<anforande>
<dok_hangar_id>2349168</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0924</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:24 Torsdagen den 17 november</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>24</dok_nummer>
<dok_datum>1994-11-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1994/95:5 om kampen mot narkotikan vid ett EU-medlemskap</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>108E7F18-7170-4605-A571-2EEB76043D1E</anforande_id>
<anforande_nummer>8</anforande_nummer>
<talare>WIDAR ANDERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det finns inga lösningar på narkoti-
kaproblemet. Det finns bara någonting som heter
enveten fight och kamp.
Det handlar om kamp mot de livsvillkor och lev-
nadsförhållanden som för in människor i sådana
livssituationer att de efterfrågar narkotika, att männi-
skor lever sina år här på Jorden under sådana om-
ständigheter att de inte finner några andra möjligheter
än att droga bort dem.
Det handlar också om att vi med de möjligheter vi
har hos polis, tull och socialtjänst och med det per-
sonliga engagemanget försöka se till att drogmissbru-
ket blir så litet som möjligt.
I svaret från finansminister Göran Persson står det
mycket tydligt - jag vill understryka det igen - att
nuvarande befogenheter att utföra kontroller vid inre
gräns, inklusive stickprovskontroller, behålles tills
vidare i avvaktan på att ett nytt kontrollsystem har
införts i enlighet med vad som sagts tidigare.
Det betyder att vi inte kan nöja oss med dagens
ordning, där vi vid gränserna stoppar kanske 5 % av
narkotikan. Vi kan inte nöja oss med dagens ordning,
där jag märker när jag åker runt bl.a. på gymnasiesko-
lor att det finns en liberalare attityd till narkotika. Vi
kan aldrig nöja oss med dagens ordning. Vi kan aldrig
nöja oss med att myndigheter ordnar detta. Här krävs
ett stort personligt engagemang - från rörelser, från
politiker, från frikyrkor, från vem det vara månde.
Det har talats om eftervård. Jag vill säga att jag är
bedrövad över hur debatten har förts. Därför menar
jag att vi behöver samla oss och glömma detta med ja-
och nejsidor så snabbt som möjligt. Vi behöver samla
oss till ett gemensamt försvar av fundamenten i nar-
kotikapolitiken. Eftervården kräver det.
Över hälften av dem som har röstat nej uppger i
opinionsundersökningar att de har gjort det därför att
de inte vill att narkotika och kriminalitet skall flöda
fritt in över gränserna. Då har vi ett allvarligt problem
att ta itu med. Det kräver att vi gräver ner stridsyxan,
att vi samlas kring fundamenten, här i riksdagen och
ute i samhället i övrigt, i den restriktiva svenska nar-
kotikapolitiken. Det är inte minst viktigt med alla de
möjligheter till internationellt samarbete som ett EU-
medlemskap innebär, att vi kan agera samfällt och
rakt och inte hänga upp oss vid det som har varit i
debatten.
Återigen vill jag säga att jag är mycket glad över
finansministerns svar, och jag hoppas att man skyndar
på i regeringskanlsiet med integrationen av alla de
olika myndigheter som har ansvar vid gränsen.
</anforandetext>
<intressent_id>069787178810</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>234707</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0924/#anf8</protokoll_url_www>
</anforande>
