<anforande>
<dok_hangar_id>2349168</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0924</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:24 Torsdagen den 17 november</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>24</dok_nummer>
<dok_datum>1994-11-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellationerna 1994/95:9 och 14 om folkomröstning före Sveriges anslutning till ett</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>86135D48-CDD2-4C83-A204-1D3BD10B65A0</anforande_id>
<anforande_nummer>33</anforande_nummer>
<talare>PER-OLA ERIKSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag ber att få tacka finansministern för
svaret i den del som berör min interpellation.
Sverige blir nu medlem i EU. Det är enligt min
uppfattning ett bra beslut. Men det innebär dock inte
att svenska folkets besked i söndags markerade slut-
punkten för debatten om Sveriges roll och agerande i
den europeiska unionen.
För Centern är det avgörande att det svenska
medlemskapet kan utnyttjas maximalt i sina positiva
delar. Det är viktigt, inte minst mot bakgrund av att
det i en dominerande geografisk del av Sverige blev
en övervikt mot ett svenskt EU-medlemskap. Här har
nu regeringen huvudansvaret för att undvika tendenser
till politisk kris, klyftor och söndring i landet.
Från Centern har vi kraftigt betonat att avgörande
för Sveriges möjligheter vid ett medlemskap är vilken
nationell hållning vi i Sverige intar i viktiga frågor.
Det gjorde vi tydligt i samband med vår extra par-
tistämma i maj i år. Samtidigt utmanade vi då andra
partier på besked om alliansfriheten, om miljön, om
ekonomin, om jobben, om regionalpolitiken, om jord-
bruket osv.
Som ett led i att skapa en maximal klarhet för
svenska folket före den 13 november framställde vi
den 13 oktober totalt elva interpellationer till rege-
ringen. Jag tillåter mig, fru talman, att tro att det inte
var någon tillfällighet att regeringen valde att bara
besvara fyra av dessa interpellationer före folkom-
röstningen.
När nu svaret har kommit konstaterar finansminis-
tern - vilket är helt riktigt - att det sannolikt dröjer
innan EMU:s tredje fas blir högaktuell. Lika säkert är
det att det tar tid innan Sverige kan uppfylla konver-
genskraven. Däremot säger finansministern väldigt
litet om regeringens allmänna hållning till en gemen-
sam valuta och en gemensam centralbank. Det vore
på sin plats med ett klarläggande besked från finans-
ministern i denna del. Jag vill då ställa den raka frå-
gan: Tror finansministern på den skiss till valuta-
samarbete som finns i Maastrichtavtalet?
Det är bra att finansministern slår fast att det är
riksdagen som skall fatta det avgörande beslutet om
den tredje delen.
Vi från Centern välkomnar mycket det intensifie-
rade ekonomisk-politiska samarbete som följer av ett
EU-medlemskap, t.ex. när det gäller ansträngningarna
att motverka underskottet i medlemsländernas offent-
liga finanser. Men det finns delar av samarbetet som
är tvivelaktiga och som kan få negativa effekter. För-
utsättningarna för att det skall fungera med en gemen-
sam valuta är att de olika medlemsländerna är starkt
integrerade och att den ekonomiska utvecklingen är
likartad i alla delar av Europa. Dessa förhållanden
måste dessutom ha en varaktig karaktär. Det är nog
korrekt att påstå att när Maastrichtavtalet slöts och
formulerades överskattade man väldigt tydligt förut-
sättningarna för att ett valutasamarbete skall kunna
ske inom överskådlig framtid.
Växelkurssamarbetet har nu i praktiken anpassats
till en situation där valutorna flyter. Flera länder be-
finner sig också långt ifrån uppfyllandet av konver-
genskraven. Detta får emellertid inte leda till att Sve-
rige inte skall ha som mål att i enlighet med vad vi
förbundit oss för uppfylla dessa krav. Inom parentes
sagt: oavsett om vi skulle vara medlemmar i EU eller
inte är det viktigt att vi uppfyller de krav som framgår
av konvergenskriterierna. Men takten måste avgöras
av oss själva och anpassas till kraven på god sam-
hällsservice och hög sysselsättning. Det är bra att
finansministern slår fast detta. Men jag skulle vilja
skicka med följdfrågan: På vilket sätt kommer man att
markera just sysselsättningsdelen i förhållande till
andra delar?
För närvarande talar allt för att Sverige inte bör
ingå något samarbete om en gemensam valuta. I takt
med att EU kan komma att utvidgas med länder från
Öst- och Centraleuropa är sannolikt planerna på en
gemensam valuta och en gemensam centralbank nå-
gonting som kan läggas i malpåse för överskådlig tid
framöver.
Finansministern tar i sitt svar upp konvergenspro-
grammet. Jag vill ställa ytterligare följdfrågor: När
avser regeringen att för riksdagen presentera konver-
gensprogrammet? Är det också regeringens avsikt att
riksdagen skall ta ställning till det konvergensprogram
som regeringen kommer att presentera?
Fru talman! Med detta vill jag än en gång tacka fi-
nansministern för svaret på min interpellation.
</anforandetext>
<intressent_id>0405574090504</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>234731</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0924/#anf33</protokoll_url_www>
</anforande>
