2349157 GI0913 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:13 Fredagen den 21 oktober 1994/95 13 1994-10-21 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 12) allmänpolitisk debatt 42AF5AF6-DE9F-4329-B89B-DB938C293654 4 EVA ZETTERBERG (v) v Fru talman! Jag vill börja med att hälsa Anna Hedborg välkommen till riksdagen som, såvitt jag förstår, regeringsledamot för första gången utan att tidigare ha suttit med i riksdagen. Välkommen! Jag ser fram emot ett bra samarbete. Fru talman! I regeringsdeklarationen för regeringen fram hur välfärdspolitiken skall utvecklas, inte avvecklas. Därefter är utgångspunkten olika konkreta frågor. För oss i Vänsterpartiet är den här utgångspunkten självklar. Dessutom slås det fast att familjepolitiken skall möjliggöra både arbete och föräldraskap. Det är där vi måste ha avstampen. I regeringsdeklarationen tar man upp hur husläkarlagen och etableringen av privatläkare, som har dränerat landstingets ekonomi, skall avvecklas. Det är mycket bra. Även vårdnadsbidraget, det har man deklarerat, skall upphöra - framför allt av ekonomiska skäl men också därför att det inte är ett särskilt rättvist system. Vänsterpartiet instämmer i detta. Vad det däremot inte sägs något om i regeringsdeklarationen, och det tycker jag är mycket bra, är frågan om karensdag vid vård av barn. Jag hoppas att man från regeringens sida inte ämnar återkomma med ett sådant förslag. Jag vill understryka att jag tror att ett sådant förslag, med alla de möjligheter till undantag som aviserats från regeringens sida, skulle göra att det blev väldigt mycket av byråkrati och väldigt litet av besparing i finanserna. I regeringsdeklarationen finns det dock andra frågor som inte är särskilt väl utvecklade. Jag börjar med handikappolitiken. Där sägs det att de flesta av oss någon gång blir sjuka. En del är handikappade. Man skall öka de handikappades tillgänglighet. Det kommer att vidtas åtgärder på det området. Då måste jag fråga Anna Hedborg: Vad innebär detta konkret? I valrörelsen har både socialdemokrater och vänsterpartister talat om hur vi vill förverkliga Handikapputredningens förslag som helhet. Det finns ju rätt många förslag. Vad gäller tillgängligheten är det säkert fler än jag som för några år sedan såg en bild på en serieteckning. Det var en bild på en person som satt i rullstol och som frågade en annan person på en busshållplats: Hur länge har du väntat på bussen? Fem minuter, blev svaret. Personen i rullstol däremot har väntat i mer än tio år på förverkligandet av tillgänglighet i kollektivtrafiken! Detta visar på proportionerna här och på att det är väldigt bråttom att göra något på detta område. Sedan finns det en rad annat i handikappolitiken som måste förverkligas. Vi har fattat beslut om Handikappombudsmannen. Men den rollen blev inte processförande, vilket både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ansåg vara viktigt. Hur blir det nu? Jag undrar också hur det blir med lagstiftad rätt till sysselsättning för psykiskt störda. Hur blir det med hjälpmedlen? Det finns alltså en rad områden där vi måste gå fram skyndsamt, därför att det fattas väldigt mycket i handikappolitiken. Fru talman! Ett annat område gäller barnen. Det börjar ju med barnen. Barnens behov och rättigheter skall ställas i främsta rummet, som det heter. Jag är den första att instämma i det. Jag kan berätta för Anna Hedborg att vi under den gånga perioden hade en tvärpolitisk barngrupp här i riksdagen som gemensamt har sett var vi kan agera tillsammans för att stärka utsatta barn och deras rättssäkerhet. Jag kan försäkra att vi inte kommer att vara tysta under den här perioden. Det finns en rad områden där vi måste gå vidare. Från FN har vi fått en uppföljning av hur vi sköter barnfrågorna. Vi har fått kritik på en hel del punkter. Det gäller då barn i fängelse, handikappade barn, flyktingbarn osv. Vi har också kunnat ta del av Socialstyrelsens olika rapporter om barn i förändringstider, om hur barn i nedskärningstider drabbats oerhört hårt. Dessa rapporter måste vi ta på allvar. Barnombudsmannen har nyligen avlämnat en rapport till riksdagen. Bl.a. tar man där upp frågan om flyktingbarn. Dessutom tas där upp kravet på att utlänningslagen måste ändras, så att man även som flykting är barn till dess att man fyllt 18 år. Barnombudsmannen har också pekat på att kommunerna i sina barn- och ungdomspolitiska planer måste kunna visa hur man uppfyller barnkonventionens krav. Hur blir det med den saken? Vidare föreslår Barnombudsmannen att regeringen i samband med budgetpropositionen skall redovisa sin samlade syn på barn- och ungdomsfrågorna. Det här är andra frågor som måste komma upp på detta område. Journalisten Margareta Norlin har i en debattbok om barnets århundrade frågat vart det tog vägen. Jag hoppas att vi skall kunna återkomma till detta tema och hävda att det nu är barnets århundrade. Fru talman! En annan stor fråga som har diskuterats mycket gäller socialtjänstlagen. Där har vi ju haft en stor utredning som pågått i mer än tre år. Man är ännu inte färdig. Vissa delar återstår. Men hittills har man kommit med flera bra förslag. Det gäller då frågan om en riksnorm. Där vill jag gärna ha besked om hur Anna Hedborg kommer att gå vidare. Vi vet ju att det där finns en bred uppslutning från Socialdemokraterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet. Fler har kanske anslutit sig efter det att beslut fattats när det gäller att kunna få stöd i riksdagen. Såvitt jag förstår är det mycket bra förslag som Socialtjänstkommittén kommer med. Där blir det ett ökat skydd för barn. Där skrivs barnkonventionen in, och där handlar det om rätten till ökat stöd för anhöriga. Dessutom skall vistelsekommun kunna få ersättning från hemkommun i de fall där det uppstår tvister om ekonomin. Det här är oerhört viktigt, eftersom det har funnits problem i detta avseende ute i kommunerna. Vad som finns kvar och som man skall arbeta vidare med - jag hoppas att det arbetet sker ytterst skyndsamt - gäller myndighetsbegreppet. Den långtgående privatiseringen i kommuner och landsting har ju lett till avsevärda problem. Därför är det oerhört viktigt att gå vidare i det arbetet och att klarlägga var kommunen är skyldig att ha hand om myndighetsutövandet. Man får inte lämna ut exempelvis vårdnadsutredningar på entreprenad till privata firmor. Som jag tolkar Socialtjänstkommittén finns det en väldigt bred politisk majoritet. Det är ju oerhört viktigt att gå vidare med detta. Fru talman! Hälso- och sjukvården har under den gångna perioden utsatts för stora prövningar. Köp- sälj-systemet har fått enorma konsekvenser. Hela sjukvårdsapparaten har fördyrats. Mycket kritik förekommer vad gäller akutsjukhusen. Socialstyrelsen har nyligen tagit fram fakta. Vi vet från tidigare att speciellt äldre människor råkat mycket illa ut på just akutavdelningar. Vi vet också hur mycket resurser som avsatts i onödan just när det gäller administration, husläkare eller ersättning till privatläkare. I Stockholms läns landsting har ersättningen till privatläkare kostat mer än 200 miljoner kronor extra, utöver vad som budgeterats. Trots de stora problemen i hälso- och sjukvården vill jag understryka att vi har mycket som är bra och som vi skall ta vara på. Nyligen fick jag personligen erfarenhet av barnsjukvården. En röntgenundersökning förbereddes med lekterapi, varvid man utgick från barnet. Sådant är en viktig form av sjukvård som vi i Sverige har. Där är vi rätt unika, och där kan vi inte acceptera några nedskärningar. Jag vill också peka på hur försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag, exempelvis på Gullberna i Blekinge, har lett till en bättre omvårdnad och mera tid för patienten. De som mottar vården är oerhört positiva. Här kan vi se hur det går att utveckla sjukvården. Jag vill också understryka att det är viktigt att Hälso- och sjukvårdsutredningen snabbt sätter i gång med sitt arbete. Fru talman! Den gångna perioden var i många avseenden mycket dyster. Men vi fattade flera viktiga beslut. Barbro Westerholm var inne på några av dem. Jag tänker på barnomsorgslagen, på detta med ökat stöd för psykiskt störda samt på inrättandet av Barnombudsmannen och Handikappombudsmannen. Vi fick också vissa extra resurser, men långt ifrån tillräckligt. Det här har skapat problem ute i kommunerna. Man har ju inte fått de resurser som behövs för att kunna ha en bra vård och omsorg. I Stockholms stad kommer det, trots den skattehöjning som man är överens om, inte att bli en avsevärt höjd kvalitet. I stället gäller det att vidmakthålla en någorlunda standard. Där krävs det väldigt mycket mera. Vi vet att äldreomsorgen inte är tillfredsställande. Detta leder till ökade kostnader på sjukvårdens område. Där måste mycket mer av resurser sättas in. Barbro Westerholm talade om tobakslagen. Jag instämmer i vad hon sade, men jag undrar: När får vi ett lagförslag mot indirekt tobaksreklam? När kommer ett förslag om smittskyddslagen, som vi i Vänsterpartiet är mycket missnöjda med? Till slut, fru talman! Vi i Vänsterpartiet vet att denna valperiod inte kan innehålla några stora kostnadskrävande reformer. Vi kräver inte heller det. Men vi har en rad förslag om hur man kan förbättra saker. På några få områden måste man dock se till att de människor som for mest illa under förra perioden kan få kompensation. Jag tänker då på de långtidssjukskrivna. Anna Hedborg, kommer vi inte att kunna få något förslag på det området? Fru talman! Vi i Vänsterpartiet vill verkligen understryka detta med hur vi skall utveckla välfärden. Där måste vi gå fram tillsammans. Vi instämmer i värderingarna i samband med olika undersökningar där svenska folket har svarat att man är beredd att betala, därför att välfärden är vårt gemensamma ansvar. Det får inte bara handla om den som har pengar och som kan betala för sig. 0163254848207 N 2010-01-01 00:00:00 234274 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0913/#anf4