2349157 GI0913 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:13 Fredagen den 21 oktober 1994/95 13 1994-10-21 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 12) allmänpolitisk debatt 8CE06C1D-5434-486E-926B-0AD8EC2F1EDD 34 BENGT LINDQVIST (s) s Herr talman! För ett par veckor sedan kunde de flesta av oss njuta av en invigningskonsert från det nya operahuset i Göteborg. Det är ett vackert och spännande hus. Det är ett efterlängtat bygge. Det är ett nytt viktigt kulturcentrum för Sverige. Men alla var inte glada den kvällen. Det nya huset är nämligen inte handikappanpassat i en omfattning som man kan kräva anno 1994. Det finns en rad påtagliga, konkreta hinder för att människor med funktionsnedsättningar skall kunna delta i det fina som det här huset erbjuder. Hur kan någonting sådant inträffa 1994? Det är en viktig fråga. Brist på kunskap, skulle väl en del säga. Knappast. Det fanns ett fullvärdigt underlag för byggherren, som gällde handikapptillgängligheten. Var det av ekonomiska skäl? Ja, det är sannolikt att sådana spelade in, men det är en dålig ekonomisk politik att inte vidta tillgänglighetsåtgärder från början. Nej, för min del tvingas jag konstatera att den verkliga orsaken är en felaktig människosyn hos dem som ansvarar för det här husets utformning. De har uppenbarligen inte förstått att de moraliskt gör sig skyldiga till diskriminering mot vissa medborgargrupper när de inte gör vad som är tekniskt och praktiskt möjligt för att skapa tillgänglighet i ett så viktigt hus som det här. Herr talman! Det här är allvarligt i sig, och jag vet att den nya handikappombudsmannen kommer att agera i den här frågan. Jag är inte här ute efter att brännmärka just de ansvariga för bygget i Göteborg. Dess värre är detta inte någon engångsföreteelse. Det är i Sverige 1994 inte självklart att vi gör vad vi kan för att det samhälle som vi alla gemensamt lever i skall vara tillgängligt för alla. I själva verket har handikapptillgängligheten och viljan att skapa handikapptillgänglighet under de senaste 10-15 åren försämrats. Som ett led i den allmänna liberaliseringen och avregleringen i samhället har de normer som styrt handikapptillgängligheten tunnats ut och försvagats. Vi håller i och med detta för övrigt på att få en paradox i svensk handikappolitik. Vi är fortfarande bäst i världen på att ge människor med funktionsnedsättningar ett personligt stöd i form av medicinsk behandling, rehabilitering, hjälpmedel och personlig assistans, men vi är inte alls längre ledande i världen i fråga om att skapa fysisk tillgänglighet och användbarhet i det samhälle som finns runt omkring oss. Det här är naturligtvis en dålig politik. Det finns rent av anledning att ställa de frågor som vi inom handikapprörelsen ställde i början av 70-talet: Vad är det för mening med att vi genom träning och rehabilitering lär oss allt det där som gör oss mer oberoende och bättre fungerande, om vi sedan hindras i att utföra det vi vill runt om oss i samhället, eftersom det finns så många fysiska hinder och planeringsmissar? Man kan ställa sådana frågor vad gäller den ena handikappgruppen efter den andra. Herr talman! I regeringsdeklarationen i år finns en utfästelse om att åtgärder skall vidtas för att öka tillgängligheten för handikappade. Det är utmärkt. Jag vill här ge några synpunkter på vad jag tycker regeringen bör göra nu för att skapa den tillgänglighet som anstår ett värdigt samhälle. För det första är det viktigt att de insatser för tillgänglighet i den fysiska miljön som är möjliga verkligen genomförs som ett led i de sysselsättningsfrämjande åtgärder som nu sätts in inom byggsektorn. För det andra är det hög tid att vi nu tar tag i och följer upp de många förslag om tillgänglighet som finns i Handikapputredningens slutbetänkande. Den utredningen tillsattes av den förra socialdemokratiska regeringen, och det blir uppenbarligen den nya socialdemokratiska regeringen som får avsluta arbetet kring utredningen. För det tredje är det nu nödvändigt - det visar inte minst Göteborgsfallet - att ta tag i själva diskrimineringsfrågan. Också här ger Handikapputredningen en grund att stå på för det fortsatta arbetet. Herr talman! Det som hände i Göteborg i samband med byggandet av det nya operahuset och som har hänt på så många andra ställen under den senaste tiden får inte upprepas i framtiden. Det måste bli en allmän skyldighet att göra vad som är tekniskt och praktiskt möjligt för att skapa tillgänglighet i miljö och verksamheter runt omkring oss i samhället, och det måste bli en rätt för människor med funktionsnedsättningar att inom ramen för vad som är praktiskt möjligt utan hinder delta i skola, arbetsliv, kultur och social gemeskap. Detta är kortfattat vad jag för min del vill se som en uppföljning av regeringens utfästelser om ökad handikapptillgänglighet under kommande år. 0457849683602 N 2010-01-01 00:00:00 234304 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0913/#anf34