2349157 GI0913 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:13 Fredagen den 21 oktober 1994/95 13 1994-10-21 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 12) allmänpolitisk debatt 5F53F237-7A47-41DD-BF6D-3D293DA3B434 33 CHATRINE PÅLSSON (kds) kds Herr talman! Riksdagskolleger och åhörare! I dag är det en vanlig dag i Sverige. Då ligger ungefär 90 000 patienter i sängar på våra sjukhus och våra sjukhem. En vanlig dag i Sverige utförs 3 000-5 000 operationer och drygt 100 000 personer besöker läkare. En vanlig dag i Sverige kostar sjukvården ungefär 330 miljoner kronor. Detta är en vanlig dag men också en alldeles speciell dag. Det är nu vi diskuterar och kan bygga broar för att hitta lösningar på de stora behov som finns i sjukvården, denna oerhört viktiga sektor. Vi kristdemokrater har hela tiden velat ha en lösning på problemen i sjukvården. Det var också därför vi initierade den utredning som har haft till uppgift att se över hela sjukvårdens framtida finansiering och organisation, HSU 2000. Vi anser att breda lösningar där så många partier som möjligt är eniga är bättre för patienterna. Sjukvårdens framtid är också vår framtid och vårt samhälles framtid. Hur vi tar hand om våra svaga visar vilket samhälle vi har. Herr talman! Eftersom vi alla har ett ansvar att se till att sjukvården och omsorgen om våra äldre fungerar har vi alla en skuld om människor inte kan få den vård de behöver. Jag anser att ansvaret att garantera alla invånare en god hälso- och sjukvård ligger på den offentliga sektorn. Vi kan helt enkelt inte överlåta hela kostnaden på patienterna. Sjukvården måste finnas tillgänglig oavsett människors ålder, bosättningsort, kön, inkomst eller om man kan hävda sin egen rätt. Prioriteringsutredningen har slagit fast att det är behov, inte efterfrågan, som skall styra. Trots att hälsoutvecklingen för befolkningen i stort varit positiv finns det skillnader i sjuklighet och dödlighet, inte bara mellan olika åldrar utan också mellan könen, mellan olika sociala grupper, mellan svenska och utländska medborgare och mellan människor i olika delar av landet. Ett annat problem är behoven av mer resurser. Landstingsförbundet presenterade i en bilaga till Långtidsutredning 1990 förbundets syn på hälso- och sjukvårdens resursbehov de kommande åren. Man bedömde då att behovet var minst 2 % volymtillväxt per år annars skulle inte vården kunna garantera alla lika vård eftersom fler människor lever allt längre. Svenska kommunförbundet gjorde motsvarande beräkning för den kommunala äldre- och handikappomsorgen. Även här bedömde man behovet av fortsatt volymtillväxt till ca 2 %. Detta innebär att vi skulle ha behövt en volymtillväxt på 8 % sedan 1990 inom hälso- och sjukvården för att klara en god vård. Den ekonomiska situationen har tyvärr inte givit utrymme för detta. De senaste åren har man gjort stora insatser för att effektivisera och rationalisera verksamheten. Men det är min åsikt att nu är smärtgränsen nådd. Det är nödvändigt att vi tar tag i frågorna om den akuta situationen och de långsiktiga behoven i sjukvården. HSU 2000 fick till uppgift att lägga fram en analys och bedömning av hälso- och sjukvårdens resursbehov. Utredningen har också till uppgift att finna vägar för att tillgodose resursbehoven fram till år 2000 inom ramen för en samhällsekonomi i balans. HSU 2000 är kanske den viktigaste utredningen någonsin i sjukvårdens historia. Därför fann vi kristdemokrater det häpnadsväckande och beklagansvärt att socialdemokraterna i protest valde att lämna utredningen. Herr talman! Detta borde i första hand inte handla om partipolitik. Målet borde vara en god, säker och trygg sjukvård för alla. I och med att socialdemokraterna lämnade HSU 2000 måste nu en ny utredning med nya direktiv starta. Detta har patienterna förlorat på. Herr talman! Under den kommande mandatperioden kommer grupper att ställas emot grupper när ekonomin diskuteras. Det här är mycket svårt, men det är viktigt att vi som politiker vågar prioritera vilka grupper som är mest angelägna. Jag tänker på de äldre äldre, de svagaste, de långvarigt och svårt sjuka. I dag är det ungefär 90 000 människor som enbart har sjukvårdsorganisationerna att lita på. Det är viktigt att tillgodose deras behov. Herr talman! Vi har i riksdagen röstat fram förslag om en barnombudsman, men ingen äldreombudsman. Vi har en ungdomsminister, men ingen äldreminister. Den nyligen antagna handikappreformen ger bl.a. rätt till personlig assistent, men förmånen upphör när den handikappade uppnår 65 år. Avslutningsvis, herr talman, inför den här mandatperioden vill jag uppmana er alla att våga samarbeta om det mest angelägna i svensk politik, nämligen sjukvård och omsorg. 0377384542907 N 2010-01-01 00:00:00 234303 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0913/#anf33