<anforande>
<dok_hangar_id>2349264</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:120 Onsdagen den 14 juni</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>1995-06-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Den ekonomiska politiken och slutlig bud- getreglering för budgetåret 1995/96 (prop.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EB532E63-1B8F-4CEB-B490-470CCB4E95FE</anforande_id>
<anforande_nummer>41</anforande_nummer>
<talare>MATS ODELL (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det gläder mig naturligtvis att Arne
Kjörnsberg tycker att detta är en etisk fråga och att det
också berör hjärterötterna. Men frågan blir då än mer
pockande: Varför är utskottsmajoriteten inte beredd
att göra den omfördelning av besparingsbördan som
vi kristdemokrater har föreslagit? Den skulle kunna
frigöra resurser till vård och omsorg.
Arne Kjörnsberg talar om vardagsrationalisering. I
Aftonbladet står det att sjukhuset snart inte har råd att
ta emot akutpatienter. Jag kan inte gärna kalla det för
vardagsrationalisering.
Jag vill gärna fråga Arne Kjörnsberg hur han tol-
kar den formulering som vi kristdemokrater glädjande
nog har fått in i konvergensprogrammet, där det står
att de kommunala verksamheterna - utbildning, hälso-
och sjukvård samt vård och omsorg - däremot kom-
mer att värnas, vilket förutsätter att de nödvändiga
utgiftsminskningarna sker inom andra utgiftsprogram.
Hur vill Arne Kjörnsberg tolka den utfästelsen i
konvergensprogrammet?
</anforandetext>
<intressent_id>0700424025906</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>244445</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09120/#anf41</protokoll_url_www>
</anforande>
