2349264 GI09120 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:120 Onsdagen den 14 juni 1994/95 120 1995-06-14 00:00:00 Den ekonomiska politiken och slutlig bud- getreglering för budgetåret 1995/96 (prop. B7FFF8B0-C6EC-44BE-96FA-DC319A5A1702 17 MATS ODELL (kds) kds Fru talman! Göran Perssons slips har ju i ett om- fattande och minnesvärt inslag i Aktuellt häromkväl- len getts en viktig roll i svensk ekonomis utveckling. Låt mig först göra det glädjande konstaterandet att Göran Persson här i dag bär en helt ny slips - det bådar gott, enligt det s.k. slipskriteriet. Låt oss konsta- tera, fru talman, att hushållssparandet uppenbarligen har börjat minska. Jag antar också att finansministern redan har bör- jat välja bland de tillväxtbefrämjande åtgärder inför höstens tillväxtproposition som vi kristdemokrater har lagt fram i vår motion i denna kammare. Fru talman! Vi kristdemokrater har länge förordat en nationell samling omkring den ekonomiska politi- ken. Vi tror att det fordras ett program med en bred förankring i riksdagen och hos svenska folket för att ta Sverige ur den ekonomiska krisen. Detta var för oss den allra viktigaste grunden för att vara med och förhandla fram ett så bra konvergensprogram som över huvud taget var möjligt. Vi tror inte heller att våra väljare och sympatisörer vill vänta med att få ned räntan och arbetslösheten till efter 1998 års val, när vi ånyo har chansen att ta tillbaka regeringsmakten och föra en helt ny politik. Vi tror att de tycker att det är bra att detta arbete bedrivs på så bred front som möj- ligt redan nu. Konvergensprogrammet är ett mycket viktigt na- tionellt dokument som har en avgörande betydelse för Sveriges möjligheter att väsentligt och varaktigt få ned räntan, stabilisera vår svenska krona och därmed få ned arbetslösheten och få fart på hela Sverige igen. Vi kristdemokrater har dock inte ställt upp för att hjälpa regeringen i första hand. Vi har ställt upp för Sveriges konvergensprogram. Vi vill få fart på svens- ka småföretag nu, vi vill se till att våra arbetslösa kommer i jobb så fort som någonsin är möjligt och att Sverige klarar kriterierna om lågt budgetunderskott, låg skuldsättning, låg inflation, låg ränta och stabil valuta. När vi har klarat detta är Sverige på fötter igen, och då har vi också en reell valfrihet inför beslu- tet om ett svenskt deltagande i EMU:s tredje fas. Fru talman! Anne Wibble frågade hur jag kan vara både för och emot kompletteringspropositionen. Hur klarar Mats Odell denna akrobatik? frågade Anne Wibble. Ja, den akrobatiken är inte mer avancerad än att Anne Wibble själv till ganska nyligen trodde sig om att klara det konststycket. Det skulle vara möjligt bara Göran Persson hade orkat precisera de 16 miljar- derna och de tillväxtfrämjande åtgärderna. Vi betraktar kompletteringspropositionen som ett politiskt faktum. Den kommer i dag att klubbas ige- nom i denna kammare - det är ett faktum, låt vara att det är beklagligt. Det som möjligtvis skiljer kristde- mokrater från folkpartister och moderater när det gäller konvergensprogrammet är att vi nu säger nej till att binda upp oss för ett svenskt deltagande i EU:s monetära union. Vi anser att Sverige skall göra allt för att uppfylla konvergenskriterierna, och därefter skall Sveriges riksdag ta ställning till frågan. Vi vet att ekonomkåren i dag är delad i fråga om svenskt delta- gande i EU:s monetära union. Vi beklagar självklart att regeringen inte orkade med de preciseringar som både Anne Wibble och jag har efterlyst i förhandling- arna. Vi kristdemokrater har som bekant många syn- punkter på regeringens kompletteringsproposition. Vi står bakom inte mindre än 33 reservationer till fi- nansutskottets betänkande nr 20. De gäller inte minst bristen på fördelningspolitiskt riktiga besparingar och avsaknaden av konkreta tillväxtfrämjande åtgärder. Vi och många konjunkturbedömare ifrågasatta dessutom flera av de antaganden och prognoser som förslaget bygger på. Men glädjande nog har regeringen nu tänkt om i vissa avseenden. Det gäller bl.a. att man i konvergensprogrammet säger att statsskulden skall stabiliseras till 1996 och att underskottet i de offentliga finanserna skall vara eliminerat till 1998. Därmed mister ju prognoserna en del av sin faktiska betydelse. Sparbetinget blir med de här fastlåsta budgetpolitiska målen mer en restpost som följer av den faktiska ekonomiska utvecklingen. Med dagens nyckeltal krävs ytterligare 16 miljarder i besparingar. Detta är ett sjumilakliv från komplette- ringspropositionens bedömning att det budgetför- stärkningsprogrammet var tillräckligt. Vi beklagar som sagt att regeringen inte orkade med preciseringen av förstärkningarna och de tillväxt- främjande åtgärderna, som ju är viktiga hinder för att snabbare få i gång tillväxt och sysselsättning. Men regeringen har genom det framlagda konvergenspro- grammet i många delar faktiskt närmat sig den krist- demokratiska ekonomiska politiken, även om konkre- tiseringarna fortfarande återstår. Jag förutsätter att regeringen kommer att samråda med de partier som står bakom konvergensprogramet inför preciseringen av de tillkommande budgetförstärkningarna och de uppföljningar halvårsvis av den ekonomiska utveck- lingen som aviseras i programmet. Ett första viktigt steg är nu taget för en mer förtro- endeskapande samling kring svensk ekonomisk poli- tik. Men vi kristdemokrater beklagar att en ännu bre- dare samling ännu inte har kunnat nås. Nästa steg, och en möjlighet för regeringen att vi- sa att man också i konkret politik vill gå mot en be- tydligt kraftfullare tillväxt i företagande och syssel- sättning än hittills, är den proposition för tillväxt som skall läggas fram i höst. Socialdemokraterna gick ju till val på att snabbt och offensivt pressa ned arbetslösheten. Men det blev ju inte riktigt så. Det blev inte en halverad arbetslös- het till 1995. Det blev inga 110 000 nya arbetstillfäl- len när regeringen tryckte på RAS-knappen. Det blev snarare den pyttelilla tumme på ca 8 000 beslutade jobb när RAS-butiken stängde den sista maj. Det var precis det som jag och andra företrädare för opposi- tionen förutspådde för några månader sedan här i kammaren. Jag tycker faktiskt att det vore klädsamt att kalla ett misslyckande för ett misslyckande. Det vore också klokt att lära av misstagen - de finns numera doku- menterade i kompletteringspropositionen och konver- gensprogrammet i form av en fortsatt mycket hög arbetslöshet, en arbetslöshet på hög europeisk nivå, ända in på 2000-talet. Så kan vi inte ha det. Jag utgår från att de åtgärder som kommer att fö- reslås i tillväxtpropositionen inte bygger på en bud- getfinansierad sysselsättningspolitik av gammal tradi- tionell RAS-karaktär. Det har Sverige inte råd med. Nu måste vi våga gå till roten med de hinder som finns för att tiotusentals enskilda företagare skall våga satsa, skall våga nyanställa och investera. Då handlar det faktiskt också om arbetsrätten och om att återställa återställarna från uppgörelserna med Vänsterpartiet. Detta krävs om Sverige skall ta sig ur det arbetslöshe- tens stålbad som Kjell-Olof Feldt varnade för redan 1990. Politiken måste nu inriktas både på en effektiv och fördelningspolitiskt riktig sanering av statsfinanserna och på genomförande av ett program för tillväxt och nya, expanderande företag, som ger nya jobb. Vi kristdemokrater föreslår i vår motion besparingar som tillsammans med dem vi föreslog i vår motion i janu- ari innebär en förstärkning med ungefär 10,7 miljar- der kronor i förhållande till regeringens förslag 1998. Vi förordar också en politik som syftar till att 50 000 nya företag skall komma till stånd under de närmaste åren. En betydande del av dem räknar vi med skall komma inom tjänstesektorn. För att minska skatteki- larna och underlätta för en expansion på det här om- rådet föreslår vi en radikal sänkning av tjänstemom- sen från 25 till 12 %. Tillsammans med en rad andra förslag på skatteområdet, strategiska skattesänkningar på arbete, företagande och sparande, reformerad ar- betsrätt och införande av ett permanent riskkapitalav- drag kan detta lägga grunden till en rejäl förnyelse av företagande och investeringar. Fru talman! Vi kristdemokrater anser att det inte finns utrymme för ytterligare besparingar inom vård och äldreomsorg, när utgiftstaket nu definitivt skall skruvas fast över statlig, kommunal och landstings- kommunal verksamhet. Johan Lönnroth sade tidigare i en replik till Anne Wibble att han inte trodde att hon skulle våga sig ut och besöka sjukhem och dagis. Jag måste fråga Johan Lönnroth: Vågar Johan Lönnroth besöka Danderyds sjukhus? Vågar Johan Lönnroth besöka Karolinska eller Radiumhemmet här i Stockholms län? Just nu genomför en majoritet av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna en våldsam nedskärning i till synes helt okontrollerade former inom sjukvården här i Stockholms län. Detta, Johan Lönnroth, är ett svek mot alla som i valet röstade bort den tidigare majoriteten i Stockholms läns landsting i tron att det nu var slut på nedskärningarna. Ett svek är ett svek. Men hut kommer att gå hem. Vi kristdemokrater är därför glada att mitt under denna process i förhandlingarna om konvergenspro- grammet ha fått in löftet att "Däremot kommer de kommunala verksamheterna utbildning, hälso- och sjukvård samt vård och omsorg att värnas, vilket förutsätter att de nödvändiga utgiftsminskningarna sker inom andra utgiftsprogram". Vi kommer natur- ligtvis att med alla till buds stående medel bevaka att detta avtal kommer att följas upp. Nu krävs det tvärtom ökade resurser för att kvali- teten inom vård och omsorg skall kunna upprätthållas. Vi föreslog i januari ett särskilt bidrag till vård och omsorg på 4,8 miljarder kronor. Genom att vi också har avvisat en procentenhets höjning av egenavgifter- na behålls ytterligare 3 miljarder inom den kommuna- la sektorn. Till detta lägger vi nu ytterligare en kom- munal skatteväxling på 2,9 miljarder kronor. Fru talman! Socialdemokraterna kom alltså till makten efter 1994 års val på en politik som ganska radikalt avviker från den som man nu för i regerings- ställning. De socialdemokratiska väljarna fick inte den nödvändiga förberedelsen och insikten om problemets omfattning, karaktär och lösningar. Det öppna manda- tet var den trojanska häst som smugglades genom valrörelsen. För regeringen har oppositionstidens och valrörelsens retoriska insatser begränsat handlingsut- rymmet. Samtidigt vill jag gärna ha sagt, liksom Anne Wibble, att Göran Persson inom ramen för detta be- gränsade handlingsutrymme med imponerande kraft och beslutsamhet har tagit ett fast grepp om statsfi- nansernas utveckling. Men det handlar också om vårt grundläggande problem, nämligen bristen på en till- räcklig utvecklings- och tillväxtkraft i svensk eko- nomi. Regeringens politik är i dag fortfarande alltför mycket inriktad på att åstadkomma en förbättring av budgetsaldot. Vi måste nu med gemensamma krafter ta tag i de tillväxtskapande åtgärderna. Vi hoppas att det också skall kunna bli ett konstruktivt samarbete på den punkten under hösten. Fru talman! Den verkligt viktiga fördelningspoli- tiska reformen innebär att allt fler kan gå från arbets- löshet till arbete och att nya jobb skapas. Därför är en nyckeluppgift att öppna den nya tjänstemarknaden. Därför fortsätter vi kristdemokrater att hävda en rejäl sänkning av tjänstemomsen, vilket skulle både öka hushållens köpkraft och skapa nya jobb i den hårdbe- skattade tjänstesektorn där många av framtidens nya jobb finns. Jag står givetvis bakom alla de 33 reservationer till finansutskottets betänkande som vi kristdemokrater själva eller tillsammans med andra partier har skrivit. För tids vinnande yrkar jag här i dag endast bifall till reservationerna 1, 10 och 138. 0700424025906 N 2010-01-01 00:00:00 244421 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09120/#anf17