<anforande>
<dok_hangar_id>2349264</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:120 Onsdagen den 14 juni</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>1995-06-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Debatt om Schengenavtalet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>CD178D7B-5B52-4F56-892D-0C126B7480ED</anforande_id>
<anforande_nummer>106</anforande_nummer>
<talare>KENNETH KVIST (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! De föregående talarna har i stor ut-
sträckning lagt väldigt stor tonvikt vid de positiva
sakerna med Schengenavtalet, dvs. att det handlar om
fri rörlighet för personer och avskaffande av passen.
Man har, tycker jag, negligerat de problem som finns
med avtalet.
Redan när avtalet var knappt två månader gam-
malt hade t.ex. Frankrike återinfört gränskontrollerna
mot alla Schengenländer, och den franske inrikesmi-
nistern har i helgen i intervjuer i franska tidningar sagt
att kontrollerna måste vara kvar ytterligare minst sex
månader.
Sverige har efter väldigt kort tid som medlem i
EU sällat sig till de länder som vill avskaffa de interna
gränskontrollerna fortare än vad EU vill i och med att
regeringen har deklarerat sin avsikt att ansöka om
observatörsskap som syftar till medlemskap i Scheng-
en. Detta är något annorlunda än vad man sade i folk-
omröstningskampanjen.
Självklart skall gränskontrollen mot knark vara
kvar, skrev bl.a. vice statsministern i ett brev till lan-
dets alla kvinnor för att förmå dem att rösta ja. I pro-
positionen inför EU-medlemskap stod det: Tullens
befogenheter behålls tills vidare vid inre gräns när det
gäller att utföra stickprovskontroller för att hindra
olaga införsel av narkotika, vapen, m.m. Men nu,
efter mindre än sex månaders EU-medlemskap, skall
vi ansluta oss till ett avtal, som i och för sig inte har
direkt med EU att göra, om det "gradvisa avskaffan-
det av kontroller vid de gemensamma gränserna".
Fakta är att redan under de första fyra månaderna
av EU-medlemskapet har tullens försämrade befo-
genheter lett till en 30-procentig minskning av antalet
knarkbeslag jämfört med samma period tidigare år.
Nu skall dessutom antalet tullare minskas med nästan
en fjärdedel och gränskontrollen slopas med många
länder som har en uttalat knarkliberal politik.
Eftersom regeringen har bestämt sin linje har vi
från Vänsterpartiet begärt denna debatt för att frågan
åtminstone i någon mån skall bli genomlyst. Det är
bra att debatten har kommit till stånd. Det är inte så
att Schengen är ett steg mot en gränslös värld som vi
eftersträvar. Snarare är det ett sätt att bygga en högre
mur kring en del av Europa.
Mellan de nordiska staterna har vi öppna gränser,
och det är någonting som vi alla sätter värde på. Det
har fungerat mycket bra. Det har varit mellan länder
med likartade förhållanden med mycket av gemensam
historia och därmed gemensam rättslig och institutio-
nell tradition. Men med Schengenavtalet blir det nå-
gonting annat.
Schengenavtalet innebär att vi skall ha gemensam
gräns med stater som har olika traditioner och politik
på relevanta områden. Vi skall helt slopa gränskon-
trollen mot knarkliberala länder som Nederländerna,
varifrån t.ex. en mycket stor del av allt amfetamin i
Sverige kommer. Vi anpassar oss automatiskt till ett
system för att bestämma vilket land som skall avgöra
en asylansökan och frånträder därmed vårt ansvar
enligt FN:s flyktingkonvention att ingen utan person-
lig prövning sänds till förföljelse.
Schengensystemets logik kräver mer likformighet
vid behandling av den yttre gränsen. Det blir en stark
press mot en harmoniserad visum- och asylpolitik.
Två länder som har undertecknat avtalet i Schengen -
Italien och Grekland - får t.ex. ännu inte vara med,
därför att de anses ha en för dålig yttre gränskontroll.
Flera instanser, däribland Europarådet, EU-
parlamentet och FN:s flyktingkommissariat, ifrågasät-
ter om inte Schengenavtalet egentligen urholkar asyl-
rätten. De gör alltså en helt annan bedömning än den
svenska regeringen. En gemensam asylpolitik kan nog
diskuteras. Men för närvarande är tendensen att man
anpassar reglerna efter den mest restriktiva politiken.
Därmed är Schengenavtalet ett slag mot människor på
flykt undan förtryck.
Enligt uppgift kommer ett Schengenmedlemskap
att innebära att vi också får anpassa oss till en lista på
115 länder som Sverige skall ha visum mot. Innebär
detta inte en ökning av antalet länder som vi kommer
att kräva visum mot? Är det verkligen att öppna grän-
serna att på detta sätt gå in i ett samarbete som inne-
bär visumtvång till fler länder? Jag tror tvärtom att det
är att skapa fler gränser och resa högre murar kring
Europa.
</anforandetext>
<intressent_id>0544752215503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>244510</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09120/#anf106</protokoll_url_www>
</anforande>
