<anforande>
<dok_hangar_id>2349264</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:120 Onsdagen den 14 juni</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>1995-06-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Debatt om Schengenavtalet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>44553508-54A0-4751-8E95-17ABEE8049B6</anforande_id>
<anforande_nummer>104</anforande_nummer>
<talare>HELENA NILSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Den 27 februari i år samlades de
nordiska statsministrarna till ett möte i Reykjavik. Vid
mötet konstaterade statsministrarna att de bästa förut-
sättningarna för en bibehållen nordisk passfrihet inom
ramen för det europeiska samarbetet uppnås genom en
positiv nordisk hållning till medverkan i Schengen-
samarbetet.
Såväl Norge som Island gav vid det mötet uttryck
för en vilja att ta på sig de kontrollförpliktelser vid de
yttre gränserna som är nödvändiga enligt Schengen-
konventionens krav. Statsministrarna framhöll emel-
lertid att en eventuell nordisk anslutning till Schengen
inte får innebära att möjligheterna att effektivt be-
kämpa kriminalitet, narkotika och illegal invandring
försämras.
De nordiska statsministrarna avslutade med att slå
fast att det var ett gemensamt ansvar att finna lösning-
ar så att den nordiska passunionen kan upprätthållas i
alla nordiska länder. I detta avseende har vi i Center-
partiet inte kommit till någon annan slutsats. Vi efter-
strävar att människor så fritt som möjligt skall kunna
röra sig över gränserna.
Förra onsdagen deklarerade statsministern efter
Utrikesnämndens möte att Sverige skall ansöka om
observatörstatus med sikte på medlemskap i Scheng-
ensamarbetet. Likt i den danska och den finländska
ansökan avser regeringen att göra ett förbehåll som
innebär att den nordiska passfriheten måste behållas.
Jag finner ändå anledning att upprepa en kommen-
tar från den debatt som vi hade förra veckan om bl.a.
hanteringen av vetorätten men också om Schengen-
samarbetet. Vi vill för Centerpartiets del se en större
öppenhet och mer av samarbete mellan regering och
riksdag. Vårens arbete i riksdagen kan ses som ett
bevis för att vårt parti vill samarbeta. Den kritik som
riktas mot regeringen för den bristande förankringen i
riksdagen av svenska förhandlingsutspel inför IGC
1996 bör också omfatta diskussionerna om medlem-
skap i Schengensamarbetet.
Återigen handlar det om att det för medborgarnas
förtroende för oss politiker och för den medborgerliga
insynen i en förhandlingsprocess visavi Schengenlän-
derna blir avgörande med en ökad öppenhet. Annars
hamnar vi lätt i en formaliadebatt i stället för en sak-
debatt, och det tycker jag att vi har haft tillräckligt av
tidigare när det gäller bl.a. den svenska ansökan om
medlemskap i EU.
I och med de absoluta kraven på att den nordiska
passfriheten skall bevaras blir de gemensamma nor-
diska hållningarna vid en förhandling med Schengen-
länderna särskilt viktiga. För att i ett sådant läge skapa
parallellitet i förhandlingarna och därmed ett samfällt
agerande av Sverige, Danmark och Finland samtidigt
som Norge och Island för bilaterala förhandlingar
krävs att Sverige går in i medlemskapsförhandlingar
med klart formulerade förbehåll både i förhållande till
Schengen och nationellt.
Det är enligt vårt sätt att se inte önskvärt att Dan-
mark och Finland agerar förtrupp i förhandlingarna
om en bevarad nordisk passunion inom ett eventuellt
Schengensamarbete.
Jag vill lyfta fram några områden som Centerpar-
tiet ser som centrala inför en förhandling. För det
första: Om Norge och Island som icke EU-
medlemmar inte ges möjlighet att ansluta sig till
Schengen kan det enligt vårt sätt att se inte bli något
medlemskap för Sveriges del. Det vore önskvärt att
också övriga riksdagspartier i dagens debatt talar om
sin syn på om detta skulle uppstå och vikten av att
bevara den nordiska passunionen vad gäller en svensk
anslutning till Schengen.
För det andra skall Sverige förplikta sig att inom
landets gränser med full kraft bekämpa narkotikahan-
del och annan brottslighet. För detta finns stöd i
Schengenkonventionens § 71. Rätten att tillgripa
erforderliga åtgärder om något land avviker från sitt
ansvar för att bekämpa narkotikahandeln, som också
slås fast i slutdokumentet i Schengen, skall vid behov
användas.
Slutligen vill jag framhålla att Sverige även fort-
sättningsvis skall bedriva en självständig asyl- och
flyktingpolitik. Det görs mycket olika tolkningar i
debatten av vad Schengensamarbetet innebär för vår
asylpolitik. Klart är att gällande flyktingkonventioner
har företräde framför Schengenregler och att asyl-
prövning i enlighet med Schengenkonventionens § 32
skall ske enligt respektive lands egen lagstiftning.
Någon vidare harmonisering av asylpolitiken bör
Sverige inte medverka till.
</anforandetext>
<intressent_id>0370034713503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>244508</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09120/#anf104</protokoll_url_www>
</anforande>
