2349264 GI09120 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:120 Onsdagen den 14 juni 1994/95 120 1995-06-14 00:00:00 Debatt om Schengenavtalet 1FE64C17-0EF4-4179-8B44-0BAD162E5DFD 102 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s) s Herr talman! Fri rörlighet för personer är en hörn- sten i den europeiska integrationen. Samtidigt är det ett område där det nordiska samarbetet har mycket långa traditioner och hittills nått väl så långt som EU. Därför är det egentligen två uppgifter vi står inför när vi diskuterar Schengensamarbetet. Den ena uppgiften är att skapa möjligheter också för svenska medborgare att röra sig fritt i Europa utan att behöva visa upp pass vid gränsen, på samma sätt som andra länders medborgare nu kan. Mellan de nordiska länderna har vi haft möjlighet att röra oss fritt i över 40 år. Före första världskriget kunde man resa utan pass mellan nästan alla europeiska länder. Den möjligheten har stor betydelse för den personliga friheten och för möjligheten att skapa kontakt och mänsklig gemenskap i Europa. Det var ett av skälen till att Sverige ansökte om medlemskap i dåvarande EG, nuvarande EU. Den andra uppgiften är att bevara den nordiska passfriheten. Den har varit och är en utomordentligt stor tillgång för vanliga människor i de nordiska län- derna. De flesta medborgare betraktar den nog nume- ra som en självklarhet. Den har också kommit till stånd långt innan det var tal om motsvarande åtgärder inom EU. Den har därmed, kan man säga, varit en förebild för EG-EU-arbetet. Det är nödvändigt att hitta en modell för hur pass- friheten skall bevaras nu när Danmark har ansökt om anslutning till Schengensamarbetet och Finland har förklarat sin avsikt att göra detsamma. Riksdagen har flera gånger uttalat sig om vikten av att personers fria rörlighet förverkligas i Europa. Riksdagen har då också betonat att vi har ett stort intresse av att den nordiska passkontrollöverenskom- melsen samordnas med motsvarande system, som då planerades inom EG, men som nu i stället har för- verkligats genom Schengensamarbetet. Det skedde bl.a. här i riksdagen 1989, 1990 och 1991. Under medlemskapsförhandlingarna med EU för- klarade den dåvarande regeringen, efter avstämning i riksdagens EU-delegation, att Sverige var berett att delta i den fria rörligheten för personer inom EU på villkor att den nordiska passfriheten kunde bevaras och att tillräckliga gemensamma kontrollåtgärder var på plats. Regeringens utgångspunkt är att den inställning till fri rörlighet för personer som Sverige har deklarerat före och under EU-förhandlingarna också bör gälla Schengensamarbetet. Det överväldigande flertalet av EU:s medlemslän- der deltar i Schengensamarbetet eller har förklarat att de vill ansluta sig. Det är samma instrument och reg- ler som en dag skall gälla inom hela EU. I samma takt som EU beslutar att reglera frågor inom Schengen- samarbetets område upphör motsvarande Schengen- regler att gälla. Schengensamarbetet började med att Frankrike, Tyskland och Benelux-staterna 1985 ingick ett separat mellanstatligt avtal om att avveckla personkontroller- na vid de inre gemensamma gränserna för att påskyn- da förverkligandet av den fria rörligheten, den som man enligt EG-reglerna skulle förverkliga för perso- ner i fråga om den inre marknaden. Det var i Schengen i Luxemburg avtalet ingicks. Senare har också Italien, Spanien, Portugal och Grekland anslutit sig till samarbetet. Den fria rörligheten för personer har dock ännu inte förverkligats inom EU på grund av oenighet om hur reglerna i EU-fördraget skall tolkas. I det läget har flertalet av EU:s medlemsländer sålunda beslutat sig för att gå vidare inom ramen för Schengenavtalet och genomföra den avveckling av gränskontrollen för personer som finns inskriven i Rom-fördraget sedan snart tio år, men som EU ännu inte lyckats tillämpa. Schengenavtalet började tillämpas först den 26 mars i år mellan sju av de nio medlemmar som har anslutit sig. Österrike har nyligen blivit medlem i Schengen, men inleder det praktiska samarbetet först i början av nästa år. Danmark ansökte i maj 1994 om observatörsskap i Schengensamarbetet med sikte på fullt medlemskap, på villkor att bl.a. den nordiska passfriheten kunde bevaras. Skälet till ansökan var att Danmark ville undvika att skärpta kontroller skulle införas vid landgränsen mot Tyskland med köer och andra praktiska problem som följd. Det var ett av Danmarks skäl. Vad som ställer frågan på sin spets för de nordiska länder är att Schengensamarbetet förutsätter att man också inför en enhetlig kontroll vid områdets yttre gräns. Om ett eller flera nordiska länder önskar delta i samarbetet är det alltså nödvändigt att finna en lös- ning för den nordiska passfriheten, så att inte nya gränshinder uppstår mellan de nordiska länderna. Danmark har i den nordiska kretsen verkat för att även Finland och Sverige skall ansluta sig till Scheng- ensamarbetet. Medlemskap i Schengen-samarbetet är förbehållet länder som är medlemmar i EU. Finlands regering tillkännagav den 5 maj i år sin avsikt att ansöka om observatörsskap i Schengen- samarbetet med sikte på medlemskap. Frågan om de nordiska ländernas förhållande till Schengenavtalet har varit föremål för intensiva över- läggningar de senaste månaderna. De nordiska stats- ministrarna uttalade sig för ett samarbetsarrangemang mellan de nordiska länderna och Schengensamarbetet i syfte att bevara den nordiska passfriheten och vidga den fria rörligheten för personer till att omfatta både Schengenländerna och samtliga nordiska länder. Eftersom Norge och Island står utanför EU och därför enligt Schengenavtalets regler inte kan bli fulla medlemmar i samarbetet gäller det att finna en prag- matisk lösning som gör det möjligt för Norge och Island att delta i Schengensamarbetet. Både den nors- ka och den isländska regeringen har förklarat sig vara beredda att acceptera Schengenreglerna och ta på sig de förpliktelser som ett samarbete skulle innebära, bl.a. ett förstärkt yttre gränsskydd. I det läge som då har uppstått är det naturligt att även Sverige ansöker om observatörsskap i Schengen- samarbetet med sikte på medlemskap, och att vi inle- der förhandlingar om detta. Därvid avser vi - precis som Danmark och Finland har gjort, och som Sverige gjorde när frågan var uppe i förhandlingarna om EU- medlemskap - att göra ett tydligt förbehåll av inne- börd att ett medlemskap i Schengensamarbetet förut- sätter att vi kan behålla den nordiska passunionen och därmed den fria rörligheten i hela Norden. Detta för- utsätter lämpliga samarbetsformer med Island och Norge. Schengensamarbetet innehåller också en rad ge- mensamma kontrollåtgärder, s.k. kompensatoriska åtgärder, bl.a. ett förstärkt yttre gränsskydd och sam- arbete mellan polismyndigheterna för att bekämpa internationell brottslighet. Vi kommer, på samma sätt som under medlemskapsförhandlingarna i EU, i vår ansökan att markera att vi förutsätter att dessa åtgär- der är tillräckliga också för våra skydds- och kontroll- behov. Jag tänker först och främst, herr talman, på våra krav att kunna kontrollera narkotikatrafiken, som regeringen kommer att lägga särskild vikt vid under förhandlingarna. Eftersom Schengenländerna har åtagit sig att förstärka samarbetet mot narkotika och internationell brottslighet, kan ett medlemskap i Schengensamarbetet t.o.m. innebära förbättrade möj- ligheter att komma åt bl.a. narkotikahandeln över gränserna. Motsvarande regler finns inte ännu inom EU. Av dessa skäl vill vi delta i det ökade polissamar- betet och de övriga kontrollåtgärder som ingår i Schengensamarbetet. Det är ett villkor som Sverige ställer. Det bör också sägas att samarbetet sker inom ra- men för svensk lag. Schengensamarbetet ger möjlig- heter till samarbete och informationsutbyte, men det är svenska myndigheter som avgör hur möjligheterna skall utnyttjas. Det bör också sägas att Schengensamarbetet bara avser personers rörlighet. När det gäller införsel av olika varor - där har varit många missförstånd i de- batten - gäller reglerna i vårt anslutningsfördrag till EU, inklusive de speciella bestämmelser om t.ex. alkohol som de nordiska länderna uppnådde. Detta fördrag som godkänts av alla EU:s 15 medlemsländer kan självfallet inte ändras genom Schengenavtalet. Schengensamarbetet inskränker inte Sveriges möjligheter att fortsätta en generös och solidarisk flyktingpolitik. Principen om första asylland fins både i Schengenavtalet och i den s.k. Dublinkonventionen som vi i och med EU-medlemskapet har åtagit oss att ratificera. Den anger i vilket land asylansökan skall prövas i sak, men det landet gör sedan självt pröv- ningen och bedömningen enligt sina egna regler. Riksdagen har, som sagt, upprepade gånger uttalat att det är ett svenskt intresse att den nordiska pas- söverenskommelsen samordnas med motsvarande system inom EU. Vi har under EU-förhandlingarna sagt oss vara positiva till fri rörlighet för personer, och riksdagen har godkänt detta i och med behand- lingen av EU-propositionen. När avveckling av gränskontrollerna inom Schengensamarbetet var nära förestående uttalade de nordiska statsministrarna i februari att det var en gemensam uppgift att finna en lösning. Dessförinnan informerades Nordiska rådets svenska delegation. Regeringen har samrått med Utrikesnämnden i frågan tidigare i vår. Frågan har diskuterats i riksdagens EU- nämnd vid två tidigare tillfällen och i justitieutskottet vid flera tillfällen. Efter ett fortsatt beredningsarbete har regeringen kommit fram till att Sverige bör in- lämna en ansökan om observatörsskap i Schengen, med sikte på anslutning när förhandlingarna är avslu- tade. Regeringen har därefter återigen tagit upp frågan i Utrikesnämnden och riksdagens EU-nämnd nu i juni. Slutligen lämnar regeringen nu denna information i kammaren. Därefter avser regeringen att fatta beslut om att avge en ansökan. Under förhandlingarnas gång avser regeringen att lämna fortlöpande information till bl.a. EU-nämnden. När ett förslag till avtal föreligger kommer det natur- ligtvis att föreläggas riksdagen, i enlighet med rege- ringsformens bestämmelser. En svensk ansökan om anslutning till Schengen- samarbetet är nu naturlig med hänsyn till att Danmark ju redan har ansökt och Finland deklarerat sin avsikt att göra det. Det är angeläget med ett enat nordiskt uppträdande, så att vi med största möjliga förhand- lingsstyrka kan verka för ett samarbete som inbegriper såväl Norge som Island och som gör det möjligt att bibehålla den nordiska passfriheten. 0334042720405 N 2010-01-01 00:00:00 244506 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09120/#anf102