2349156 GI0912 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:12 Torsdagen den 20 oktober 1994/95 12 1994-10-20 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 11) allmänpolitisk debatt 28609FD9-21BB-438B-B131-4776F8473E3E 5 BIRGER SCHLAUG (mp) mp Herr talman! Åhörare både här i kammaren och på läktaren! Med stigande förundran har jag märkt hur ledande personer inom bl.a. socialdemokratin, Folkpartiet och Moderaterna driver en kampanj som går ut på att med ekonomiska argument skrämma oss som bor i Sverige att rösta ja i folkomröstningen om EU. Därmed spelar man ett spel som under en övergångsperiod kan komma att kosta Sverige en omotiverat hög ränta, extra hög arbetslöshet och onödiga svårigheter att komma till rätta med statens affärer. Om Industriförbundet och dess närstående - uppbackade av Carl Bildt, Ingvar Carlsson, Allan Larsson och eventuellt nu också Göran Persson - gång på gång hävdar att räntan stiger efter ett nej i folkomröstningen kommer den också att göra det över en övergångsperiod, även om det saknas verkliga orsaker till detta. Det är ju så själva systemet fungerar. Genom ja-sidans agerande skadas svensk ekonomi. Genom ert sätt att driva kampanj riskerar ni att driva upp räntan, minska sysselsättningen och göra det svårare än nödvändigt att komma till rätta med både budgetunderskott och statsskuld. Genom den medvetna skrämselpropaganda som nu tycks accelerera i väldigt snabb takt när vi närmar oss folkomröstningsdagen - jag möter den i snart sagt varenda debatt, och jag är ute på många debatter nu - läggs grunden för omotiverade reaktioner på den s.k. marknaden efter ett nej i folkomröstningen. Anser ni, Göran Persson, Anne Wibble och Lars Tobisson, att det är värt offret att skrämma människor till att rösta ja i folkomröstningen? Som ansvarsfulla politiker borde ni ta ett större ansvar än vad ni gör. Göran Persson, som förblir finansminister efter ett nej i folkomröstningen, borde se till att åtminstone den socialdemokratiska argumentationen ute i landet hyfsas. Annars riskerar regeringen att inte bara bita sig själv i svansen utan även att göda en utveckling som svenska folket får betala fullständigt i onödan. Den ekonomiska delen av ett medlemskap i EU hittar vi redan i EES-avtalet, på gott och ont. EES- avtalet gäller också dagen efter ett nej i folkomröstningen. Att då av rent taktiska skäl hetsa fram en stämning som kan leda till omotiverade räntehöjningar både före och efter folkomröstningen är både oanständigt och mycket korttänkt. Herr talman! Valrörelsen dominerades av debatter om budgetunderskott och statsskuld. Trots detta tycks man nu negligera det enda säkra ekonomiska fakta som finns att ta på när det gäller EU - en medlemsavgift på ca 20 miljarder kronor. Avgiften skall tas från statsbudgeten. Varifrån hämtar Göran Persson 20 miljarder kronor? För att spara 1,2 miljarder har Göran Persson tidigare varit villig att införa en karensdag för vård av sjukt barn. Varifrån tänker han då ta 20 miljarder kronor? För att spara ca 3 miljarder kronor infördes en karensdag i sjukförsäkringen. Varifrån tänker Göran Persson ta 20 miljarder till medlemsavgiften? För att spara en halv miljard infördes en hel karensvecka i arbetslöshetsförsäkringen. Varifrån tänker Göran Persson ta 20 miljarder till medlemsavgiften? Kom nu inte dragande med flummet att det inte kostar någonting! Det är väldigt dåligt underbyggt att hävda att räntorna skulle drivas ner bara för att Sverige skulle gå med i en politisk union med en gemensam säkerhetspolitik och en planekonomisk jordbrukspolitik, för det är detta EU handlar om. Den ekonomiska biten finns i EES-avtalet. Vi har hört såväl socialdemokraternas som de borgerligas antaganden förr när det gäller EU- anpassningen. När vi gick in i EES skulle problem lösas. Inte blev det så. När man knöt kronan till ecun skulle problemen lösas, men inte blev det så. Det var ju först när man släppte kronans knytning till ecun som strypgreppet på Sverige släppte. Det är ju tack vare den tidigare borgerliga fyrklöverregeringens misslyckande som det har vänt. Ni skall vara väldigt glada för att ni släppte kronans knytning till ecun. I krispaketet lade man in satsen om att vi skulle söka medlemskap i EU. Det skulle lugna marknaden och allt skulle bli så mycket bättre. Inte blev det så. Nu kommer man en fjärde gång och säger: Bara vi blir medlemmar i EU, då skall det blir så mycket bättre. Ni har haft fel förr. Ni har haft fel tre gånger tidigare och ni har förmodligen fel den fjärde gången också. Herr talman! Det skall bli skönt när svenska folket säger nej till medlemskapet i EU. Då kan vi förmodligen också med socialdemokraterna tala på ett litet annorlunda sätt när det gäller den ekonomiska politiken. Som vågmästare i riksdagen tvingas Göran Persson flyga som en humla från blomma till blomma för att få igenom sin politik eller också försöka nå större helhetslösningar. Miljöpartiet är intresserat av det sistnämnda. Vi i Miljöpartiet avser att ta ett ekonomiskt ansvar. Vi inser, åtminstone till skillnad från Vänsterpartiet i sin valretorik, att det inte går att återställa allt det goda som varit. Vi inser också, till skillnad från de borgerliga, att det behövs skattehöjningar för att öka statsinkomsterna. Detta inte minst för att få en solidaritet i samhället och för att få de människor som inte sitter på gräddhyllan att känna förståelse för de ganska tuffa åtgärder som krävs. Låt mig slå fast några saker. Det är bra att stora delar av arbetsrätten återinförs. Vi anser dock att det kan finnas skäl att i viss utsträckning särbehandla de riktigt små företagen. Det är bra att värnskatt införs, så att skatteskalorna får en mer solidarisk profil. Det är bra att kapitalbeskattningen till viss del återinförs. Det är bra att automatiska uppräkningar i pensioner etc. inte sker generellt. Däremot får man diskutera detta med de sämst ställda pensionärerna. En genomsnittlig kvinnlig ATP-pensionär har bara 7 500 kronor i månaden. Om man skär därunder, blir det inte lätt för dessa människor. Det är också bra att pengar till militären kommer att minska. Men det finns också andra delar där det borde skäras, och som Göran Persson hittills inte vågat ta tag i, nämligen grundprinciperna för socialföräkringssystemen. Det är dags att införa två nivåer, en högre ersättningsnivå för den del av inkomsten som ligger under 150 000 kr. Den får väl då vara t.ex. 80 % de närmaste åren, med målet 90 %. Men i den del av inkomsten som ligger över 150 000 kr måste man skära ännu mer. Det är bättre att i demokratisk anda acceptera detta än att så småningom kanske i ren panik tvingas ta till 70 % för alla. Vidare är det hög tid att se över ATP-systemet eller dess efterföljare och införa en grundpension som är lika för alla. Herr talman! Världen över pågår nu en kritisk granskning av bristerna i det gamla ekonomiska tänkandet. Gamla lösningar visar sig inte längre hålla. Ekonomisk tillväxt i materiellt mogna samhällen som det svenska genererar inte längre sysselsättning på samma sätt som under tidigare utvecklingsfaser. Även vid en hög tillväxt på 2 %, 3 %, 4 % i Sverige kommer arbetslösheten att vara hög. Kurvorna för tillväxt och antalet jobb följs inte längre åt, bl.a. beroende på att de stora vinster som företagen nu under 1990-talet kommer att få väldigt ofta kommer att investeras på ett sätt som rationaliserar bort människor. Detta är dilemmat i det materiellt mogna samhället. Vi måste börja tänka om. Ett annat problem är att det i den rent existerande marknadsekonomin saknas viktiga röster på marknaden. Naturen har ingen röst på marknaden. Den kommande generationen har ingen röst på marknaden. Detta är ett problem. Hade naturen haft en röst på marknaden, hade det varit oändligt dyrt att utrota en enda art. Hade kommande generationer haft en röst på marknaden, hade de naturligtvis lagt in ett så högt anbud på ändliga naturresurser att vi redan hade varit inne i ett kretsloppssamhälle. Det är vi politiker som måste se till att tala för naturen och kommande generationer, då mindre med lagstiftning och mer med ekonomiska styrmedel. Där ingår skatteväxling som en väldigt viktig del. Insikterna har ökat. Riokonferensen påtalade vikten av en ny livsstil i vår del av världen. Det medför nya konsumtionsmönster, effektivare energianvändning och nya samhällsstrukturer som bygger mer på självtillit än fjärrproduktion. Utifrån dessa perspektiv har idén om skatteväxling växt fram. Vi har själva myntat begreppet som är ett allmänt begrepp i dag. Skatteväxling innebär att arbetsgivaravgifterna sänks successivt och ersätts av miljörelaterade skatter. Skatteväxling ger jobb och bättre miljö. Den gamla regeringen tillsatte en skatteväxlingsutredning. Det var bra. Det som inte var bra var att man valde att inte sätta i gång arbetet utan drog på det. Hur gör nu den socialdemokratiska regeringen? Kommer Göran Persson att skynda på utredningen eller lägger han ner den? Eller kommer han kanske rent av att göra precis tvärtom? Alla internationella miljöekonomer och andra globalt tänkande människor inser vikten av detta. Kommer Göran Persson att höja arbetsgivaravgifterna i stället för att sänka dem för att finansiera ett medlemskap i EU? I så fall gör han precis tvärtom. Det kanske var anledningen till att Socialdemokraterna som enda politiska parti inte deltog i ett stort skatteväxlingsseminarium på en stor internationell miljömässa som ägde rum i Göteborg i går. 0987224899103 N 2010-01-01 00:00:00 234087 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0912/#anf5