<anforande>
<dok_hangar_id>2349156</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0912</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:12 Torsdagen den 20 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>12</dok_nummer>
<dok_datum>1994-10-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 11) </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>EA4A1B59-D276-401C-A55F-17FB830FF2B6</anforande_id>
<anforande_nummer>42</anforande_nummer>
<talare>SONJA REMBO (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag håller med Hans Andersson om
att den klassiska socialdemokratiska politiken har
många usla inslag. Det finns fortfarande kvar alltför
mycket av den i åtgärdsarsenalen och i vårt sätt att
hantera arbetsmarknadspolitiken. Det håller jag med
om. Det krävs en grundläggande omläggning.
Den åtgärdsvolym som AMS ansåg vara maximal,
dvs. 3 % av arbetskraften i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, har under den här tiden fördubblats.
Arbetsförmedlarna har gjort ett fantastiskt arbete för
att hjälpa de människor som har blivit arbetslösa. Att
kalla detta för passiv politik är gravt missvisande.
Hans Andersson talade om att man har lånat till
kontantersättningarna. Så är det ju med hela
arbetsmarknadspolitiken. Den har i mycket hög
utsträckning bidragit till budgetunderskottet. Det är
ostridigt.
När det gäller utbildning glömmer Hans
Andersson de mycket stora satsningarna på utbildning
inom det reguljära utbildningsväsendet. Det har
inrättats 90 000 fler platser, och det skall man också
räkna in när man talar om regeringens politik för
aktivt arbete.
</anforandetext>
<intressent_id>0872218435908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>234124</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0912/#anf42</protokoll_url_www>
</anforande>
