2349156 GI0912 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:12 Torsdagen den 20 oktober 1994/95 12 1994-10-20 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 11) allmänpolitisk debatt D53837E6-58DF-497D-A758-EED1019D9342 31 EWA LARSSON (mp) mp Herr talman! Jag tänker tala litet grand om samhällsekonomi och kulturpolitik. Vi har tagit guld inom ett område som inte är så väl känt för alla. Sverige har mest vägar per capita i hela världen. Då har jag inte räknat in skogsvägarna. Ligan toppas alltså av Sverige. Vi har drygt 24 000 km väg per miljon invånare. Norge kommer på andra plats med 21 190 km väg per miljon invånare. Finland har 15 157 km väg per miljon invånare. Låter det inte litet grand som skid-EM? Sedan kommer USA, bilistens förlovade land, som inte har mer än 12 275 km väg per miljon invånare. Politiker i Sverige har styrt samhällsbyggandet med utgångspunkt i extremt väginriktade planlösningar. Låt oss se på statsbudgeten för budgetåren 1990/91-1993/94. Denna politik innebär i kronor och ören att budgeten för vägtrafiken har ökat med 5 526 miljoner kronor - från 10 313 miljoner kronor till 15 839 miljoner kronor. Låt oss lyfta ned kostnaderna ett snäpp. En meter motorväg kostar ungefär 40 000 kr att bygga, och en vanlig landsväg, ungefär 13 meter bred, kostar 20 000 kr per meter. Dessa siffror gäller generellt. Det kostar naturligtvis mycket mer att bygga motorvägar i storstadsmiljö. Om vi ser på vad vi har, guldmedalj i antal vägar per capita i världen, är det inte ett oväsentligt kapital som ligger utspritt i Sveriges vackra kulturlandskap. Tyvärr är det alltför mycket på just de ställen i landet där vår bördigaste åkermark finns. Kapitalet måste naturligtvis förvaltas på något sätt. Det tänker jag återkomma till vid ett annat tillfälle. Som ny politiker i kulturutskottet har jag fått lära mig att den statliga kulturpolitiken bl.a. innebär att kulturpolitiken skall ses som en del av arbetet med att förbättra samhällsmiljön. Den knyter samman utbildning, arbete, boende, fritid, vård osv. Den berör också planeringen och utformningen av den yttre miljön, dvs. fysisk planering, serviceplanering, landskapsvård och annan miljövård. Detta är en del av 1974 års kulturpolitiska mål, som fortfarande gäller som vägvisare. Nu skall jag knyta ihop dessa två trådar. Ungefär 70 % av ytan i en storstad är asfalterad för just biltrafik. Det kan inte vara ett rimligt markutnyttjande. När det gäller Stockholms framtid har majoriteten av politikerna i staden, länet och riksdagen valt en trafiklösning som bl.a. innehåller en motorvägsring kring staden. Nu har över 30 000 människor skrivit på namnlistor och kräver en folkomröstning. Det handlar inte bara om en trafiklösning utan en framtida samhällsinriktning. Vägverket - heder åt dem - har vid en närmare granskning av ekonomin kring projektet funnit de ekonomiska kalkylerna alltför lättsinniga. Kostnaderna för öster- och västerleden ackumulerar hela tiden. Besluten om statliga garantier kan blir väldigt dyra, och tron om att låna pengar till 4 % ränta låter numera som en saga. En samhällsplanering som tar hand om helheten borgar för en långsiktigt hållbar budget. Även om elbilar kommer att köra på storstadens gator i framtiden, upptar ändå vägarna alltför stor yta. Skanska bedriver lobbying för en motorvägsring runt Stockholm, och Volvo bedriver lobbying för bilburen trafik på stora bilbroar som t.ex. Öresundsbron. De företagen representerar makt. Men det ligger ingen självklarhet i utvecklingen. En framtida kulturmiljöpolitik kräver helt andra lösningar. Det är en utmanande framtid vi går till mötes. Stora investeringar i infrastruktur i enlighet med nuvarande planer medför att ett ekonomiskt tänkande cementeras fast, som i den här ekonomiska debatten inte visar på speciellt stora krafttag för förändringar. Det finns dock öppningar vad beträffar politiska styrmedel. Oavsett vem det var som var först med att föreslå skatteväxling som styrmedel, har vi ändå inte tillräckligt många med oss för att kunna genomföra en sådan just nu. Det är stort att få guld. Men det är ännu större att se till innehållet i guldmedaljen. Det kanske allra viktigaste i vägen till guldmedaljen, är att vägen kantas av ett gigantiskt budgetunderskott som liknar en sorgkant. Nu skall vi alla solidariskt vara med och betala för att hjälpa till att minska budgetunderskottet. Medge då att det kan verka litet stötande att politiker samtidigt vill satsa på denna typ av förändringar i infrastruktur, t.ex. en motorvägsring kring Stockholm. 07776758016 N 2010-01-01 00:00:00 234113 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0912/#anf31