2349156 GI0912 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:12 Torsdagen den 20 oktober 1994/95 12 1994-10-20 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 11) allmänpolitisk debatt 9FC6D04B-5E24-4EC2-9E75-4CCCFE72EC4A 24 THOMAS ÖSTROS (s) s Herr talman! Som nationalekonom är det särskilt roligt att jag får göra min talardebut i den ekonomiskpolitiska debatten. Synen på den ekonomiska politiken har skiftat mycket över tiden. Vi har gått från en extrem tilltro till stabiliseringspolitiken till en extrem tro på att marknaden stabiliserar konjunkturen bäst om den lämnas till sig själv. Inte minst många ekonomer har engagerat drivit uppfattningen att regeringen och Riksbanken inte aktivt skall motverka konjunktursvängningarna. Man skall endast bedriva en normpolitik, dvs. inte göra någonting alls. Jag tror att den borgerliga regering som tillträdde 1991 var fast övertygad om att det nu skulle vara slut på de fåfänga keynesianska försöken att bekämpa arbetslöshet med stimulanser. Det skulle bedrivas en s.k. strukturpolitik. Man menar att det enda som betyder något på lång sikt är incitamenten att driva företag och incitamenten att investera. Stabiliseringspolitiken skyler bara över de verkliga problemen. När ekonomin hamnade i fritt fall höll man fast vid sin strukturpolitik och insåg inte att det behövdes stimulanser. För många politiker på högerkanten handlar den ekonomiska politiken framför allt om två centrala delar: skattetrycket, som är för högt, och inkomstfördelningen, som är alldeles för sammanpressad. Framför allt många moderater ser det som att krisen är orsakad av för stor välfärd, för höga skatter och en för långt driven jämlikhet. Krisen blir för dem ett bevis på att tanken bakom välfärdsstaten var fel. Det enda sättet att bekämpa krisen blir då att man sänker skattetrycket och ökar inkomstskillnaderna. Inte minst bland unga moderater, som är klart nyliberalt färgade, är det vanligt att man ser krisen som ett bevis på välfärdsstatens omöjlighet. Det är viktigt att inse att moderaterna har förändrats. Jag tror att den gamla tidens moderater, trots allt, hade en något större förståelse för den offentliga verksamheten, för äldreomsorgen och för uppgifter som att sköta gator. Den gamla tidens moderater som finns hemma i Uppsala brukar jag kalla för vatten- och avloppsmoderater. Men den nya tidens nyliberala moderater är någonting helt annat. Under den här mandatperioden skall det bli mycket intressant att se vilken sorts moderater som dominerar i denna kammare. Om man ser sig omkring är det omöjligt att hitta någonting som tyder på att det är välfärdsstaten och skattetrycket som är orsaken till krisen. Det är faktiskt mycket svårt att hitta något samband över huvud taget mellan skattetrycket och tillväxten. Till de av kammarens ledamöter som är övertygade om att sänkta skatter ger en ökad tillväxt rekommenderar jag läsning av den utmärkta tidskriften Ekonomisk debatt. I sommarens nummer fanns en artikel av några forskare i Uppsala som på ett mycket roande sätt krossade tron på att sänkta skatter ger en ökad tillväxt eller att länder med höga skatter har sämre ekonomi än andra. Borgerliga debattörer tittar gärna på inkomstfördelningen, som jag sade, och säger att det enda sättet att lösa problemet med arbetslöshet när det gäller s.k. lågproduktiv arbetskraft är att sänka lönerna. Ett exempel är de olika typerna av pigsubventioner som har diskuterats. Ofta förs USA fram som ett exempel. Då är det viktigt att man också lyssnar på de amerikaner som varnar Europa för att följa låglönevägen. Professor Freeman, en mycket duktig amerikansk ekonom, utfärdar en varning i tidskriften New Economy. Han säger att låglöneyrkena i USA visserligen har fött fram en stor servicesektor, men det finns också en underklass som finner det mer lönsamt med brottslighet än med arbete. Den ungdomsgeneration som nu kommer in på arbetsmarknaden är den mest välutbildade ungdomsgenerationen i Sveriges historia. Därför är det en märklig slutsats att dessa ungdomar i framtiden skall tillhöra ett låglöneproletariat som innebär att de servar medelklassens människor i deras hem. Den borgerliga regeringen svalde normpolitiken med hull och hår. Varningssignalerna om att samhället drev mot depressionens brant hörsammades inte. Enligt normpolitiken skall man ju inte agera. Endast så för man en trovärdig politik, menar man. Inga verkningsfulla stimulanser kom till stånd förrän den fasta växelkursen övergavs; i dag är den inte saknad av någon. Det är viktigt att veta att det är så här. Vi övergav den fasta växelkursen. Det, och inte någon borgerlig strukturpolitik, har gjort att vi ser hoppfulla tecken i dag. Nu ser vi allt fler indikatorer på att konjunkturuppgången är här. Samtidigt antyder t.ex. Konjunkturinstitutets prognoser att Sverige faktiskt är på väg att hamna i den permanenta arbetslöshetsfällan. Budgetunderskottet ser inte heller ut att minska i den takt som man kunde hoppas på. Det krävs nu en annan ekonomisk politik än vad som hade behövts för ett par år sedan. Det kommer att behövas både sparande och skattehöjningar, både stimulanser och strukturförändringar, för att klara svensk ekonomi. Men stabiliseringspolitik och strukturförändringar måste hänga ihop. Det duger inte att koncenterera kampen mot arbetslösheten på att försämra villkoren för de arbetslösa utan att makropolitiken stimulerar nya arbeten. Det duger inte att smörja företagen med skattesänkningar om inte hushållen får villkor som uppmuntrar dem till att efterfråga varor och tjänster. Det är i detta avseende som ökade investeringar och budgetförstärkningar fyller sin funktion. Genom att pressa ned budgetunderskottet får vi en stimulans via sänkta räntor. Även arbetsmarknadspolitiken måste läggas om. Vi behöver mer utbildning, flexibilitet och individuellt stöd till de arbetslösa. Flexibilitet får vi inte genom att skrämma människor till att byta yrke eller bostadsort. Det är om vi kan erbjuda en trygghet i förändringen som vi får ett flexibelt samhället. Det krävs trygghet för att förändras. För att man skall orka ta sig ur en kris krävs gemensamma insatser. 0977281927618 N 2010-01-01 00:00:00 234106 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0912/#anf24