2349156 GI0912 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:12 Torsdagen den 20 oktober 1994/95 12 1994-10-20 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 11) allmänpolitisk debatt 7126CCAF-3F42-4A32-A490-7B6EAA5D71FC 22 FREDRIK REINFELDT (m) m Herr talman! I frånvaron av konkreta besked och propositioner från Göran Persson har dagens debatt kommit att handla mycket om öppna mandat. Före annat besked ges och med Perssons alla skarpa förslag, som det har kommit att heta, som en helt otillräcklig inramning får regeringens ekonomiska politik framför allt anses bestå av detta märkliga öppna mandat. I regeringsförklaringen har det framställts på följande sätt: "Svenska folket har därutöver gett regeringen mandat att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att komma till rätta med landets ekonomiska problem." Den som skrev detta måste i valrörelsen ha tagit en ännu längre semester än vad t.o.m. Ingvar Carlsson gjorde. Med några väljare kan personen i alla fall inte ha talat. Mycket kan sägas om Socialdemokraternas agerande i oppositionsställning och om deras agerande under valrörelsen, men något öppet mandat i syfte att spara omfattande belopp i statens utgifter har nog få förknippat med just Socialdemokraterna. Jag vet inte hur många av svenskarna som finansminister Persson tror har läst de svävande formuleringarna i budgetbilagan till Socialdemokraternas valmanifest. De är nog mycket få. Låt mig i stället ge ett personligt vittnesbörd om tre intressanta fenomen när det gäller beskrivningen av den socialdemokratiska ekonomiska politiken som jag inte vet om finansministern har klart för sig. För det första har finansminister Persson aldrig - och det är ju ganska naturligt - mött sina egna partikamrater i ekonomiska debatter som moderat. Han har aldrig anklagats för att spara för mycket och sedan fått höra - och nu spelar det ingen roll vilket område vi talar om - att med socialdemokraterna skall det minsann bli annorlunda. Häromdagen i Örebro mötte jag detta igen. En ung socialdemokrat lät meddela att ni ville höja bidragsandelen i studiemedlen till landets högskolestudenter och dessutom utöka antalet studieplatser och anslå mer pengar till grundforskningen - om detta sista hade han uppenbarligen inte talat med Carl Tham. Debatten kunde i stället för utbildning ha handlat om barn, sjukvård, offentliganställda, äldre, byggande eller kultur. Resultatet blir alltid detsamma: Socialdemokrater har pengar som vi andra inte har. Aldrig - jag betonar aldrig - pratas det om några öppna mandat som innebär besparingar. För det andra har jag lyssnat till era beskrivningar av borgerliga besparingar. Det gäller framför allt Mona Sahlin - men inte bara henne, så hon behöver inte känna sig som ensamt angripen. Först beklagas gjorda besparingar, oftast i mycket målande beskrivningar, där slutsatsen är att detta inte är vad socialdemokraterna vill. Därefter - och här kommer tricket - säger socialdemokraterna att det därför inte kan bli tal om några ytterligare besparingar på detta område. Det sägs alltså ingenting om att återföra alla de pengar i form av besparingar som man just har kritiserat. Man får samma nettosaldo som den genom den borgerliga politiken men med syftningar som för mycket längre. Här kanske någon vill flika in att vi fick en diskussionen om den beryktade karensdagen vid vård av sjukt barn. Det har t.o.m. hävdats av en del socialdemokrater att därmed hade rörelsen gjort rent hus med alla förväntningar som man påstod skulle finnas. Den här karensdagen ingick i de första s.k. skarpa 61 miljarderna. Dessa 61 miljarder är förmodligen inte 61 miljarder, men inte ens om de vore det skulle det vara tillräckligt för de besparingar som måste sättas in. Dessutom var Socialdemokraterna på full reträtt även från denna besparing, som ju bara gav drygt en miljard, redan innan valrörelsen var över. Därtill har jag nu i tidningarna läst att det över huvud taget inte kommer att bli någon karensdag. Här gapar alltså redan nu ett hål i Perssonplanen. Karensdagen skvallrade möjligtvis om sjukdomsläget, men den storm som följde av den förväntasbild ni byggde upp är fortfarande kvar. För det tredje och som summering av de två tidigare punkterna: De socialdemokratiska ledamöterna i den här kammaren har ju skaffat sig lika många öppna mandat som ni har platser i riksdagen, och det är bara Göran Persson som har talat om besparingar. Att då hävda att ni av svenska folket har fått ett öppet mandat att göra vad ni vill tycker jag är en fräckhet som rimmar illa med åtminstone min och många yngre väljares syn på hur politiker faktiskt skall uppträda. Moderaterna som parti välkomnar naturligtvis en fortsatt diskussion om en sanering av statsfinanserna. Vi får ju tillfälle att återkomma och bedöma vad Göran Persson skall göra av sitt skapade öppna mandat. Låt oss i dag bara slå fast att det är här i denna kammare som arbetet skall påbörjas. Bördan kan inte skjutas över vare sig på någon annan i dag eller på framtida generationer. Förhoppningsvis blir det en ansvarsfull ekonomisk politik, men den innebär förmodligen samtidigt återkomsten av de stora suckarnas politik, där ledande socialdemokrater med stora suckar förklarar att alla deras utgiftsdrömmar har fått ge vika för den ekonomiska verklighet, som borgerligheten i tre år slet med för att försöka rätta till. Nu får vi se, och resten får - som man brukar säga - historien utvisa. Tack. 0938901612810 N 2010-01-01 00:00:00 234104 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0912/#anf22