<anforande>
<dok_hangar_id>2349263</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09119</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:119 Tisdagen den 13 juni</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>119</dok_nummer>
<dok_datum>1995-06-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2DE47660-B815-490B-B81A-25FA123DF447</anforande_id>
<anforande_nummer>71</anforande_nummer>
<talare>BIRGIT HENRIKSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Som förtydligande vill jag påpeka att
vi just har poängterat att det inte är en lagstiftning vi
vill ha. För övrigt hade inte heller alla kommuner i
Finland inrättat denna funktion, trots lagstiftning.
När Karin Olsson talar om eget åtagande har hon
helt rätt. Men även kommunerna lever i dag i en ut-
omordentligt trängd ekonomisk situation. Man kan
inte lasta mer och mer på kommunerna utan att sam-
tidigt ge någon ersättning. Vi menar att en del av
medlen från Konsumentverket skulle få enormt
mycket större effekt och genomslagskraft om de ham-
nar i kommunerna, nära de medborgare som bor i
kommunen. Man skulle kunna göra mycket mer för
konsumenterna. Det är därför vi vill fördela på ett
annat sätt.
</anforandetext>
<intressent_id>0913138972707</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>244350</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09119/#anf71</protokoll_url_www>
</anforande>
