2349263 GI09119 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:119 Tisdagen den 13 juni 1994/95 119 1995-06-13 00:00:00 Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m. 5B6B8F5C-A914-4EED-90C1-8D54113DE360 67 YVONNE RUWAIDA (mp) mp Fru talman! Det finns mycket positivt i regering- ens proposition om konsumentpolitikens mål och inriktning. Bl.a. har man infört ett miljömål. Man har tillsatt en enmansutredning om en miljövänlig kon- sumtion. Men vi tycker från Miljöpartiets sida att man skulle ha kunnat gå längre redan i dag på miljösidan och när det gäller konsumenternas ställning på mark- naden och deras informationstillgång och även när det gäller EU-arbetet. Jag skall börja med de konsumentpolitiska målen. Miljöpartiet tycker att miljötänkandet måste genomsy- ra allt, hela konsumentpolitiken. Man kan inte separe- ra miljöfrågorna, utan de måste vara helt integrerade i varje beslut och område. Som det påpekas i proposi- tionen är det mest miljövänliga inte alltid det mest ekonomiska. Det är konflikter där. Det beror på det man inom den miljöekonomiska teorin kallar politiska och marknadsekonomiska misslyckanden, dvs. att externa effekter inte ingår i marknadspriset. Det finns många exempel på det. Därför blir det mest ekono- miska inte alltid det mest miljövänliga. Regeringen bör arbeta för en politik där alla miljökostnader ingår i priset på varor och tjänster. Miljöpartiet anser att målen för konsumentpoliti- ken skall vara att hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser med- vetet, samtidigt som man bibehåller eller helst ökar naturkapitalet - vi har där alltså ett tillägg jämfört med utskottets skrivning. Vi anser det vara viktigt. Det är en miljöpolitik där miljöfrågorna är integrera- de. Vi vill förändra konsumtions- och produk- tionsmönstret i samhället till att vara miljöanpassat och resursbevarande. I utskottsbetänkandet säger man att man vill minska påfrestningarna på miljön och bidra till en långsiktigt hållbar utveckling. Det är väldigt lätt att skriva "en långsiktigt hållbar utveck- ling". Det är ett ofta använt uttryck, nästan en klyscha vid det här laget. Ambitionen att minska påfrestning- arna på miljön anser vi inte räcker, utan vi vill att man skall förändra konsumtions- och produktionsmönstren i samhället till miljöanpassade och resursbevarande. Vi har alltså en högre ambitionsnivå än utskottsma- joriteten. Det är väldigt viktigt att det konsumentpolitiska arbetet skall inriktas på att öka engagemanget på lokalnivån i första hand, i andra hand att även främja konsumentintressena på det nationella och internatio- nella planet. Varför det? Ja, det gäller Agenda 21- arbete. Allt utgår från individen. Det viktigaste är att väcka individerna. Annars kan man sitta och komma med bra förslag till Konsumentverket som inte får någon betydelse. Därför vill vi när det gäller inrikt- ningen på arbetet poängtera detta. Jag yrkar härmed bifall till reservation 4 som handlar om konsumentpolitikens mål och inriktning och även till reservation 31 som handlar om anslaget till Konsumentverket och konsumentorganisationerna. Jag kommer inte att yrka bifall till övriga reservatio- ner, men jag vill påpeka att Miljöpartiet ställer sig bakom alla reservationer. Dessutom vill jag påpeka att vi inte reserverat oss i frågorna om information om produkten, det har vi gjort i ett tidigare behandlat betänkande. En för mig viktig fråga är varför vi i ett demokra- tiskt samhälle som individer skall acceptera kränkan- de och påträngande marknadsföring. Det gäller re- klam med inslag av diskriminering som är oaccepta- bel, men jag kommer inte att gå in på det i dag. Varje dag när man kommer hem är brevlådan fylld med reklam för olika produkter. Det är inte bara att min och andras integritet kränks, dessutom fördyrar re- klamen produkterna. Det är alltid konsumenterna som får stå för kostnaden för reklamen. Oftast hamnar allt i soptunnan, eller helst i pappersinsamlingen, som hemma hos mig. Oavsett ändamål och resultat är det slöseri som medför onödig pappersproduktion och orsakar skogsavverkningar, kalhyggen och utsläpp av miljöfarliga ämnen och som utgör intrång i männi- skors integritet. Ibland riktar sig reklamens hjärntvätt med person- liga brev mot särskilt utvalda offer, s.k. målgrupper. Och visst träffas målet i många fall, annars skulle hanteringen vara olönsam och snart upphöra. Man kan inte försvara sig om man inte tar eget initiativ till att stoppa adressförsäljning via länsstyrelser, Postverket m.fl. genom att med stöd i datalagen begära hos Dafa och andra att få slippa direktreklam. Jag vet att det i många fall tyvärr inte fungerat. Jag anser inte att man behöver ta eget initiativ, utan det är upp till producen- terna att be om lov att få skicka reklam till konsumen- terna. Vi tycker från Miljöpartiets sida att producen- terna inte skall kunna tvinga på oss reklam. Vi anser att kommersiell oadresserad reklam inte skall kunna skickas. Miljöpartiets strävan är att det som är långsiktigt hållbart också blir kortsiktigt lönsamt för konsumen- terna. Detta innebär att vi vill gynna de produkter som är bättre för miljön så att de som är sämre för miljön konkurreras ut på marknaden. Ett sätt att nå detta mål är att lägga en miljöprofil också på det traditionella skattesystemet genom att reducera eller avveckla momsen på miljömärkta pro- dukter. Därmed skulle konsumenten direkt i plånbo- ken känna av att de miljövänliga produkterna är lön- samma också kortsiktigt privatekonomiskt. Ett sådant momssystem skulle ha flera hakar. Vi har en del funderingar på lösningar. Vi har yrkat på att man helt enkelt låter en utredning titta på detta. I betänkandet hänvisas till en utredning om förutsätt- ningarna för ett miljörelaterat skattesystem. Den ut- redningens huvudmål är att se på miljöskatter vid källan och inte gå in på momssystemet. Vi anser det nödvändigt att man begär en utredning. Jag går nu över till frågan om EU. EU har faktiskt stärkt producenternas och försvagat konsumenternas ställning. Jag vill ge några exempel på försämringar för konsumenterna i och med EU-medlemskapet. "Icke djurtestat" är i dag ej tillåtet som försäljnings- argument. När det gäller salmonella fick Sverige i förra veckan en garanti om att allt kött, formellt beslu- tas det den 19 juni, är fritt från salmonella. Men det finns problem. Man har inte lyckats enas om analys- metoderna inom EU, så att producenterna i dag ännu inte kan lämna intyg om salmonellafritt kött. Trots det får tullen inte göra några stickprovskontroller. Fler tillåtna ämnen är det i maten, t.ex. färgämnen och sötningsmedel. Miljöskatteklassningssystemet av fordon togs bort för klass I-bilar, då kraven var högre än EU:s. Förpackningsdirektivet för EU sätter en maxgräns för hur stor del av olika material som får återvinnas. Det här är bara en kort lista. Jag vill inte verka okonstruktiv och bara säga att EU är någonting dåligt. Jag tycker att det är viktigt att man visar vad EU är dålig på för att kunna bättra det. Man måste se pro- blemen för att kunna åtgärda dem. Producenterna stöds i EU med olika bidrag och program för industrin som omsätter miljardbelopp. Man säger att Europa måste bli mer konkurrenskraf- tigt och få högre tillväxt och stöder därför producen- terna, men inte i samma mån konsumenterna. För att vara medlem i BEUC måste man betala 15 000 kr per år. De flesta av konsumentorganisationerna i Sverige har inte råd med detta. Jag anser att man bör avsätta mer medel för att stödja konsumenterna i EU där konsumenternas ställning har försvagats. Enligt the European Environmental Bureau har vi i EU en backlash på miljöområdet. Det drabbar också konsu- menterna. Man tog fram s.k. EU:s femte miljöhand- lingsprogram. Det tog fem år att förhandla fram. Det har funnits i två år nu, men man har inte kunnat leva upp till de miljökrav som man skulle leva upp till. Det har alltså varit en backlash. Det slår tillbaka mot kon- sumenterna. Vi har i EU någonting som kallas Molitorgruppen. Det är höga politiker i EU som i en rapport föreslår - den skall läggas fram vid toppmötet i Cannes i slutet av juni - att bl.a. återvinningskrav skall vara ett han- delshinder och att andra miljöskyddsregler också skall vara ett handelshinder, för det hindrar tillväxt och sysselsättning. Jag vill bara visa den bakåtvridande kraft EU är för konsumenterna i olika aspekter. Vad gör man i Sverige? Jag tycker att vi från Sve- riges sida skall agera kraftfullt. Vi skall vara det före- gångarland som många hoppas på att vi skall vara. Men i betänkandet hänvisas till t.ex. att regler kan komma i konflikt med de åtaganden som Sverige gjort med sitt medlemskap i EU. På inget sätt hänvisar vi, vilket jag tycker att vi borde göra i vissa viktiga frågor, till 101 § punkt 4 Romfördraget, det man i EU-valrörelsen kallade mil- jögarantin. Man kan alltså ha regler som strider mot harmonisering om man hänvisar till denna paragraf. Jag tycker att vi skall använda den möjligheten, och jag vill fråga varför vi inte gör det. Sedan vill jag gå in på miljömärkningen. Man sä- ger i betänkandet att EG:s miljömärkningsförordning inte utgör något hinder för andra parallella nationella miljömärkningssystem. Jag har bett utskottet att tyd- ligt uttrycka att vi skall jobba för att vi skall kunna ha ett parallellt nationellt miljömärkningsystem, eftersom det finns tendenser i EU som vill visa att miljömärk- ningssystem är ett handelshinder. I detta fall har utskottet inte velat skriva så utan man avvaktar och ser. EU fungerar så att när EU- kommissionen har lagt fram ett förslag om att natio- nella miljömärkningssystem skall vara ett handelshin- der och inte skall få finnas - det finns i väldigt få länder, och bara i skandinaviska länder i dag - blir det väldigt svårt att påverka. Vi måste vara med från början. Där tycker jag att vi i Sverige inte ännu - det är kanske därför att vi inte har varit medlemmar så väl- digt länge i EU - är så duktiga som vi borde vara. Vi måste vara där innan beslut tas, för sedan är det oftast för sent. När det gäller EU och miljön, skrev man i ett an- nat betänkande att man i EG:s miljömärkningssystem skulle lära sig av den nordiska miljömärkningen, speciellt då i fråga om utveckling av kriterier för olika produktgrupper. Det är olyckligt att man tycker så. Jag anser att man i EG:s miljömärkningssystem bör ta lärdom av Sveriges nationella miljömärkning Falken, därför att den är bra. Jag har i motioner - och det står också i betänkandet - angett olika argument till varför jag tycker att svanmärkningen är dålig. De dåligheter som svanmärkningen har kommer att minska svan- märkningens och miljömärkningens trovärdighet. Om det händer, kommer vi förmodligen att förlora ett väldigt effektivt system och vapen för en bättre miljö. Jag skall kort gå in på beslutsprocessen i Sverige när det gäller hur vi agerar i konsumentfrågor. Vi anser att regeringen inför principiellt viktiga ställ- ningstaganden i EU:s alla organ - det gäller COREPER, det gäller EU-kommissioner, det gäller överallt - skall samråda med övriga i riksdagen repre- senterade politiska partier, men även med alla rele- vanta frivilligorganisationer. Dagens system med EU- nämnden är inte tillräckligt för att åstadkomma en bred demokratisk förankring och debatt här i Sverige. Vad gäller konsumentfrågor skulle regeringen kunna förmedla information om vad Sverige gör och vad som händer i EU i ett nyhetsbrev till riksdagens partier, frivilligorganisationer och andra intresserade. Man borde dessutom ha ambitionen att ge informatio- nen väldigt tidigt, innan beslutsprocessen börjar. 0332753845811 N 2010-01-01 00:00:00 244346 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09119/#anf67