<anforande>
<dok_hangar_id>2349263</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09119</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:119 Tisdagen den 13 juni</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>119</dok_nummer>
<dok_datum>1995-06-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Den kommunala ekonomin </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>58DA4BF4-E6EE-40D4-8E33-6C5FAC649985</anforande_id>
<anforande_nummer>42</anforande_nummer>
<talare>FREDRIK REINFELDT (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag får väl citera Lennart Hedquist
som säger att majoritetens förslag är ett avslag på
regeringens proposition. Därefter får vi gå på de ma-
joritetsskrivningar som finns. Det märkliga i dessa
majoritetsskrivningar är att man med hänvisning till
Lagrådets kritik, uppföljd av konstitutionsutskottet,
konstaterar att det förslag som ligger på riksdagens
bord i kompletteringspropositionen inte är förenligt
med grundlagen. Därför skall regeringen återkomma.
Men utfallet skall, säger man, vara detsamma. Det är
det som är så märkligt. En annan teknik skall använ-
das för att åstadkomma samma sak. Det blir något
svårt att beskriva  för medborgarna hur det som är
grundlagsvidrigt ändå skall ge samma effekter.
Man behöver inte vakna på fel sida på morgonen
för bli irriterad över detta eller tycka att det är svårt
att förstå sig på.
Jag får återkomma till det övriga.
</anforandetext>
<intressent_id>0938901612810</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>244321</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09119/#anf42</protokoll_url_www>
</anforande>
