2349263 GI09119 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:119 Tisdagen den 13 juni 1994/95 119 1995-06-13 00:00:00 Den kommunala ekonomin ABF84FF9-5D85-490C-AF62-F52FD2005AA4 29 ROLAND LARSSON (c) c Fru talman! Kommunerna har successivt ålagts ett allt större ansvar för välfärdspolitiken, för vård och omsorg, för barn och gamla och för dem som behöver social trygghet eller socialt stöd. De har tagit över en allt större del av ansvaret för utbildningen och för de viktiga och stora miljöfrågorna. Därför är det givetvis viktigt att kommunerna får likvärdiga förutsättningar att bedriva den här sam- hällsgemensamma verksamheten. Detta är syftet med den kommunala skatteutjämningen. Någon form av kommunal inkomstutjämning och kostnadsutjämning är nödvändig om man skall kunna få dessa likvärdiga förutsättningar. Kommunerna har olika förutsättningar. De ligger på olika platser i landet och påverkas av sitt geografiska läge. De har olika befolkningssammansättning och påverkas av detta. De har olika typer av, vad man kan kalla, opåverkbara kostnader som de inte kan förändra något nämnvärt vad de än gör. Jag vill påstå att en utjämning mellan kommunerna egentligen inte skiljer sig särskilt mycket principiellt från den utjämning som vi har mellan individer via vårt skattesystem. Det är i grunden samma princip. Man utjämnar så att man tar från dem som är starka och ger till dem som är svaga. Sedan kan man naturligtvis diskutera hur ut- formningen av skatteutjämningen skall se ut. Det har sagts många gånger att hur man är gör så är det alltid någon som är missnöjd med den kommu- nala skatteutjämningen. Det beror på hur man ser det. Man skulle kunna se det från den positiva sidan och säga att hur man än gör är det alltid några som är nöjda. En sak är dock ganska klar: alla är det inte. En viktig princip är att alla kommuner omfattas av ett utjämningssystem. Den principen måste ligga fast, menar vi från Centerpartiet, även efter den tekniska förändring som nu regeringen har fått i uppdrag att föreslå. Det är viktigt att systemet står i överensstäm- melse med grundlagen, men principen att alla skall omfattas av systemet är vi från vår sida inte beredda att göra avkall på. I skatteutjämningsdiskussionen har kostnadsut- jämningen varit den stora diskussionspunkten. Ändå gäller den den mindre delen av pengarna. Den stora delen av pengarna gäller inkomstutjämningen. Här står vi från Centerns sida bakom kravet på att det skall vara 95 % utjämning. Vi har hela tiden i utredningen och tidigare hävdat att man skall ligga så högt som möjligt när det gäller inkomstutjämningen. Det är bra att det ges ett besked om att kostnadsut- jämningens olika faktorer och parametrar skall ses över under en tvåårsperiod. Det finns brister i försla- get till kostnadsutjämning som bör rättas till. Det finns en del saker som är svårbegripliga, har det sagts. Jag tror för min del att det inte går att skapa ett system som inte är svårbegripligt för gemene man. Det här är en så komplicerad massa att man inte kan kräva att alla som jobbar kommunalt skall förstå detta. Jag skulle vilja säga att det här är ungefär som att skaffa sig en bil. Jag köper en bil men jag vet inte alls hur den fungerar och jag vet inte vad det finns under motorhuven, men det är viktigt för mig att den går som den skall och att jag kommer till det mål jag tänker mig. Det särskilda stöd som har getts till Haninge och Göteborgs kommuner är ett avsteg från vad som hör till den kommunala kompetensen. Det skiljer sig t.ex. i fråga om skatteutjämningen, om den ligger inom ramen för grundlagen, på det sättet att skatteutjäm- ningen har en generell utformning, medan det här är ett selektivt stöd. Nu har det varit nödvändigt, för dessa kommuner har drabbats väldigt svårt och behö- ver det stödet. Men det får inte bli en felaktig signal till andra kommuner att staten är beredd att avlasta kommunerna ansvaret. Det får inte uppfattas som något slags generell borgen till kommuner med stora problem som kan tecknas in så att man kan låna till driften. Jag tycker att det var fel när man ändrade kommunallagen på så sätt att det blev möjligt för kommunerna att ta lån för driften. Jag tycker att det är bra att det nu signaleras att det inte får bli fallet. Det skulle bara på sikt drabba kommunerna själva på så sätt att den kommunala självbestämmanderätten skulle urholkas. Man kan inte låta överföra ansvaret till andra om man skall kunna behålla sin självbe- stämmanderätt. Det tror jag inte heller kommunerna vill. Därför är det bra att man nu ger den här signalen. Att man samtidigt från riksdagens och regeringens sida framför ett hot om tvångsförvaltning av de kom- muner som inte klarar kraven ser jag mera som en markering och en signal som i praktiken aldrig kom- mer att behöva tillämpas därför att kommunerna na- turligtvis inte kommer att agera så att de riskerar det. Fru talman! Förra veckan deltog jag i Svenska Kommunförbundets kongress i Kalmar. Budskapet därifrån var tydligt. Vi är beredda, säger kommuner- na, att ta vårt ansvar för välfärden. Vi är beredda att fortsätta ställa upp och vara den spjutspets i samhället som svarar för den grundläggande tryggheten för människorna. Vi är också beredda att ta vår del av saneringen av svensk ekonomi. Vi vet nämligen att om vi inte gör det drabbas vi av högre räntor och av alla de negativa konsekvenser som följer av en samhällsekonomi i obalans. Vi vet att vi drabbas nästan mest av detta, och därför är vi be- redda att ta vår del av ansvaret. Men - och det är ett viktigt "men" - vi vill bara ta det ansvaret under förutsättning att staten också ser till att vi får ta hela ansvaret. Vi ställer inte upp på att staten beslutar om kostnader som vi från kommunsek- torn sedan får betala. Vi ställer inte upp på t.ex. rät- tighetslagar i form av statlig socialbidragsnorm, som skall betalas med kommunala pengar. Vi ställer knap- past upp på barnomsorgslagen; i vart fall hade vi inte tänkt göra det med mindre än att vi får kompensation. Det här tycker jag är en viktig signal från kommu- nerna som vi här i riksdagen måste ta till oss på allvar. Annars kanske det blir så som Ulla-Britt Hagström sade, för att hämta litet inspiration från det, att vi får förmaksflimmer med därmed påföljande risk för en infarkt. Den risken tycker jag inte att vi skall ta i vårt gemensamma blodomlopp och med vårt gemensamma hjärta. Jag yrkar bifall till hemställan i finansutskottets betänkande. 0391621769505 N 2010-01-01 00:00:00 244308 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09119/#anf29