2349263 GI09119 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:119 Tisdagen den 13 juni 1994/95 119 1995-06-13 00:00:00 Den kommunala ekonomin 3CE71008-DDF4-49C5-9D13-872F40AF87F8 2 KARIN PILSÄTER (fp) fp Fru talman! Den här debatten handlar dels om det allmänna ekonomiska läget i kommuner och landsting samt statsbidragens storlek, dels om det nya inkomst- och kostnadsutjämningssystemet. För många låter det här absolut knastertorrt och tråkigt - bara siffror och tabeller. Men det är dessa siffror som sedan kan förvandlas till dagisplatser till mina barn, till hemtjänst för mina gamla släktingar, till snöröjning i vinter och böcker på biblioteken. Den som tror att verksamheterna kan kopplas loss från ekonomin tror fel. De som bara säger att "barn måste få kosta" glömmer att det i så fall lätt blir bar- nen som får betala räkningen. Det är därför som den kommunala ekonomin, statsbidragen och utjämnings- systemen är så viktiga för mig och för oss liberaler, som i hjärtat värnar om just den här verksamheten och ser dess betydelse för tillväxten. Sverige behöver både företag och dagis. Läget i den kommunala sektorn behandlas både i kompletteringspropositionen och i en särskild skrivel- se, Utvecklingen i den kommunala sektorn. Det mest slående är just att regeringens texter nu är så helt annorlunda jämfört med vad som sades i den social- demokratiska retoriken före valet. Då skälldes den borgerliga regeringen för ideologiskt betingad ned- rustning. Då stod det på valaffischerna att personalen skulle utvecklas, inte avvecklas. Då lovades det nya pengar till kommunerna. Till min egen hemkommun Botkyrka lovades det 200 färska miljoner om bara Göran Persson kom till makten i Finansdepartementet. Kort sagt: Då gräts det krokodiltårar över den kom- munala verksamheten. Nu skildras läget i ljusa färger. Svensk sjukvård är bäst i världen. Eleverna lär sig mer. Lika många får vård fast vårdplatserna har blivit färre. Barnomsorgen håller hög kvalitet. Det här står i mycket skarp kontrast mot de skräckskildringar som kom före valet, speciellt som mycket tyder på att Socialdemokraterna i praktiken vann valet på den retoriken. Man brukar säga att det aldrig ljugs så mycket som före ett val eller efter en jakt. Nu är björnen skjuten och valet vunnet, men det är likafullt fult att ljuga. Självklart känner sig folk både arga och svikna, allra mest de som faktiskt trodde på den här retoriken. Med den i minnet måste följande mening ur proposi- tionen framstå som minst sagt förvånande: "Sett i ett historiskt perspektiv, och även i förhållande till andra sektorer, är de senaste och de kommande årens ned- dragningar tämligen måttliga." Attitydundersökningar visar att förtroendet för den kommunala servicen t.o.m. har ökat under de år som den borgerliga regeringen av Socialdemokraterna skälldes för vanstyre. Vi tror att det som regeringen nu skriver är ganska riktigt. Jag angriper inte beskrivningen. Men det är viktigt med hederlighet i politiken. Fru talman! För oss i Folkpartiet är mycket av den kommunalt finansierade verksamheten inom vård, omsorg och utbildning, tillsammans med bra funge- rande socialförsäkringar, mycket av grunden för ett anständigt samhälle. De flesta kommuner och lands- ting har också på ett bra sätt klarat det omvandlings- tryck som funnits. Förnyelse och alternativ har t.o.m. ofta skapat bättre kvalitet till lägre kostnader. Med regeringsskiftet och maktskiftet i många kommuner stelnar nu åter betongen i många verksam- heter. All kreativitet och skaparkraft, alla de enskilda initiativ som tagits av anställda och entreprenörer, börjar nu låsas fast igen. Detta kommer obönhörligen att leda till motsatsen: sämre kvalitet och högre kost- nader. Fru talman! Folkpartiet lämnade besked om stats- bidragen före valet. I Nathalieplanen sade vi att kommunernas utgifter skulle vara realt oförändrade, och i vårt valprogram sade vi att statsbidragen till kommunerna skulle ligga fast i nominella tal. Vi lo- vade inga nya pengar. Vi ställer oss bakom den föreslagna nivån på statsbidragen till kommunerna. Men vi gör det mot bakgrund av vad vi hittills har sagt och mot bakgrund av de övriga förslagen i vår ekonomiska motion. Med våra förslag får kommunerna i övrigt en bättre situa- tion genom förhoppningsvis högre tillväxt, fler män- niskor i arbete och därmed högre skatteintäkter. Till- sammans med en högre ersättningsnivå i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna ger det ett bättre utfall för kommunernas ekonomi. Vi är mycket oroliga för den ekonomiska utveck- ling som kan komma om Socialdemokraternas nu uppsatta prognoser för skatteinkomster och tillväxt inte slår in och för det som kan hända när man lägger hämsko på förnyelse och kreativitet. Vi kommer att följa den här utvecklingen mycket noga. Fru talman! Vi är särskilt oroliga för läget i ett antal starkt segregerade förortsområden i och kring våra stora och medelstora städer. Dessa områden präglas av en hög andel invandrare, hög arbetslöshet, högt socialbidragsberoende och många olika typer av sociala problem. Det är uppenbart att vi här har en social bomb som lätt kan brisera. Detta handlar också om de kommuner som de senaste åren har råkat värst ut i det delvis provisoriska utjämningssystem som vi har haft. Det här är en av orsakerna till att vi i Folkpartiet under många år har arbetat för en justering av det kommunala inkomst- och kostnadsutjämningssyste- met. Regeringen har nu lagt fram ett förslag som i ut- redningen till fullo endast stöddes av de liberala le- damöterna. Socialdemokrater, centerpartister och övriga reserverade sig mot stora delar av förslaget. Vi tycker det är bra att socialdemokraterna och center- partisterna har ändrat sig och nu lägger fram i princip samma förslag som utredningen, som leddes av Kjell- Åke Henstrand, lade fram. Ingen har kunnat visa på något annat än att det här är det bästa underlaget som hittills har tagits fram. Det finns naturligtvis ofullkomligheter, brister, och t.o.m. nackdelar med olika komponenter i det här paketet, men alla förslag till förändringar får antingen sämre effekter eller är praktiskt ogenomförbara i dagsläget. Fru talman! I grunden handlar det om att de kost- nader som inte är möjliga att påverka och att kostna- der som kommunerna har för att få intäkter kompen- seras och att inkomstnivåerna utjämnas så gott som till hundra procent. Att regeringen nu lägger fram detta förslag är viktigt för att många av de kommuner som i dag har det svårast att klara den viktiga verk- samheten skall få en vettig chans. Vi blev givetvis bestörta när beskedet från Lagrå- det kom om att lagförslagens utformning strider mot grundlagen. Detta är en bedömning som absolut måste respekteras och ligga till grund för det nya lagförslag som regeringen skall komma med. Vi anser att rege- ringen skall få i uppdrag att utifrån de principer som slås fast i min reservation från Folkpartiet lägga fram ett nytt lagförslag för inkomst- och kostnadsutjäm- ningssystem mellan kommunerna. Givetvis måste det förslaget kontrolleras av Lagrådet så att det blir för- enligt med grundlagen innan det läggs fram på riksda- gens bord. Fru talman! Vi föreslår också vissa smärre för- ändringar i regeringens förslag. De förändringarna har den effekten att de allra flesta av de kommuner i och runt våra större städer som i dag har mycket svårt att ekonomiskt klara sin uppgift faktiskt får litet mera pengar än med majoritetens förslag. För det första vill vi ändra inkomstutjämningsni- vån. Sverige behöver ekonomisk tillväxt - tillväxt som kommer ur en långsiktigt hållbar utveckling. För att nå dessa mål om tillväxt och nya jobb krävs att alla sektorer i samhället drar åt samma håll. Bra utbild- ning, transporter, bostäder, kommersiell och offentlig service är några viktiga faktorer, och där har kommu- nerna ett avgörande inflytande. Vi tycker att det är viktigt att kommunen inte bara har den allmänna samhällsekonomin som drivkraft när det gäller att jobba för höjd skattekraft för kommunens egna invå- nare utan att man faktiskt får någon egen liten eko- nomisk vinst. Vi föreslår därför att inkomstutjäm- ningen sätts till 90 i stället för 95 %. För det andra bör varken de förändringar i struk- turkostnadsutjämning eller införanderegler som före- slås, jämfört med utredningen, genomföras. Kommuner och landsting måste få klara spelreg- ler. Den långa införandetiden är oacceptabel. Den leder garanterat till att omvandlingstrycket för "förlorarkommunerna" minskar. Inget system för intäkts- och kostnadsutjämning har över huvud taget överlevt i åtta år. En införandetid på åtta år är det- samma som ett besked om att det här aldrig kommer att genomföras fullt ut och att man aldrig behöver anpassa sig helt. Vi föreslår därför en maximerad bidragsminskning på 500 kr per invånare och år för alla kommuner. Fru talman! Hela Sverige skall leva, det är en självklarhet. Vi kan inte ta bort många av de skillna- der som finns. I viss mån kan vi dock kompensera för de skillnader som finns i kostnader. I storstäderna och dess förorter är de sociala kostnaderna större och andelen missbrukare är högre. Nästan alla personer som har aids finns i storstäderna. Kostnaderna för socialbidrag per invånare är mer än tre gånger så höga som i genomsnittskommunen. I storstäderna har mer än 6 %, var tjugonde invå- nare, kommit från ett land utanför Norden under de senaste tio åren. Andelen heltidsarbetande kvinnor är högre, antalet barn i barnomsorgen är större och den tid de tillbring- ar där är längre. Självfallet är detta kostnader som måste räknas med, likaväl som de ökade kostnader man får för långa avstånd för hemtjänstpersonalen, klimat som ger höga uppvärmningskostnader eller små barnkullar som ger dyrare skola eller barnom- sorg. Allt det här är sådant som Strukturkostnadsutred- ningen och Henstrands utredning fångar in. Den röd- gröna koalitionens förändringar av utredningens för- slag är felaktiga och innebär faktiskt att man tar peng- ar från de förortskommuner kring landets storstäder där välfärden är hårdast prövad och där man har mycket stora utgifter. De här förändringarna utgör ett partipolitiskt hafsverk och är mindre rättvist än det ursprungliga förslaget. Regeringens hantering av kommunernas ekonomi kännetecknas mera av svaghet för intern högljudd opinion och en önskan om att köpa Centerns stöd än av eftertanke. Kostnaderna för denna kohandel uppgår till bortåt 2 miljarder kronor. Vi vill att de pengarna skall förde- las enligt samma principer som för övriga pengar. Fru talman! Folkpartiets företrädare, framför allt den förra finansministern Anne Wibble, har i flera år jobbat för att hitta en lösning på Haninge kommuns särskilda ekonomiska problem. När detta förslag nu har kommit till riksdagens bord, är det självklart för oss att stödja det. Jag vill också särskilt nämna att vi står bakom förslaget att ge Göteborgs kommun ett tillfälligt stöd för att överbrygga gapet innan det nya systemet är genomfört. Jag vill också passa på att påpeka att vi anser att kommunerna eller rättare sagt landstinget i Stock- holms län skall ha kvar rätten till inomregional skat- teutjämning. Förhoppningsvis är detta något som blir onödigt med ett nytt system. Vi anser dock att detta är något som stockholmarna skall kunna fatta beslut om. Det påverkar ingen annan, och därför är det viktigt att den här rätten finns kvar. Fru talman! En mycket viktig del i den kommuna- la ekonomin gäller just förnyelsen eller, om man så vill, alla de verktyg som kommunen behöver för att faktiskt kunna erbjuda sina invånare god service, vård, omsorg och utbildning till rimliga kostnader. I propositionen anmäler nu regeringen att man tänker gå igenom regelverket. Vi menar att det här måste betyda att de hinder som man har återinfört när det gäller enskilda alternativ, konkurrens och upphand- ling inom den kommunala sektorn helt enkelt återigen måste tas bort. Det handlar om effektiv upphandling, om konkurrens och om att kunna erbjuda alla verk- samma att jobba under de förhållanden som de tycker fungerar bäst. Medborgarna skall erbjudas den ser- vice, vård och omsorg som just de tycker passar bäst. Vi är övertygade om att med vår politik för tillväxt och nya jobb, med trygga socialförsäkringar, med förnyelse och kreativitet inom den kommunalt finan- sierade verksamheten eller om man så vill, med alla verktygen tillåtna och med ett rättvisare utjämnings- system, kommer kommuner och landsting att kunna klara den här utmaningen inför 2000-talet. Det gäller utmaningen att bevara, utveckla och bygga ut sjuk- vård, barnomsorg, utbildning och äldreomsorg så att alla kan få de behoven tillgodosedda. Fru talman! Jag står givetvis fast vid alla våra re- servationer, men yrkar bifall bara till nr 2, 9 och 12. 0101299073819 N 2010-01-01 00:00:00 244281 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09119/#anf2