2349263 GI09119 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:119 Tisdagen den 13 juni 1994/95 119 1995-06-13 00:00:00 Den kommunala ekonomin 6272D775-746E-4E5A-A15E-F3E6EA803058 13 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) kds Fru talman! Innan jag går in på den kommunala ekonomin i stort vill jag hävda vikten av att den kommunala demokratin garanteras. Om den lokala demokratin skall kunna förstärkas måste det finnas ett lokalt handlingsutrymme. Plötsliga beslut om skatte- stopp och nya reformer pålagda av riksdagen som kommunerna själva får finansiera strider mot finansi- eringsprincipen. Beslutet om borttagande av vård- nadsbidraget är ett exempel som leder till att barnom- sorgslagen kostar kommunerna ytterligare 5 miljarder kronor. Detaljreglering av kommunernas arbete gör det lokala politiska arbetet svårhanterligt. Bara det att ersättningsnivån vid föräldraförsäkring, arbetslöshet och sjukdom inte kan behållas på 80 % utan sänks till 75 % gör att kommunerna kan få betala ut ytterligare 2 miljarder i socialbidrag. Den kommunala självstyrelsen är enligt regerings- formen en av grundpelarna i den svenska folkstyrel- sen, en frihetsidé som syftar till att förstärka den loka- la demokratin. Medborgarviljans förverkligande, den självständiga åsiktsbildningen och medborgarnas aktiva deltagande behöver stärkt grundlagsskydd. Den utredning om grundlagsskydd för självstyrelsen som förbundsstyrelsen krävde och som den borgerliga regeringen hade direktiv klara till, måste fram ur byrålådan. Spelregler för förhållandet mellan stat och kommun innehåller väsentliga oklarheter i delar som hur det samhällsekonomiska utrymmet för kommu- nerna fastställs, tillämpningen av finansieringsprinci- pen, statsbidragens utformning och kommunernas framtida skatteunderlag. 401 ombud från Kommun- förbundets kongress kräver att den kommunala själv- styrelsen respekteras och förstärks. Minskade intäkter och krav på ökade kostnader är en ekvation som en- dast kan gå ihop om kommunerna får ett reellt ansvar för både sin verksamhet och sina finanser. Regeringens kalkyler bygger på ett skattein- täktsbortfall med 6,5 miljarder kronor 1998 för kom- munerna och minskade socialbidragskostnader. Svenska Kommunförbundets beräkningar innebär för 1998 ett bortfall av skatteinkomster och ökade kost- nader på 10 miljarder kronor. Man undrar var 70 000 kommunanställda och 35 000 landstingsanställda skall få arbete. Men framför allt, hur skall vården kunna tillgodoses? Vart är vårt välfärdssamhälle på väg? Kommunerna har redan höjt skatten med i genomsnitt 45 öre och nya höjningar aviseras. Även om allt är en helhet och, som finansminister Göran Persson uttryckte det vid Kommunförbundets kongress i Kalmar i torsdags, stat och kommun är som siamesiska tvillingar med gemensamt blodomlopp, kan vi inte hoppa över den kommunala självstyrelsen. Hjärtat består av en höger och en vänster hjärthalva som vardera utgör en fullständig pump och består av två rum, ett förmak och en kammare. När vi nu uppe- håller oss i kammaren skall vi inte helt styra förmaket, dvs. kommunsektorn - kommuner och landsting. Det finns klaffmekanismer mellan förmak och kammare. Om vi undergräver kommunernas ekonomi använder vi klaffmekanismen fel. Det är också känsligt vilka pålagor kommunerna får utan att finansieringsprincipen följs. En rättighets- lagstiftning skall gälla de svagaste i samhället för att garantera dem skydd. En barnomsorgslag som inte tillåter ett vårdnadsbidrag är ett tecken på att klaffme- kanismen mellan kammare och förmak inte fungerar. På tal om siamesiska tvillingar är dessa också sammanvuxna med större eller mindre vävnadsbryg- ga. Det verkar som om finansminister Göran Persson vill ha en större vävnadsbrygga än vad som är nyttigt för den kommunala självstyrelsen. Benämningen siamesiska tvillingar syftar på tvillingarna Chang och Eng Bunker på 1800-talet. De gifte sig med två syst- rar och blev fäder till tio respektive tolv barn. Är det månne denna bild som också kommer att gälla i regi- onfrågan, när resultatet av den utredningen kommer till beslut i kammaren, på så sätt att det kommer att handla om tio eller tolv regioner? Bildspråk är alltid intressanta att tolka. Det är sant att om den ene tvil- lingen dör, så dör den andre strax efter. Men det be- höver inte betyda att vi medvetet skall ta död på kommunsektorn genom kvävning. Siv Holma citerade Karin Rudebecks uppgifter från Svenska Kommunförbundet. Enligt dessa har kommunerna de senaste fyra åren minskat sin verk- samhet med 8 % och många arbetstillfällen har för- svunnit. Hon visade också på att servicen har byggts ut. T.ex. har 79 000 fler barn sedan 1991 fått plats i den kommunala barnomsorgen. Antalet personer över 80 år har ökat med 31 000, och det är här behovet av omsorg för de äldre finns. I grundskolan har antalet elever vuxit med 44 000. Det har alltså skett en ut- veckling. Som det ser ut nu handlar det om en minskning med ytterligare 8 % fram till 1998. Det kan betyda minst 50 000 arbetstillfällen. Det handlar om att en fjärdedel av den kommunala verksamheten försvunnit på sju år, om man ställer de växande behoven i förhål- lande till neddragningarna. Det är en besvärande siffra. I landstingen fanns 435 000 anställda 1990. Där har visserligen en del förändringar gjorts, bl.a. ÄDEL-reformen och en överflyttning till kommuner- na. Landstingen räknar med 260 000 anställda år 2000, vilket innebär en halvering. Man får dock ta siffrorna med en nypa salt, eftersom många anställda har flyttat över till kommunerna. Om man ser på jämställdheten och kvinnolönerna är perspektiven inte ljusa. Jag har varit ordförande för äldrevården i min hemstad och fick då uppleva att kvinnosatsningarna på lönefronten betydde att för varje miljon fick fem stycken lämna skutan. Det blev de andra som fick springa fortare. Till slut utveckla- des en sorts solidaritet - hellre låga löner än att våra systrar får gå. Detta är inte rätt mot kvinnorna och jämställdheten. I det perspektivet har jämställdhetsla- gen tappat sin udd. Vi vet att 80 % av de anställda i kommunerna är kvinnor. Fru talman! Att den samlade offentliga sektorn anpassas till vad det samhällsekonomiska utrymmet medger är viktigt. Detta tillstår också vi kristdemokra- ter när vi säger ja till konvergensprogrammet i och med socialdemokraternas löfte att det skall vara ba- lans i de offentliga finanserna 1998. Men vården och omsorgen om våra äldre måste under alla omständig- heter vara ett prioriterat område för den offentliga sektorn. Utrymmet för begränsningar inom vården och omsorgen måste anses obefintligt. För att kvalite- ten skall kunna garanteras krävs ökade resurser. Vi kristdemokrater anser att kommunsektorn bör förstärkas med 7-8 miljarder i förhållande till nivån i regeringens förslag. Ett särskilt bidrag på totalt 4,8 miljarder bör sättas av till kommuner och landsting för vård och omsorg för äldre. Finansieringen bör ske genom att höjningen av egenavgiften begränsas till 2 procentenheter fram till 1998. Dessutom skall den breddade fastighetsskatten för kommersiella lokaler och industrilokaler användas för skatteväxling till kommunsektorn. Det handlar om 2,9 miljarder. Jag yrkar bifall till reservation nr 4 i detta sammanhang. Ett av Socialdemokraternas dundervallöften var att kommuner och landsting skulle skyddas från ned- dragningar. Detta löfte har levt fram till beslutet, men nu gäller det plötsligt inte längre. Kommunsektorns och välfärdssystemets överlevnad får inte handla om att spela Bingolotto. Vi kristdemokrater anser också att delar av fastig- hetsskatten på sikt successivt bör växlas mot en kom- munal fastighetsavgift för att täcka kostnader för brandförsvar, gator och annan kommunal service som är direkt kopplad till fastigheten. Ett utredningsarbete bör omedelbart sättas i gång. Men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till reservation nr 36. Givetvis står jag bakom alla kristdemokraternas re- servationer. Fru talman! En lång och segdragen fråga handlar om riktlinjerna för ett nytt bidragssystem för kommu- ner och landsting. 1992 fattade riksdagen beslut om omfattande bidragsförändringar för kommunerna, och samtidigt infördes ett nytt utjämningssystem. Det skulle genomföras på fyra år med början 1993. Tidi- gare har statsbidrag lämnats för olika verksamheter, men nu sammanfördes olika bidrag i ett "påssystem". Avgifter som kommunerna betalade till staten slopa- des. Då var kritiken från Socialdemokraterna kraftig. Samtidigt som förslaget kom tillsattes en ny ut- redning. Den innebar stora förändringar för Norr- landskommunerna. Den utredning som föregår dagens beslut om nytt bidragssystem innehåller de två delar vi har hört talas om i debatten - inkomstutjämning och utjämning av strukturellt betingade kostnadsskill- nader. I utredningen har kds en reservation vad gäller utjämningen för barnomsorg och utjämningen för arbetslöshet och svagt befolkningsunderlag. I betänkandet noteras Kommunförbundets eniga yttrande. Men det är viktigt att säga att det framkom- mer en del krav från förbundet. Ett sådant är att vi måste ha ett nytt system för socialbidrag som inte leder till att staten kan vältra över kostnader på kom- munerna. Man måste även i detta sammanhang se den offentliga sektorn som en helhet. Kommunförbundet anser också att någon form av extra skatteutjäm- ningsbidrag bör övervägas, därför att det snabbt kan uppkomma problem som inte kan beaktas i ett gene- rellt bidragssystem. Personligen skulle jag ha önskat att landstingen fått ytterligare ett år på sig, eftersom flera landsting har tagit på sig att själva arbeta med utjämningsfrå- gan. Det är för magert att bara ha en kostnadsredo- visning från Malmöhus län som bas. Det hade varit rättrådigt att låta varje landsting ta fram ett eget ma- terial. När staten blir "rättvisefarbror" får han inte uppträda alltför godtyckligt. Men vi kristdemokrater har ställt oss bakom prin- ciperna för det nya utjämningssystemet. Det är viktigt att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar mel- lan kommuner och landsting, men det är också viktigt att det blir noggrant analyserat så att vi verkligen håller oss inom lagens råmärken. Man kan fråga sig om det är förenligt med den kommunala självstyrelseprincipen att göra så drastis- ka ingripanden som det blir för vissa kommuner och landsting. Det får heller inte bli så, att lokalisering- sprincipen slås ur spel. Regeringen bör alltså åter- komma med ett nytt lagförslag. Det har vi sagt i en reservation. Det är viktigt att lyssna på Lagrådet och konstitu- tionsutskottet. Som lagstiftare skall vi själva föregå med gott exempel. I dag tar vi alltså endast ställning till principen och förväntar oss ett lagtekniskt riktigt förslag för det slutgiltiga ställningstagandet. Fru talman! Vi kristdemokrater har noterat att re- geringens förslag till kostnadsutjämning innebär en större tyngd på utjämningen för näringslivs- och sys- selsättningsbefrämjande åtgärder och befolknings- minskningen för kommunerna. Detta gynnar gles- bygdskommunerna. Vi anser däremot att äldrefaktorn fått alldeles för liten viktning. Vi anser också att en uppräkning av kompensationen för hälso- och sjuk- vård är nödvändig för landstingens del. En snabb utvärdering måste ske för att vi direkt skall kunna rätta till missförhållanden. Uppföljning och utvärdering måste genomföras och förändringar måste föreslås efter två år. Nu skall kommunsektorn redovisas varje år. Barnomsorgsfaktorn bör ta hänsyn till den barn- omsorg som verkligen utförts. Valfriheten befrämjas bäst av ett system som tar hänsyn till vad som verkli- gen sker i varje kommun. Tillägg eller avdrag för barnomsorg bör alltså beräknas dels efter andelen barn mellan 1 och 2 år, 3 och 6 år, 7 och 9 år och 10 och 12 år, dels efter hur mycket barnomsorg som utförs i kommunen. Därför yrkar jag också bifall till reservation nr 14. Fru talman! När man ser våldet och utvecklingen i vårt samhälle ställer man sig frågande. Här finns många faktorer som spelar in. Det skrämmande i dag är att familjedebatten tystnar alltmer. Efter det att vårdnadsbidraget på ett prestigemässigt sätt drogs bort utan att det gav några ekonomiska vinster - det blev bara en snara för valfriheten - och barnomsorgs- lagen stod kvar som ens sorts garanti hände en del. Barnbidraget sänktes, och flerbarnsfamiljerna sattes åt ekonomiskt. Sedan har debatten tystnat. Ett slags egoistiskt samhälle håller på att utformas, där var och en skall klara sig själv. För säkerhets skull stoppar den unge på sig kniven. Enligt min mening har medievåldet en stor betydelse. Jag kan inte förstå varför vi som politiska beslutsfattare så passiva står vid sidan om. I samband med droger händer det som inte får hända - alla dessa dråp som skett den senaste tiden. Den svenska sörgårdsidyllen är förbi. Samtidigt passar regeringen i sin spariver på att konfiskera från kommunerna redan beslutat statsbi- drag till missbrukarvård och ungdomsvård på 215 miljoner för innevarande budgetår. Denna korta varsel ger helt felaktiga signaler. Med tanke på den utveck- ling som nu håller på att ske framför våra tafatta ögon är det ett horribelt beslut. Regering och riksdag måste fatta mera långsiktiga beslut. För tids vinnande yrkar jag alltså bifall till reser- vation 4 och 14, men jag står givetvis bakom alla kristdemokraternas reservationer. 0191823608408 N 2010-01-01 00:00:00 244292 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09119/#anf13