2349262 GI09118 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:118 Måndagen den 12 juni 1994/95 118 1995-06-12 00:00:00 Regionalpolitik A8513E9E-ADE4-4D70-9EE6-7F98E5FD34AF 50 ELVING ANDERSSON (c) c Herr talman! Det decentraliserade samhälle som Centern arbetar för innebär att människorna, enskilt och i lokal samverkan, skall kunna utveckla sina livsvillkor vad avser arbete och produktion, service och omvårdnad, kultur- och fritidsmiljö och inte minst miljöfrågor, som i det här sammanhanget har en över- gripande betydelse. "Hela Sverige skall leva" är ett väldigt populärt uttryck som många, både politiker och andra, gärna använder sig av. Men det gäller också att i gärningar visa att man menar allvar med ett sådant uttalande. Genom den regionalpolitiska proposition som la- des fram av den förra regeringen och arbetsmark- nadsminister Börje Hörnlund visade den dåvarande regeringen att man menade allvar med uttrycket "hela Sverige skall leva". Vi fick en offensiv regionalpolitik som tar till vara de lokala förutsättningarna för utveckling och tillväxt. Synen på regionalpolitiken ändrades till vad vi kallar ett underifrånperspektiv från att tidigare i stor ut- sträckning varit ett uppifrånperspektiv. Det är därför glädjande att konstatera att det nu föreliggande förslaget beträffande regionalpolitiken i alla väsentliga delar bygger på föregående års beslut. Grunderna för den regionalpolitik som då beslutades ligger fast. Det är också glädjande att det råder en mycket stor politisk enighet kring målen för regional- politiken. Som det tidigare har konstaterats här i debatten är det bara moderaterna som mäler sig ur den gemen- skapen, och i sin reservation tar avstånd från målet att människor i olika delar av landet skall ha en likvärdig standard. Just den formuleringen har ju diskuterats en del tidigare i debatten, men jag tycker att det skulle vara på sin plats att moderaterna preciserar sig på den här punkten. Vad menar moderaterna egentligen med att man inte skall ha ett mål om en likvärdig standard? Vilka människor är det som enligt moderaterna skall ha en sämre standard? Är det de som bor på lands- bygden? Är det de som bor inom stödområdet? Vilka människor är det som moderaterna åsyftar i sin reser- vation nr 1? Herr talman! Det är av mycket central betydelse att den ekonomiska tillväxt som nu sker i vårt land verkligen kommer alla regioner och landsändar till del. Det är först då som vi kan skapa regional balans som är till gagn för hela Sverige. I den regionalpolitiska debatten målas ibland upp motsättningar mellan landets olika delar. Storstäder ställs mot stödområden, stad ställs mot land och södra Sverige ställs mot norra Sverige. Det här är en bild som inte är sann. Det är motsättningar som är kon- struerade och inte reella. Det som är bra för stödom- rådena är bra för storstäderna, och det som är bra för landsbygden är också bra för städerna. Regionalpolitisk obalans skapar problem på alla håll. Det skapar problem i form av underutnyttjade resurser i avfolkningsbygder och överhettnings-, mil- jö- och trängselproblem i inflyttningsorterna. Detta har vi upplevt väldigt tydligt på både 60- och 80-talet. Under senare år har vi inte haft några större folkom- flyttningar i vårt land på grund av den lågkonjunktur som har varit, då det har varit brist på jobb överallt. Det är därför som det nu är så viktigt att den ekono- miska tillväxt som nu sker verkligen kommer hela landet till del, så att vi inte i den högkonjunktur som vi nu befinner oss i återigen tvingas uppleva en omfat- tande flyttlasspolitik. Den pågående utvecklingen rymmer både hot och nya möjligheter. Till hoten hör att konjunkturupp- gången kan gå stora områden förbi. Förlorad produk- tionskapacitet är i många fall svår att återvinna. Nä- ringslivets utveckling innebär att den ekonomiska tillväxten inte genererar nya jobb på samma sätt som under 70- och 80-talet. Dessutom kan inte den offent- liga sektorn, som tidigare, bära upp en ny sysselsätt- ning. Till möjligheterna hör utvecklingen av informa- tionstekniken, den kraftiga utbyggnaden av de regio- nala högskolorna och utbildningssystemet i övrigt, den småföretagaranda som spirar runt om i landet samt det lokala engagemang för jobb, service och utveckling som manifesteras, inte minst i de många lokala utvecklingsgruppernas arbete. Det är kraften och viljan i politiken som avgör om det är hoten eller möjligheterna som kommer att do- minera den regionala utvecklingen. För att möjlighe- terna skall dominera krävs ett aktivt och positivt sam- spel mellan lokal och central nivå. Trafikmöjligheterna på väg, järnväg, till sjöss och i luften måste vara goda i hela landet. Den nya infor- mationstekniken ger tidigare oanade möjligheter att utveckla arbetsplatser utan geografisk bindning. Kva- lificerad utbildning har de senaste åren byggts ut i landets olika delar. Med detta som grund kan nya företagsidéer och företag spira och växa. Småorterna och landsbygden kommer att ge ett bra bidrag till landets välfärdsut- veckling, om hela Sverige får leva. Det är då som den moderna, livskraftiga landsbygden utvecklas. I den regionalpolitiska debatten används ofta be- grepp som den stora respektive den lilla regionalpoli- tiken. Till den lilla regionalpolitiken hör framför allt det som vi behandlar i dag, alltså direkta regionalpo- litiska insatser som företagsstöd, lokaliseringsstöd osv. Men den stora regionalpolitiken är ju den som har den avgörande betydelsen för utvecklingen och som avgörs inom andra politikområden som t.ex. närings- politik, trafikpolitik, miljöpolitik, skattepolitik, ut- bildningspolitik osv. Därför är det oerhört väsentligt att det finns en regionalpolitisk grundsyn inom hela det politiska fältet, så att man inte inom andra politi- kområden fattar beslut som verkar i direkt motsatt riktning mot de mål som har lagts fast inom regional- politiken. Tyvärr finns det väldigt många exempel på beslut som fattas inom andra politikområden, vilka går stick i stäv med de uttalade regionalpolitiska målen. Det senaste beslutet som motverkar arbetet för regional balans är det som Hans Andersson tidigare nämnde, SLU:s beslut om att lägga ned skogsutbildningen i Garpenberg. Det är ett typiskt sådant exempel, där man inom andra politikområden fattar beslut som motverkar de mål som vi har lagt fast för regionalpo- litiken. Jämfört med budgetpropositionen i januari och vad som där aviserades beträffande regionalpolitiken är den nu aktuella propositionen enligt mitt synsätt klart mycket bättre. De regionalpolitiska ambitionerna beträffande återflödet från EU:s strukturfonder har höjts, och den kraftiga minskningen av medel för regionalpolitiska insatser har uteblivit. Minskningen av resurser från Norrlandsfonden, som tidigare har aviserats, genomförs inte. Den regionalpolitiska propositionen är en del av den ekonomisk-politiska uppgörelse som har träffats mellan Centern och Socialdemokraterna under våren. Jag vill i detta sammanhang passa på att tacka för den lilla men ändock ros som Dan Ericsson tidigare så generöst delade ut till Centerpartiet för detta arbete. Andra delar i uppgörelsen som också är viktiga ur regionalpolitisk synpunkt är miljöstödet till jordbru- ket, ändrade regler för starthjälpen och kanske fram- för allt ett antal offensiva åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för de små och medelstora företagen. En politisk uppgörelse mellan två eller flera parti- er blir naturligtvis en kompromiss. Därför ser natur- ligtvis inte förslagen till alla delar ut som vi från Centerns sida skulle ha velat, men detta är de politiska realiteterna. Vi tycker att förslagen som tagits fram i samverkan mellan våra partier i det stora hela har blivit bra, och vi ställer helt upp på förslagen. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till hemställan i arbetsmarknadsutskottets betänkande beträffande regionalpolitiken. 0843906295410 N 2010-01-01 00:00:00 244225 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09118/#anf50