2349261 GI09117 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:117 Fredagen den 9 juni 1994/95 117 1995-06-09 00:00:00 Svar på interpellation 1994/95:128 om ejderjakt interpellationsdebatt 91BF2846-522F-4248-BE19-7F19EC625FF3 46 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) s Herr talman! Gudrun Lindvall har frågat mig hur jag avser att hantera frågan om vårjakt på ejder och vilken vikt jag lägger vid Naturvårdsverkets synpunkter i frågan. Bakgrunden till frågan är att Skärgårdsutredningen i sitt betänkande Levande skärgårdar förra sommaren behandlade ett förslag av Svenska jägareförbundet om att tillåta viss licensjakt efter hanfågel av ejder under våren. Vårjakten på sjöfågel, liksom ägg- och dunplockning, var en gång i tiden en naturlig och inte oviktig del av försörjningen för skärgårdsbefolkningen. Jakt och äggplockning medförde emellertid att stammarna decimerades starkt. På västkusten förbjöds därför vårjakten efter sjöfågel redan på 1930-talet. De hårda vintrarna under 1940-talet och oljespill medförde ytterligare påfrestningar på sjöfågelstammarna. All vårjakt på sjöfågel förbjöds därför från våren 1955 och är sedan dess förbjuden. Det har under årens lopp förekommit flera framställningar om återinförande av vårjakt på sjöfågel i olika former. Den dåvarande regeringen föreslog i en proposition hösten 1977 att vårjakt på hanfågel av ejder borde få bedrivas under en försöksperiod om fem år i vissa län på ostkusten. Riksdagen avslog propositionen och anförde som skäl bl.a. att vårjaktens värde från rekreationssynpunkt måste bedömas mot bakgrund av att jakten varit förbjuden under lång tid och att förslaget berörde en mycket begränsad krets människor. Ett återinförande av vårjakten skulle enligt riksdagen utgöra en belastning för Sverige i det internationella samarbetet på natur- och miljövårdsområdet. Det kunde också starkt ifrågasättas om undantagsbestämmelsen i Pariskonventionen om fågelskydd var tillämplig. Ett undantag från konventionen kräver nämligen att jakten har betydelse från försörjningssynpunkt, vilket riksdagen inte ansåg vara fallet. Det förslag till vårjakt som Jägareförbundet överlämnade till Skärgårdsutredningen har stora likheter med det som behandlades av riksdagen år 1977. Personer bosatta på öar utan vägförbindelser i sex län bör enligt förslaget få bedriva licensjakt på hanfågel av ejder under tio dagar för förbrukning i det egna hushållet. Antalet jaktberättigade beräknas till ca 600 personer. De väntas fälla 4 000-5 000 fåglar per år. Skärgårdsutredningen lämnade i betänkandet inte något förslag om att vårjakten borde återinföras. Utredningen gjorde i stället följande sammanfattande bedömning av Jägareförbundets förslag: "Det råder i huvudsak enighet om att en begränsad vårjakt inte skulle vålla några problem ur beståndssynpunkt. Det bör vara en strävan att så långt det är möjligt med hänsyn till väsentliga allmänna intressen tillgodose önskemål av detta slag. Avgörandet för om vårjakt efter ejder kan tillåtas är dock om det kan ske inom ramen för Sveriges internationella åtaganden m.m. på naturvårdsområdet." Så långt utredningens bedömning. Den begränsade vårjakt som Jägareförbundet föreslog skulle i och för sig inte vålla några problem från beståndssynpunkt. Enligt min uppfattning kan emellertid erforderlig beståndsreglering ske under den fem månader långa allmänna jakttiden under hösten och vintern. Den föreslagna jakten saknar numera helt betydelse från försörjningssynpunkt, vilket ju enligt Pariskonventionen är ett krav för att få tillåta vårjakt. Jag har dock viss förståelse för skärgårdsbefolkningens önskemål om att få återuppta en gammal jakttradition. Skälen mot att återuppta en sådan tradition är emellertid ännu starkare nu än när riksdagen år 1977 tog ställning mot vårjakten. Från den 1 januari i år har Sverige nämligen att tillämpa EG:s direktiv om bevarande av vilda fåglar. Enligt fågeldirektivet gäller att flyttfåglar inte får jagas under återkomsten till häckningsplatserna. Jakt får inte heller ske under häcknings- eller uppfödningssäsongen. Skärgårdsutredningen uttalade att ett eventuellt införande av en vårjakt får anses förutsätta att riksdagen på förslag av regeringen gör den bedömningen att våra internationella åtaganden medger en sådan jakt. Eftersom jag anser att våra internationella åtaganden inte medger vårjakt på sjöfågel har jag inte för avsikt att föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition med det innehållet. Fågeldirektivet ger vissa möjligheter till undantag från det nämnda jaktförbudet om det inte finns någon annan lämplig lösning och om jakten avser en begränsad mängd fåglar och sker under strängt reglerade former. Jag avser inte heller att verka för att ett sådant undantag införs för en jakttradition som inte utövats under åtminstone 40 år och som saknar all ekonomisk betydelse. Sammanfattningsvis avser jag således att hantera frågan om vårjakt på ejder på det sättet att någon sådan jakt inte införs. Till grund för denna inställning ligger bl.a. Naturvårdsverkets synpunkter i frågan. 0874604979107 N 2010-01-01 00:00:00 244137 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09117/#anf46