2349261 GI09117 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:117 Fredagen den 9 juni 1994/95 117 1995-06-09 00:00:00 Svar på interpellationerna 1994/95:152, 153 och 154 om de svenska positionerna inför EU:s interpellationsdebatt C5860214-B1B8-464C-84C7-C151FD1AC832 34 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s) s Fru talman! Efter att ha lyssnat på debatten mellan Peter Eriksson och utrikesministern trodde jag faktiskt att Peter Eriksson hade förstått att den debatten var avslutad. Det har han tydligen inte. Jag vill påminna om att det jag säger i interpellationssvaret, som självfallet står för hela regeringen, är ungefär detsamma som utrikesministern nyss sade i denna talarstol, nämligen att en union med många nya medlemsländer behöver anpassa sina arbetsmetoder för att samarbetet skall fungera väl. Ungefär så uttryckte sig också utrikesministern. Det är sannerligen ingen skillnad där! Vad utrikesministern däremot ingalunda sade men som Peter Eriksson återigen hävdar - genom att falskcitera, precis som gjordes i debatten här i går - att hon ville avskaffa de små ländernas ställning. Röstvikten i ministerrådet, som vi talar om här, är något annat än den diskussion som utrikesministern förde med Peter Eriksson alldeles nyss här. Det vore absurt att påstå någonting annat. Tydligen är ni i Miljöpartiet inte så intresserade av att berätta vad ni själva vill. Därför för ni i stället en dimridådebatt här. Jag instämmer i mycket av det som Bo Könberg sade om inriktningen och rytmen här. Det som i dag blir svårt att förutse är - och det är litet grand av "hönan och ägget" eller ett Moment 22 - hur mycket man vid regeringskonferensen kan fatta beslut om institutioner inför en utvidgning som kanske kommer att kräva ganska många år av förhandling innan den är förverkligad. Man vet ju heller inte hur många länder som kommer att bli medlemmar. Blir det en första grupp eller en andra grupp, eller blir det alla på en gång etc.? Det är en av de svåra frågorna där jag tror att ingen, i varje fall har jag inte hört talas om det, har tänkt igenom en god lösning på detta. Den oklarheten finns nog här hos oss, lika väl som den finns i andra länder. Man vill alltså bädda för en utvidgning med regeringskonferensen, och det är oerhört viktigt. Men vilken typ av beslut skall fattas vid regeringskonferensen inför en utvidgning som ännu inte har hänt? Jag antar att den frågan kommer upp i Reflexionsgruppen. Framför allt blir den rimligen en huvudfråga under regeringskonferensen. Dessa olika former för beslut är inte något som vi har tagit ställning till innan vi går till riksdagen, men jag känner ingen entusiasm inför det här med dubbla majoriteter. Det innebär ju att befolkningstalen får en viss vikt på ett annat sätt i ministerrådets röstning. Jag känner nog mer sympati för det som jag har sett att ordföranden i den parlamentariska kommittén har uttryckt i olika sammanhang, att det inte är bra att blanda olika principer i samma institution, dvs. både ländernas suveränitet och befolkningsvikten i ministerrådet. Blandar man olika principer i olika organ, finns risken att någon princip efter hand slår ut den andra, i det här fallet kanske att stormakterna får mycket vikt i alla organ. Jag känner också mer sympati för det som Björn von Sydow har utvecklat. Han menar att vi i stället mera skall renodla principerna i olika institutioner. I Europaparlamentet finns ju befolkningstalet som en grund, men inte i Romtraktatet när det gäller ministerrådets beslutskraft. Det kanske mer är den vägen man bör gå. Jag känner i varje fall att den linje som Björn von Sydow har fört fram är mer tilltalande än detta med dubbla majoriteter. 0334042720405 N 2010-01-01 00:00:00 244125 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09117/#anf34