<anforande>
<dok_hangar_id>2349259</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09115</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:115 Onsdagen den 7 juni</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>115</dok_nummer>
<dok_datum>1995-06-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i utlänningslagen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0A8AD84A-93B5-4E7D-8199-5F3A5CDAD839</anforande_id>
<anforande_nummer>87</anforande_nummer>
<talare>MAUD BJÖRNEMALM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är riktigt, som Gustaf von Essen
säger, att incidentrapporterna inte skall ligga till
grund för avslag på asylansökan.
Det är personalen på förläggningarna som upp-
tecknar incidenterna, och man kan naturligtvis upple-
va sådana här saker olika. Men om man upplever
incidenterna som väldigt allvarliga skall man natur-
ligtvis anmäla det till polisen. Såvitt jag kan förstå
registreras de hos polisen, och sedan avgör polisen
hur pass allvarliga de är och vilka åtgärder man behö-
ver vidta som polismyndighet. Incidenterna finns
sedan förtecknade hos polisen. Eftersom Invandrar-
verket och Utlänningsnämnden skall ha tillgång till
polisregistren får väl också Invandrarverket och Ut-
länningsnämnden väga in uppgifterna i de bedöm-
ningar som för övrigt finns om utlänningens vandel,
och sedan väga det mot skyddsbehovet, såvitt jag kan
förstå. Men det är min tolkning av incidentrapporte-
ringen.
</anforandetext>
<intressent_id>0708639889502</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>243798</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09115/#anf87</protokoll_url_www>
</anforande>
