<anforande>
<dok_hangar_id>2349259</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09115</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:115 Onsdagen den 7 juni</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>115</dok_nummer>
<dok_datum>1995-06-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i utlänningslagen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>43D5F369-766D-4D36-921B-FA480F52B559</anforande_id>
<anforande_nummer>71</anforande_nummer>
<talare>KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! När regeringens proposition
1994/95:179 om ändringar i utlänningslagen presente-
rades rönte den, fullt berättigat, stor uppmärksamhet.
Propositionens förslag går ju bl.a. ut på att det vid
bedömningen av om en asylsökande skall få stanna
eller inte skall göras en bedömning av huruvida denne
i framtiden kan förväntas leva skötsamt och hederligt.
Bara det förhållandet att lagen ej skall gälla flyk-
tingar enligt Genèvekonventionen utan enbart de
facto-flyktingar, krigsvägrare samt dem som fått stan-
na av humanitära skäl visar att något är feltänkt från
början. Likhet inför lagen är en fin gammal regel som
vi inte får tumma på. Att rucka på den principen kan
visa sig bli förödande för människor som drabbas.
I förra veckan diskuterade vi här i kammaren FN:s
deklaration om de mänskliga rättigheterna. I artikel 7
i nämnda FN-deklaration står det: "Alla äro lika inför
lagen och äro utan åtskillnad berättigade till lika
skydd från lagens sida. Alla är berättigade till lika
skydd mot varje åtskillnad i strid med denna förkla-
ring och mot varje framkallande av denna åtskillnad."
Vidare står det i artikel 10 i FN-förklaringen:
"Envar är under full likställighet berättigad till rättvis
och offentlig rannsakning inför oavhängig och opar-
tisk domstol vid fastställande av såväl hans rättigheter
och skyldigheter som varje anklagelse mot honom för
brott."
Att då, som regeringen gör, föreslå att en männi-
ska skall förväntas leva skötsamt och hederligt utan
att domstol först skall ha sagt sitt är minst sagt uppse-
endeväckande och kränkande för den som drabbas.
Dessutom strider det mot andan i artiklarna 7 och 10 i
FN:s förklaring om mänskliga rättigheter som jag nyss
citerade.
Utskottet har i och för sig ändrat regeringens for-
mulering "leva skötsamt och hederligt" och återinfört
begreppet "föra en hederlig vandel". Men i sak bety-
der det inte så mycket, eftersom motivtexten inte
ändrats. Det innebär alltså att bedömningar, som ej är
grundade på en lagakraftvunnen dom, kan få fälla
avgörandet huruvida en asylsökande får stanna eller
inte.
Även artikel 11 i förklaringen om mänskliga rät-
tigheter är mycket tydlig i detta avseende. Den lyder:
"Envar, som blivit anklagad för straffbar gärning, har
rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld
blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång, under
vilken han åtnjutit alla för sitt försvar nödiga garanti-
er."
Att då, som nu föreslås, vid asylprövning låta mer
eller mindre osäkra bedömningar och överväganden
angående människors förväntade framtida beteende
utgöra grund för beslut är något som inte borde före-
komma i den svenska lagstiftningen, menar vi. Det
gäller att värna och upprätthålla den svenska rättssta-
ten.
Eftersom det i dag inte finns någon klar praxis när
det gäller hur grov brottslighet eller asocialt beteende
skall betraktas för att asyl skall vägras en de facto-
flykting eller krigsvägrare föreslår regeringen i sin
proposition att en bestämmelse förs in i utlänningsla-
gen om att brottslighet skall kunna utgöra ett skäl för
att neka en sökande asyl. Så långt är allt väl, och detta
är något som jag tycker är bra.
Mycket tveksamt blir det dock när regeringen och
utskottsmajoriteten föreslår att andra allvarliga an-
märkningar, som ej är av domstol fastlagda, mot ut-
länningens levnadssätt skall få vägas in vid bedöm-
ningen.
Det är här den stora osäkerheten kommer in i bil-
den. Hur skall denna bedömning gå till? Vad konkret
är allvarliga anmärkningar mot levnadssätt? Hur be-
dömer man detta? Vilket underlag fordras? Hur ser
bevisföringen ut? Ja, det är många frågor man ställer
sig.
Här föreligger onekligen stor osäkerhet och där-
med risk för felbedömningar och felaktiga beslut,
eftersom ingen domstolsprövning sker. Det är också
därför som Folkpartiet säger att endast lagakraftvunna
domar skall beaktas vid bedömningen. Om inte detta
utgör grundregeln föreligger stor risk för att större
orättvisor kan komma att begås än vad som blir fallet
om noggrann domstolsprövning får ske först.
Detta framgår tydligt av Folkpartiets reservation
nr 2, som jag härmed yrkar bifall till.
Även vad gäller levnadssättets betydelse vid up-
pehållstillstånd för andra än asylberättigade menar
Folkpartiet att endast lagakraftvunna domar skall
utgöra grund för bedömningen. Detta framgår av
Folkpartiets reservation nr 5.
Inte minst mot bakgrund av att dessa lagparagrafer
rör människor som levt under mycket svåra förhållan-
den, där de många gånger under lång tid utsatts för
tortyr, misshandel och våldtäkt, är det viktigt att det
sker en säker, noggrann och trygg prövning som tar
hänsyn till individens utsatta läge.
Fru talman! I utlänningslagen finns ett stadgande
om överlämnande av ärenden till regeringen på grund
av familjeanknytning eller liknande samband med
annat ärende. Något motsvarande förfaringssätt finns
inte när det gäller medborgarskapsärenden. Även om
det kan hävdas att medborgarskapsärenden inte gör
sig gällande med samma styrka som utlänningsären-
den vid prövning med hänsyn tagen till familjean-
knytning, anser Folkpartiet att det ändå finns skäl att
närmare överväga om en sådan möjlighet bör införas
även i medborgarlagstiftningen. Detta utvecklar vi i
reservation 18.
Slutligen, fru talman, vill jag aktualisera en folk-
partimotion från den allmänna motionstiden. Motio-
nen beskriver hur utländska kvinnor som misshandlas
av sina män inte vågar bryta upp från sina förhållan-
den, eftersom de tror att de då riskerar att utvisas från
Sverige. Men en kvinna som har goda skäl att lämna
mannen skall inte behöva tvingas att lämna Sverige.
Något måste ske för att förhindra att män upprepade
gånger tar hit utländska kvinnor och utsätter dem för
övergrepp. I reservation 25 påpekar vi att Polisen och
Invandrarverket måste vara ännu tydligare i detta
avseende och att det kan finnas anledning att övervä-
ga om Invandrarverket skall medges rätt att införskaf-
fa kriminalregisterutdrag för män som upprepade
gånger tar hit utländska kvinnor och utsätter dem för
svåra övergrepp samt att detta bör ges regeringen till
känna.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 2 och står naturligtvis bakom övriga reservationer
där Folkpartiet står som undertecknare. Men för tids
vinnande avstår jag från att yrka bifall till dessa.
</anforandetext>
<intressent_id>0738969851001</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>243782</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09115/#anf71</protokoll_url_www>
</anforande>
