2349259 GI09115 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:115 Onsdagen den 7 juni 1994/95 115 1995-06-07 00:00:00 Turistpolitik BF4C2060-CEB4-4CA3-8DCA-B3DB522DD3C6 64 EWA LARSSON (mp) mp Herr talman! Turismen är viktig. Det är inte så konstigt att vi som går upp och talar här säger så. Turismen är vår tredje största exportnäring, som i dag sysselsätter ungefär 200 000 människor i omkring 20 000 olika företag - däribland många småföretag. Turismen omsätter också mycket pengar. Enligt Riksskatteverket går omkring 60 % av omsättningen tillbaka till näringen. Det satsas också regionalpolitiska medel för att gynna turism som en möjlig näring i avbefolkad gles- bygd. Det gör det möjligt för människor att bo kvar i sin hembygd. Internationellt sett är turismen den snabbast väx- ande näringen, och jag har all anledning att misstänka att den trenden också kommer att gälla i Sverige. Det råder i dag en bred uppfattning om att turist- branschen lider av samordningsproblem. Näringsliv, myndighet, kommuner och branschorganisationer agerar i dag i en salig röra. Adekvata former för branschsamverkan saknas. Det finns en mängd olika aktörer med mycket olika perspektiv och olika för- väntningar på näringen. Den förra regeringen lade ned Sveriges turistråd, eftersom man ansåg att branschen själv skulle kunna finna bättre och effektivare samverkansformer än vad rådet förmått göra med offentliga och beskattade medel. Styrelsen för Sverigebilden har i stället utgjort en nedbantad myndighetsfunktion, samtidigt som Next Stop Sweden stått för branschsamverkan i bola- giserad form. Det som nu föreslås i propositionen innebär i princip att Statens turistråd återupprättas. Även om vi i Miljöpartiet delvis delar den kritik som riktas mot den nuvarande konstruktionen, dvs. att små intressenter inte kunnat hävda sig i Next-Stop- Sweden-sammanhang, är vi inte beredda att dra riktigt samma slutsats som regeringen. Stora delar av rese- näringen har börjat inrikta sig på mer långsiktigt håll- bar turism - både socialt, kulturellt och ekologiskt. Intresset för kultur- och naturupplevelser i det lilla formatet ökar. Det är vad konsumenterna i allt högre utsträckning också efterfrågar. Herr talman! Vid den utfrågning av representanter av olika delar av turistnäringen som kulturutskottet anordnade i våras frågade jag bl.a. om det inte kunde finnas en motsättning mellan turism som en långsik- tigt konkurrenskraftig näring och en hållbar utveck- ling. Jag syftade då främst på ett kommersiellt miss- bruk av allemansrätten. En representant för Sverige- bilden redogjorde då för hur det på ett tidigt stadium samarbetat med Naturvårdsverket för att lägga fast en klar policy i dess upphandling av marknadsföring av svensk natur. Vi i Miljöpartiet anser att adekvat be- skrivning av allemansrätten alltid skall finnas med. Eftersom intresset för naturturism ökar behövs ökat statligt samarbete i den miljöpolitiska diskussionen. Nästa steg är det ökade intresset för den rena ekoturismen, dvs. turisten som vill ha hela sin resa VDN-deklarerad. Här ligger tyvärr inte svenska före- tag steget före, och det tycker branschen själv är synd. Företag i andra länder visar i dag på större kunnande när det gäller miljömedvetenhet än våra svenska före- tag. Men viljan till ökat kunnande och ett långsiktigt tänkande finns inom branschen. Med det minskar naturligtvis risken för intressemotsättningar. Världsnaturfonden gör den bedömningen att mil- jöanpassningen av den konventionella turismen kom- mer att gå relativt snabbt. Den pekar också på ökad efterfrågan på ekoturism. Enligt Världsnaturfondens definition är ekoturism ett samlande namn för en småskalig turism med ambition att verka för natur- skydd, kulturell förståelse och lokal utveckling. Där- för tror vi i Miljöpartiet på de positiva incitament som finns på marknaden och som den vill ha stöd för i sin utveckling. Vi vill stärka det genom initialt stöd till förändrad branschsamverkan i stället för att kväva det i sin linda genom att staten än en gång går in och tar över hela ansvaret. På utlandsmarknaden anser vi att myndighetsfor- men är en förutsättning för kontinuerlig, adekvat och kvalitativ turistinformation. Men på hemmamarkna- den anser vi inte att myndighetsfunktionen behöver permanentas. Miljöpartiet föreslår ett anslag på 49,5 miljoner kronor under budgetperioden för turismfräm- jande åtgärder. Anslaget till den nationellt riktade verksamheten anser vi successivt skall trappas av, och det statliga myndighetsområdet skall på sikt inskrän- kas till samordning av statliga och kommunala kul- tursatsningar till gagn för turismen i hela Sverige. Herr talman! För att de regionalpolitiska medel som anslås för turismnäring i glesbygd skall få en bra, långsiktigt hållbar och verksam användning anser vi att Glesbygdsmyndigheten, som finns mitt i Sverige, har en viktig roll. Det finns ingen anledning att ett återupprättat turistråd i Stockholm skall organisera en ny samverkan mellan glesbygdskommuner när kontak- terna redan finns och förvaltas väl av Glesbygds- myndigheten. Eftersom Glesbygdsmyndigheten ligger i Östersund finns också utmärkta möjligheter till ut- vecklat samarbete med Mitthögskolan, vilket också andra motionärer berör, som har specialkompetens på området. Där finns också den turistdatabas som är en stor potential för branschens utveckling. Även forsk- ningsresurser skall kunna kopplas dit. Det ligger självfallet i branschens eget intresse att utvecklas. Statens roll skall vara att skapa förutsätt- ningar för en sund och kvalitativ utveckling mot mil- jöanpassning och ekoturism. Sverige har här utmärkta förutsättningar att leva upp till vad som sägs i t.ex. Världsnaturfondens fjärde budord för miljöanpassad turism. Där sägs att kunskap om hur turism- eller miljökonsekvensanalyser för exploateringsprojekt förbättrar både de långsiktiga förutsättningarna för turismen och de positiva effekterna av turism. I det åttonde budordet om personalutbildning sägs att ut- bildning om miljöanpassning av turismen, hur kun- skapen omsätts i praktiskt arbete och fördelarna med att anställa lokal personal på alla nivåer, ökar kvalite- ten på resandet. Vid den utfrågning jag tidigare nämnde passade jag också på att fråga Ulf Dinkelspiel, vår tidigare EU-förhandlare, om det Charlotta L Bjälkebring tidi- gare berörde i sitt anförande, dvs. hur stor del av EU:s strukturfonder som kan komma svensk turismnäring till del och om kulturturismen kan ha några medel att hämta därifrån. Tyvärr kunde han inte ge något precist svar, men han ansåg det självklart att sturkturfonderna kan an- vändas för insatser i en region som tar sikte på att öka turismen. Om det är möjligt att använda fondmedel för andra insatser som mer indirekt främjar en region är i dag ovisst, men vi får väl pröva. Jag efterlyser också större kunskap och samord- ning av en annan typ av turism. Om vi t.ex. lyckas få en mässa till Stockholm om åderförkalkning anser jag att det vore rimligt att samtidigt erbjuda möjligheter till att få besöka vår förnämliga åldringsvård, som den norra delen av Sverige använt sina skatteintäkter till att utveckla, och inte endast erbjuda att se midnattsso- len. Det finns helt världsunika projekt i bl.a. Jämtland där de gamla själva är med och deltar aktivt i upp- byggnad av sina egna ålderdomshem. Här finns det goda möjligheter att koppla det stora med det lilla, och utvecklingen ligger ännu i sin linda. Det är just de sociala livsmönstren, naturen och kulturen som har den stora dragningskraften på den utländska turisten. En långsiktigt kvalitativ förändring av turismens villkor behöver växa fram inifrån. Sta- tens uppgift är att tillgodose förutsättningarna. Med detta yrkar jag bifall till reservation 1 avse- ende mom. 1, reservation 3 avseende mom.5 samt reservation 7 avseende mom.16. 07776758016 N 2010-01-01 00:00:00 243775 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09115/#anf64