2349259 GI09115 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:115 Onsdagen den 7 juni 1994/95 115 1995-06-07 00:00:00 Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenskapen, m.m. 16D4A003-A943-42B0-9E4C-B50AAEAFF80D 33 LARS G LINDER (s) s Herr talman! I och med det svenska folkets beslut att Sverige skulle anslutas till EU kom bl.a. Euratom- fördraget att bli gällande i riket. Detta fattade riksda- gen beslut om i slutet av förra året i EU- anslutningsbeslutet. Euratom, dvs. Europeiska atomenergigemenska- pen, är en av de tre ursprungliga europeiska gemen- skaperna. Fördraget undertecknades liksom Romför- draget 1957. Även om, och det har flera talare redan noterat, stora delar av Euratomfördraget är föråldrade, används andra delar fortfarande aktivt, och det finns skäl att göra en del justeringar i svensk lagstiftning. År 1994 undertecknades en konvention vid Inter- nationella atomenergiorganet, IAEA, om kärnsäker- het. Sverige har aktivt arbetat för att få konventionen till stånd. Den behandlar säkerhetsfrågor vid landba- serade civila kärnkraftverk. Sammantaget har ett femtiotal stater undertecknat konventionen sedan september 1994. Om dessa saker handlar näringsutskottets betän- kande nr 21, och jag ber att få yrka bifall till hemstäl- lan i utskottets betänkande. Herr talman! Euratoms centrala uppgift enligt för- draget från 1957 är att skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av kär- nenergiindustrierna och därigenom bidra till en höjd levnadsstandard i medlemsstaterna och till utveck- lingen av förbindelserna med övriga länder. Det fredsbevarande syftet, att ställa en potentiellt farlig verksamhet under gemensam kontroll, var naturligtvis mycket viktigt. Vid 1950-talets slut var uran en bristvara, och där- för var en av utgångspunkterna vid undertecknandet av Euratom att få en rättvis fördelning av det som fanns. Men, och det har också flera talare noterat, förhållandena är sedan länge mycket annorlunda. Därför har man utvecklat en praxis som innebär att delar av fördraget inte används. Däremot används andra delar. Man har från de hittillsvarande medlemmarna än- nu så länge valt att avstå från omförhandlingar av Euratomfördraget, och i stället arbetat aktivt med de delar som används. En viktig sådan del är kontrollen av att kärnmaterial inte används för andra ändamål än de är avsedda för, s.k. Safeguards, och en gemensam basnivå för strålskydd. Från svensk sida har vi under de fem månader Sverige har varit medlem i EU fört fram uppfattning- en att de initiativ som tagits de senare åren kring förändringar av Euratom är principiellt riktiga. Det kan alltså vara så att Euratom redan i samband med 1996 års regeringskonferens kan komma att försvinna, herr talman. Eftersom frågan om Euratoms justeringar och för- ändring redan finns på EU:s dagordning finns det ingen anledning för riksdagen att så här senkommet och i efterhand ta initiativ som säger att vi bör ta upp frågan om förändringar av Euratom. Frågan är redan aktuell. Mot den bakgrunden yrkar jag avslag på reserva- tion 1, och för den delen även på reservation 2, som i princip handlar om samma sak. Miljöpartiet går i reservation 3 ännu längre, och vill dessutom i synnerhet avveckla en särskild del av Euratomfördraget. Eftersom frågan är under diskus- sion och debatt kan man inte i allmänhet kräva av- veckling och i synnerhet kräva särskild avveckling av en del av ett fördrag. Därför vill jag yrka avslag till reservation nr 3. Men för att Sverige skall kunna genomföra Euroa- tomfördraget behövs nationell lagstiftning inom några områden. Det handlar om strålskydd och avfallstrans- porter, mellanlagring av utländskt och använt kärn- bränsle och kärnavfall, försörjning med kärnbränsle samt säkerhetskontroll av klyvbart material. Utskottet har en enig skrivning om de ändringar i strålskyddslagen och kärntekniklagen som föreslås inom avsnittet Strålskydd och avfallstransporter. För- slaget innebär en skärpning av bestämmelserna genom att det kommer att krävas tillstånd även för utförsel av radioaktivt avfall. Det tycker jag är en bra skärpning. När det gäller förvaring och mellanlagring av ut- ländskt använt kärnbränsle och kärnavfall innebär propositionen - vilket utskottet tillstyrker - en skärp- ning jämfört med hittillsvarande bestämmelser. Med bifall till utskottets förslag kommer det att bli förbju- det att i framtiden även mellanlagra utländskt kärnav- fall. I dag är endast slutförvaring förbjuden. Principen om att varje land skall ta fullt ansvar för sitt eget avfall är för mig självklar, och riksdagen har också vid upprepade tillfällen ställt sig bakom den. I tre motioner krävs det ett totalt tvärförbud mot all lagring av utländskt kärnavfall. Motionärerna menar att inte ens synnerliga skäl - och det är en stark formulering för svensk lagstiftning - kan medge un- dantag, vilket utskottsförslaget, precis som dagens lagregler, medger. I principfrågan är utskott och regering överens med motionärerna, nämligen om att Sverige inte skall upplåta plats för förvaring av använt kärnbränsle och annat kärnavfall från andra länder. Det förekommer i princip nästan inte heller. Även om huvudprincipen - och den förstärks i och med det här förslaget, vilket är viktigt att stryka under - är nej till utländskt kärnavfall, kan det vid några enstaka tillfällen finnas praktiska säkerhetsmässiga fördelar med en deponi i Sverige. Därför finns det möjligheter för regeringen om det föreligger synnerli- ga skäl att medge ett sådant undantag. Herr talman! I propositionen föreslås en ny para- graf i kärntekniklagen, som reglerar försörjningen av kärnämnen. Genom att införliva Euroatomfördragets regler skärps den offentliga kontrollen av det som betraktas som kärnämnen, med försörjningsaspekten som utgångspunkt. I reservation 5 från Moderata samlingspartiet menar man att den skärpningen inte behövs. En, som det förefaller, huvudpoäng i reserva- tionen är att Sverige inte behöver en sådan bestäm- melse, eftersom den inte finns i flera andra EU-länder. För mig kan det förhållandet att det saknas lagstift- ning i andra EU-länder aldrig vara ett argument för att vi i Sverige skall avstå från att fatta de beslut som riksdagen finner nödvändiga. Vi har behov av att genomföra vissa följdändringar för att fullfölja de förpliktelser som Euroatomfördraget innebär. Därför vill jag yrka avslag på reservation 5. Herr talman! Så över till konventionen om kärnsä- kerhet. Sverige har, liksom ett femtiotal andra nationer, undertecknat IAEA:s konvention om kärnsäkerhet. Den handlar om säkerhetsfrågor vid landbaserade civila kärnkraftverk. I artikel 1 läggs målet för kon- ventionen fast, att uppnå och vidmakthålla effektivt skydd av kärnsäkerhet över hela världen, att upprätt- hålla och vidmakthålla effektivt skydd i kärnenergian- läggningar mot möjliga strålningsfaror samt att för- hindra olyckor med skadliga strålningsverkningar och att begränsa sådana verkningar om de skulle inträffa. Att det nu finns en kärnsäkerhetskonvention öppen för anslutning är i sig själv ett mycket viktigt steg framåt för internationell ökad säkerhet inom kärne- nergiområdet. För Sveriges del befinner sig de befint- liga säkerhetsreglerna på en sådan nivå som konven- tionen föreskriver. Några lagändringar blir alltså inte nödvändiga i och med ratificeringen av konventionen. Internationella konventioner är alltid resultatet av internationella förhandlingar, kompromisser och överenskommelser. Det leder med naturnödvändighet till att man för att över huvud taget kunna göra några framsteg måste kompromissa med andra stater. I reservation 7 från Miljöpartiet förs det fram - vilket känns rätt bakåtsträvande - att vi inte skall ratificera konventionen utan att vi skall fortsätta att förhandla för att komma fram till exakt de ståndpunk- ter som vi från svensk sida vill ha. Den modell som finns med innebär i stället att vi nu tar ett steg framåt och att vi får en bas att föra resonemangen vidare på. Jag är förvånad över att man bygger upp hela reser- vationen just på olycksbegreppet, eftersom det finns en internationell praxis i INES-skalan som är rätt väl utvecklad. Jag vill alltså yrka avslag till reservation 7. Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp frågan om uranimport, som flera talare här har berört. Det finns all anledning att vi från svensk sida ak- tivt använder politiken som en möjlighet att bekämpa olidliga arbetsmiljöer. Det sker ju redan inom många områden, och miljöminister Anna Lindh har - vilket redan har noterats - tidigare instämt i synpunkterna här i kammaren. För att nå framgång även i denna del handlar det om en avvägning mellan principer om bra miljöer och reella miljöförbättringar i andra länder. Politik hand- lar ju inte bara om att upprätthålla principer utan också om att förverkliga dessa principer. Den aktiva inställning som regeringen har - och som har redovi- sats här i kammaren - kombinerat med ett såvitt jag förstår uppriktigt intresse från uranimportörernas sida ger förutsättningar att leda utvecklingen framåt när det gäller miljösituationen vid utländsk uranbrytning, framför allt vid Krasnokamensk. Herr talman! Med den nuvarande svenska håll- ningen nöjer vi oss inte med att darra på rösten och tala om problemen och framföra krav till döva öron. Vi kommer enträget och målmedvetet att fortsätta att driva miljöförbättringskraven med den internationella arenan som grund. På det sättet når man resultat. Jag yrkar avslag på reservationerna 8 och 9. 0940599017317 N 2010-01-01 00:00:00 243744 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09115/#anf33