2349259 GI09115 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:115 Onsdagen den 7 juni 1994/95 115 1995-06-07 00:00:00 Jämställdhet 7B309BB3-241E-4199-9A32-43CA484F711C 137 INGER DAVIDSON (kds) kds Fru talman! För oss kristdemokrater är det en självklarhet att alla människor, varje individ, har rätt att utvecklas till sin fulla potential utan strukturella, traditionella eller andra hinder. Eftersom utbildnings- väsendet är ett av de viktigaste områdena för att för- medla de värderingar som ligger till grund för en sådan inställning är det särskilt viktigt att just utbild- ningsväsendet genom hela sin uppbyggnad och hela sitt innehåll inriktas på att skapa ett jämställt samhäl- le. Jämställdhet handlar både om kvantitet och kvali- tet. En jämn procentuell fördelning mellan kvinnor och män behöver i sig inte vara ett tecken på att man har uppnått jämställdhet inom ett visst område. Ännu viktigare är att kvinnors och mäns kunskaper, värde- ringar och erfarenheter möts med samma respekt och tas till vara på lika villkor och att varje kvinnas och mans rätt till integritet, rätt att bli betraktad som sub- jekt och inte som objekt respekteras. För att uppnå jämställdhet i dess mest positiva mening krävs därför en grundläggande attitydförändring i hela samhället. Tyvärr präglas skolan fortfarande i alltför stor ut- sträckning av traditionella könsroller och har inte lyckats tillgodogöra sig de forskningsresultat som faktiskt finns när det gäller pedagogikens betydelse och betydelsen av undervisningens innehåll på det här området. Därför är det positivt att regeringen har lagt fram ett förslag med ambitionen att förbättra jäm- ställdheten inom hela utbildningsväsendet. Förslagen som till stor del bygger på slutrapporten Vi är alla olika, som arbetsgruppen Kvinnligt och manligt i skolan har tagit fram, och rapporten Kartläggning och utvärdering av jämställdhetsprojekt inom universitet och högskolor ligger i linje med vår politik. Det har därför varit helt naturligt att vi ställt oss bakom många av de förslagen. I det avsnitt av betänkandet som handlar om åt- gärder inom det obligatoriska skolväsendet märks samstämmigheten mellan partierna genom att inget parti har reserverat sig i den delen. Jag tänker av den anledningen inte uppehålla mig vid de frågor som tas upp där, även om vi kristdemokrater hade en del för- slag till ytterligare åtgärder i våra motioner, bl.a. när det gäller insatser för att stimulera pojkar att välja mer otraditionellt, precis som vi gör när det gäller flickor. När det gäller högre utbildning och forskning ser vi positivt på att regeringen har ambitionen att för- bättra jämställdheten på flera nivåer i forskningssam- hället. Det finns ett stort antal kompetenta kvinnor inom det området. Det har vi hört flera gånger här i dag, och det vet vi sedan tidigare. En viktig del av jämställdhetsarbetet är att det också visar sig i att de får sin rättmätiga tilldelning av högre tjänster. För att uppnå det målet behöver flera olika åtgär- der vidtas. Jag kan ta några exempel. Det är viktigt att definiera och ibland omdefiniera vilken kompetens som krävs t.ex. vid en professorstillsättning. Kvinnor och män har inte alltid utvecklat samma typ av kom- petens, men det hindrar inte att den kan bedömas som likvärdig. Därför är det för det första viktigt att den kvinnliga kompetensen identifieras på ett tydligt sätt. För det andra måste rekryteringsmål ställas upp för fler tjänstekategorier än professorer för att tillför- säkra en jämnare könsfördelning på längre sikt. Det gläder mig att utskottet ställt sig bakom kristdemokra- ternas motion på det området. För det tredje kan ämnesinriktningarna behöva förändras så, att ämnen där kvinnor av tradition är överrepresenterade integreras med mer mansdomine- rade ämnesområden. Det kan, för det fjärde, handla om att aktivt söka kvinnor som är kompetenta forskare och inrätta och utlysa professurer inom de områden där de finns. Goda villkor för doktorander är, för det femte, A och O för rekrytering av fler kvinnor. Att inrätta nya doktorandtjänster för kvinnliga doktorander är därför en positiv åtgärd. Men att en stor del av doktorand- tjänsterna kommer att omvandlas till tjänster med utbildningsbidrag, med dåligt socialt skydd, som regeringen föreslagit tidigare i år, kommer samtidigt att motverka nyrekryteringen. All erfarenhet visar att just doktorandtjänster bidrar positivt till att öka anta- let kvinnliga doktorer. Regeringens signaler är därför väldigt motstridiga när den försämrar villkoren för framför allt många kvinnor genom att avskaffa ett antal doktorandtjänster samtidigt som man föreslår att ett antal nya doktorandtjänster speciellt avpassade för kvinnor skall inrättas. Det vore intressant att få en förklaring av statsrådet till hur det är tänkt. Vi kristdemokrater motsätter oss av flera skäl re- geringens förslag att vid utnämningen av professorer, som det uttrycks i propositionen, "en tjänst tillsätts med en kompetent sökande av underrepresenterat kön, även om vederbörande är mindre kvalificerad än medsökande av det andra könet". Att utnämnas till professor trots att en annan bedömts som betydligt skickligare kan inte vara en särskilt bra utgångspunkt varken för den som fått utnämningen, för klimatet på institutionen eller för samhällets kompetensutveck- ling. Jag är däremot inte beredd att upphöja denna fråga till en fråga om liv och död, som Ulla Hoffmann gjorde tidigare. Det tycker jag är att gå litet väl långt. Hittills har jämställdhetslagens rätt till positiv sär- behandling begränsats till att medge att sökande av underrepresenterat kön med i stort sett lika kompetens som den mest kompetente sökanden har kunnat få företräde. I propositionen och betänkandet nöjer man sig med att tala om tillräcklig kompetens, alltså ett slags behörighet. I professorskonkurrensen handlar det om att samla på sig meriter av olika slag för att höja sin kompetens. Vilka meriter som skall krävas och vilken betydelse olika meriter skall tillmätas kan, som jag sade tidiga- re, diskuteras. Det bör också diskuteras. Men att man helt skall kunna bortse från att en person som skall utses till en tjänst på den nivå handlar om här har betydligt högre kvalifikationer än den som får tjänsten gagnar varken den enskilde eller samhället. Som sym- bol för missriktad jämställdhetssträvan kan det i stäl- let få negativa konsekvenser för utvecklingen mot bättre jämställdhet i stort, är jag rädd för. Jag yrkar bifall till reservation 14. Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om skydd för sexuella trakasserier. Att känna trygghet och triv- sel är kanske den viktigaste förutsättningen för att man skall kunna utvecklas och ta till vara sin potential fullt ut. Tyvärr upplever många kvinnliga studerande tvärtom otrygghet och vantrivsel i sin vardag på grund av att de utsätts för sexuella trakasserier av manliga lärare, handledare eller andra studenter. Det är ett problem som har tilltagit under senare år, enligt flera undersökningar. Vid flera universitet och högskolor har man redan utarbetat åtgärdsprogram för att förebygga och mot- verka sexuella trakasserier. Det bör göras vid alla lärosäten. Därför är det en bra och viktig markering att det skrivs in i högskoleförordningen att det är en skyldighet för universitet och högskolor att arbeta för att studenter inte utsätts för sådana trakasserier. Men vi kristdemokrater tycker att det är dags att ta ett steg till genom att utvidga tillämpningsområdet för jämställdhetslagen så att den också kan omfatta stu- denter. Jag är förvånad över att regeringen och ut- skottsmajoriteten inte går med på det. Det hjälper inte hur många insatser vi gör på andra områden för att förbättra jämställdheten så länge kvinnor tillåts be- traktas och behandlas som sexobjekt. En lagreglering ger den tydliga signal som krävs för att visa att samhället tar klart avstånd från alla former av sexuella trakasserier. Det tvingar alla an- svariga att ta problemet på allvar och vidta åtgärder som leder till att både kvinnliga och manliga studenter kan få genomföra sin utbildning i en trygg miljö, vilket som sagt är grundförutsättningen för att man skall lyckas. Jag yrkar bifall till reservation 24. 0820673454606 N 2010-01-01 00:00:00 243848 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09115/#anf137