2349259 GI09115 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:115 Onsdagen den 7 juni 1994/95 115 1995-06-07 00:00:00 Jämställdhet DCADE3BB-A40D-4942-B31E-F1B29B44D3AA 131 ULLA HOFFMANN (v) v Herr talman! "Över hustrun skall mannen styra som en statsman, ty han är bättre skickad att härska än hon. Vad beträffar skillnaden mellan könen är man- nen av naturen överlägsen och styrande, kvinnan underlägsen och styrd", sade Aristoteles på sin tid. Thomas av Aquino menade att kvinnans underord- nande ställning påvisas redan i Skapelsen och är be- fogad av naturens lagar och hennes egen natur. Kvin- nan har skapats för att hjälpa mannen med fortplant- ningen inte med något arbete, tyckte han. Det är denna naturlag som regeringen har utmanat med sitt förslag om jämställdheten inom utbildnings- området. Eller som en manlig forskare uttryckte det: Kamrater, män, sätter vi inte stopp för dem nu, så kommer vi att ligga ner och vara fullständigt borta från all makt om några år. Propositionen som ligger till grund för utbildningsutskottets betänkande nr 18 förtjänar att läsas i sin helhet, eftersom den tar ett övergripande grepp på dessa viktiga frågor. Vad gäl- ler forskningsområdet är förslagen väl genomtänkta och behandlar alla olika nivåer i universitetshierarkin. Där finns kvoterade mellantjänster, kvinnliga gästpro- fessurer, kvinnliga doktorandtjänster, kvinnliga forskningsmedel, översyn av tjänstetillsättningarna osv. Vissa delar av propositionen har dock väckt mer uppmärksamhet än andra, nämligen förslaget att inrät- ta 30 nya professurer som skall besättas med kvinnor. Av dem som examineras från grundutbildningarna vid våra universitet och högskolor är största andelen kvinnor - 63 %. Av dem som avlagt doktorsexamen den senaste treårsperioden är endast 30 % kvinnor. Endast 7 % av professorerna i Sverige är kvinnor. Denna anmärkningsvärt låga siffra beror inte på att kvinnor skulle vara mindre lämpade att vara professo- rer än män. Den beror inte heller på brist på kompe- tens eller kvalifikationer. Den måste därför bero på något annat. För att åstadkomma en bättre könsfördelning på dessa viktiga poster har regeringen föreslagit att s.k. positiv särbehandling skall kunna användas vid till- sättning av professurer. För att på kort sikt kunna få en förändring till stånd föreslår man en engångssats- ning i form av ett resurstillskott för inrättande av nya professurer som skall gå till kvinnor. På längre sikt har man ställt upp ett könsfördelningsmål för universi- tet och högskolor vad gäller nyrekryteringen av pro- fessorer. Målen redovisas i treårsperioder till dess att bägge könens andel uppgår till minst 40 %. För att kunna uppnå det långsiktiga målet föreslår regeringen dessutom medel för doktorandtjänster och forsknings- assistenter för kvinnor, stipendier för kvinnor att forska utomlands osv. Vid varje professorstillsättning sker ett sakkunnig- förfarande. Tre sakkunniga - oftast män - utses av fakultetsstyrelsen. De sakkunniga skall föreslå tre kandidater - i första, andra respektive tredje rummet. Vid sakkunnigförfarandet skall olika kvalifikationer, meriter och kompetenser bedömas. Därefter går för- slaget till Tjänsteförslagsnämnden. Vid bedömandet blir det förstås avgörande vilka meriter och vilken kompetens som de sakkunniga lägger vikt vid. En professor skall bl.a. undervisa, forska och vara arbetsledare. Många professorer är arbetsledare för stora grupper. Vid sakkunnigförfa- randet läggs oftast störst vikt vid den vetenskapliga meriteringen, mindre vikt vid det pedagogiska och ännu mindre vikt vid arbetsledningsförmågan. Det innebär att det oftast är den som är mest kvalificerad vetenskapligt som får tjänsten, inte den som är mest kvalificerad för den. För hade t.ex. den arbetsledande kompetensen tillmätts större betydelse än vad den gör i dag hade många manliga professorer inte blivit pro- fessorer. Den sökande som placeras i något av rummen är professorskompetent. Om en kvinna placeras i något av rummen blir det oftast i det tredje. Det innebär dock att hon är tillräckligt kvalificerad vetenskapligt - hon är helt enkelt professorskompetent. Vad regering- en nu säger är att en professorskompetent kvinna som hamnat bland de tre bästa av de sökande skall - med jämställdhetsaspekten i åtanke - få tjänsten. Det är detta som har fått delar av befolkningen av båda kö- nen att reagera. De som har debatterat har fått förslaget att framstå som att vilken kvinna som helst kan söka och en pro- fessur och få tjänsten. Så är förstås icke fallet. Hon måste vara professorskompetent. Ett annat argument som anförts är att professorerna skulle delas in i ett A- och ett B-lag - antagligen är det meningen att det är kvinnorna som skulle hamna i B-laget. De kvinnor som redan i dag är professorer är oroliga för att de skall bedömas tillhöra B-laget, trots att de tillsattes före den för kvinnor positiva särbehandlingen. Resonemanget om A- och B-lag tillämpas enbart när det handlar om kvinnor. Nyligen skulle en profes- sorstjänst i psykiatri tillsättas. De flesta trodde att en väl känd och bland många uppskattad psykiatriker skulle få tjänsten, och han placerades också i första rummet. Men han ansågs för kontroversiell och en annan man fick professuren. Ingen argumenterade för att denna man skulle tillhöra ett B-lag. Vid ytterligare ett annat tillfälle hamnade en man- lig sökande i första rummet. Tjänsteförslagsnämnden gav dock tjänsten till den man som hade placerats på andra plats, antagligen beroende på att en prominent ledamot i nämnden hade jobbat tillsammans med mannen i andra rummet. Mannen som placerats i andra rummet låg nära den s.k. forskningsfronten. Vid professorsutnämningar resoneras mycket kring om de sökande ligger nära "forskningsfronten" eller ej. Forskningsfronten är emellertid ett mycket löst be- grepp som skiftar innehåll med relativt korta mellan- rum. I allmänhet är det också män som avgör vad som är "intressant" forskning vid varje tidpunkt. Vissa ämnen är inne, andra ute. Det handlar inte om ifall det är bra forskning eller ej, dvs. rent metodiskt, utan det handlar om ifall ämnet är gångbart eller inte. Det är män som avgör vad som är gångbart och vad som skall beforskas. Därför hamnar kvinnoforskarna oftast i väntrummet. Därför hamnar för kvinnor livsviktig forskning i skymundan. Därför vet vi i dag inom t.ex. medicinen bara normalvärdet för män. Därför att stora delar av forskningen resonerar utifrån tesen att männi- ska är lika med man om inte något annat angives. Därför behöver vi en ny spetskompetens, som Conny Sandholm kallade det för. Det handlar alltså om lobbyism och olika ute- stängningsmekanismer som benämns vetenskaplig meritering. Om de båda männen som lyftes upp av Tjänste- förslagsnämnden till första rummet i mina exempel hade varit kvinnor hade de betraktats som B-lagare. Men nu var de män, och därför blev det inte någon diskussion. Det verkar som om de manliga A- respek- tive B-lagarna har funnit sig i de föga vetenskapliga spelreglerna. Männen har funnit sig i detta länge, men det gör nu inte kvinnorna. Rosseau menade visserli- gen att flickorna redan i tidig ålder måste tvingas till foglighet och saktmodighet för att utan att klaga komma att finna sig i sin makes behandling. Men Rosseau har tappat greppet om svenska kvinnor. Resonemanget om att det alltid är den som är mest kvalificerad som skall erhålla en tjänst leder till att en undersköterska aldrig skulle kunna få en tjänst så länge som det finns en enda arbetslös sjuksköterska eller en arbetslös läkare, eftersom de är mer kvalifice- rade än undersköterskan, som dock är mest kvalifice- rad för tjänsten. Ingen har heller höjt sin röst och hävdat att en manlig barnskötare skulle tillhöra ett B- lag när han får en tjänst därför att han tillhör ett - i dessa sammanhang - underrepresenterat kön. Herr talman! När den första kvinnliga nyhetsupp- läsaren gjorde sin debut blev radioväxeln nerringd av kvinnor och män som hävdade att man inte kunde lita på de nyheter som lästes upp av en kvinna. Om det som inte skulle kunna hända i Harrisburg ändå hade hänt och att det hände precis när den första kvinnliga nyhetsuppläsaren i Sverige skulle läsa nyheterna och fick ta telegrammet - ja, då skulle det som ändå hände i Harrisburg för många i Sverige inte ha hänt. I dag skulle det inte råda något tvivel om att det som hände i Harrisburg verkligen hände - oberoende av om det var en kvinna eller man som förmedlade nyheten. Är det då trovärdigheten det hela handlar om? Är det så att motståndarna till positiv särbehandling av kvinnliga professorskompetenta anser att vetenska- pens trovärdighet kommer att urholkas om kvinnliga professorskompetenta särbehandlas? Ja, så skulle man kunna resonera om man tror att det finns en absolut kompetens, en absolut vetenskap - en gång för alla given. Så skulle man kunna resonera om man var helt säker på att de vetenskapliga metoder man utvecklat omfattar båda könen. Och forskningen visar också att det handlar om trovärdighet. När man ger lärare identiska uppsatser men med olika namn, ett kvinnligt och ett manligt, så bedöms de olika. Pojkarna får högre omdömen än flickorna - och då skall vi inte glömma att det var identiskt lika uppsatser. Herr talman! Jag vill ta tillfället i akt och nämna ett område där fler kvinnliga förebilder kommer att spela en stor roll. Jag sade tidigare att den medicinska forskningen bedrivs utifrån tesen att människa är lika med man om inte något annat angives. Rektor vid en av våra medi- cinska högskolor sade när jämställdhetsplanen förela- des honom att det finns bara en enda orättvisa mellan kvinnor och män, och det är att kvinnor lever längre än män. Och med det synsättet är det kanske inte så underligt att alla fysiologiska normalvärden är beräk- nade efter en 70-kilosman, vilket automatiskt gör alla flickor till avvikare. Eftersom män inte har menstrua- tion, föder barn eller lika påtagligt kommer in i kli- makteriet har dessa för kvinnan normala funktioner kommit att betraktas som sjukdomar. Ett nytt fält har öppnat sig för medicinsk teknik på manliga villkor, en teknik som används utan att den paras med kvinnors specifika erfarenheter och kunskaper på området. Det är fortfarande lättare att skära bort livmödrar, ägg- stockar och bröst än att utveckla alternativa icke- kirurgiska behandlingar. När normalvärdet för blodtryck skulle fastställas mättes blodtrycket på ett antal medicine kandidater - alla män, eftersom läkarstuderande var män på den tiden. Utifrån det manliga normalvärde som kom fram ansågs kvinnor ha för högt blodtryck och tvingades äta blodtryckssänkande medicin för att komma ner i "normalt", dvs. manligt tryck. Om normalvärdet skulle vara satt utifrån kvinnor skulle det kunna inne- bära att hela den manliga delen av befolkningen skulle tvingas äta blodtryckshöjande medicin. De undersökningar som ligger till grund för be- dömningen av blodfetter är gjorda på män. Det leder till att läkarna i dag vet väldigt litet om vilka blod- fettvärden som gäller för kvinnor. Det som för män är det goda kolesterolet kan för kvinnor vara det farliga. Läkarna kan bara konstatera att antalet kvinnor som dör i hjärtinfarkt har ökat. När kvinnor kommer till sjukhusen för akuta hjärtproblem får de sämre be- handling. Livsuppehållande behandling sätts inte in eller sätts in för sent, eftersom kvinnor inte upplever hjärtsmärtor på samma sätt som män och därför be- skriver sina smärtor på ett för läkaren okänt sätt. Jag kan bara konstatera att vi dag saknar grund- läggande kunskaper om normalvärden för kvinnor, och vi behöver med det snaraste en utveckling inom den medicinska metodiken. På just det medicinska området är grundforskning på kvinnors normvärden extra viktig, eftersom det handlar om liv och död. För kvinnor är det med andra ord livsviktigt att den man- liga forskningsfronten bryts. Ett sätt att göra det är att vi får fler kvinnliga professorer. Herr talman! Psykologin som vetenskap har stän- digt och systematiskt ansett kvinnan som en avvikare. De teorier som finns om psykologisk utveckling är byggda på observationer av mäns liv. Psykoanalysen fader, Sigmund Freud, konstruerade sina teorier utfrån det manliga barnets upplevelser, och när kvinnorna inte passa in i teorierna - varken anatomiskt eller i beteendet - gjorde han inte om teorierna utan hävdade i stället att flickorna var avundsjuka över det han hävdade att de saknade och att de upplevde sig som stympade män. Med mannens liv som den underför- stådda normen har vetenskapen försökt forma kvinnor efter en manlig mall. I livscykeln liksom i Edens lust- gård har kvinnorna varit betraktade som avvikande. Att 30 professorskompetenta kvinnor kommer att utses till professorer kommer inte att ändra den aka- demiska världen och forskningsfronten över en natt. Men det är en bra början, och det rabalder förslaget har ställt till med både inom och utanför den akade- miska världen visar att det nu är den sista bastionen som håller på att falla. För mig med min över 20-åriga erfarenhet som sekreterare till professorer, som samt- liga tjänstgjort som sakkunniga vid professorstillsätt- ningar, är förslaget om positiv särbehandling - av kvinnor - en befrielse. För manliga sökande har alltid behandlats positivt - den manliga vetenskapliga meri- teringen har alltid ansetts högre stående. Med nuva- rande takt på utnämningarna av kvinnliga professorer skulle det ta minst 167 år innan vi har lika många kvinnliga som manliga professorer. Vänsterpartiet anser att vi inte har tid att vänta så länge. Det förefal- ler som om de flesta partier i riksdagen är eniga om att kvinnor är underrepresenterade bland professorer och att det behövs fler kvinnliga professorer. Försla- gen till åtgärder varierar. Hittills har man försökt lösa jämställdhetsproblemet med att antingen utöka t.ex. antalet platser eller genom att inrätta särskilda forum för kvinnor att diskutera jämställdhet. Väldigt sällan har jämställdheten lösts med att männen tvingats lämna ifrån sig makt. Förslaget om positiv särbe- handling vid tillsättning av professurer handlar om att männen måste lämna ifrån sig makt - därmed föränd- ras maktrelationerna mellan kvinnor och män Herr talman! Eftersom jag bekänner mig till det som Hans Hjortzberg-Nordlund kallar den fundamen- tala feminismens konspirationsteori yrkar Vänster- partiet bifall till utskottets hemställan i de delar av betänkandet som jag berört, nämligen under punkter- na 17-40. 0166402877505 N 2010-01-01 00:00:00 243842 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09115/#anf131