<anforande>
<dok_hangar_id>2349258</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:114 Fredagen den 2 juni</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>1995-06-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Investeringsbidrag för bostäder, arbetsmark- nadspolitik m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B0449B6B-3C82-4A86-B162-C7A5A6E065FF</anforande_id>
<anforande_nummer>96</anforande_nummer>
<talare>TANJA LINDERBORG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag har i åratal jobbat med förhand-
lingar och lönebidrag. Själv har jag tvingats medverka
till att en arbetshandikappad kvinna fick lämna sin
arbetsplats på en statlig myndighet när det blev en
sänkning från 100 % till 90 %. Det fanns inte eko-
nomiska marginaler att klara det. Så är det faktiskt.
Jag hävdar, och där är jag inte ensam, att det är
samhällsekonomiskt lönsamt att låta handikappade gå
i jobb i stället för att de skall välja alternativet för-
tidspensionering, som ju blir mycket dyrare för sam-
hället.

</anforandetext>
<intressent_id>0489462966700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>243690</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09114/#anf96</protokoll_url_www>
</anforande>
