<anforande>
<dok_hangar_id>2349258</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:114 Fredagen den 2 juni</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>1995-06-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Investeringsbidrag för bostäder, arbetsmark- nadspolitik m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>AFEB1C49-DE1F-42AB-BC85-5CE469E17BFE</anforande_id>
<anforande_nummer>68</anforande_nummer>
<talare>OLA STRÖM (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Detta betänkande heter ju En effekti-
vare arbetsmarknadspolitik. Man kan nog säga att det
inte torde vara så svårt att skapa en effektivare ar-
betsmarknadspolitik, i alla fall inte om man ser till
vad som har gjorts under den nya regeringens första
tid.
Jag har verkligen försökt att hitta något annat ord
än misslyckande. Ordet misslyckande har ofta använts
i debatten i dag, och det är ett väldigt starkt ord. Men
det är klart att när man ser statistiken över utveckling-
en är det svårt att hitta någon annan beskrivning än ett
misslyckande.
Arbetslösheten för kvinnor har procentuellt ökat
sedan förra året. Det är bara 3 000 färre arbetslösa
kvinnor än vad det var vid samma tid förra året. Man
kan räkna upp statistik efter statistik som visar att de
snabba förändringarna, som det talades om i valrörel-
sen, faktiskt inte har kommit till stånd.
Jag minns så väl debatterna under valrörelsen, där
jag som representant för Folkpartiet och många andra
icke-socialister hade rätt svårt att förklara för väljarna
att nya arbetstillfällen inte kan kommenderas fram.
Flera socialdemokrater sade att om de bara kom till
makten så skulle situationen ordnas snabbt. Statsrådet
Mats Hellström besökte min hemstad Örebro, där han
sade: När vi får makten så kommer vi att trycka på en
knapp, och det ger 90 000 nya arbetstillfällen.
Jag tycker att bara detta sätt att uttrycka sig talar
om vad många väljare har förespeglats, inte minst
ungdomarna på alla gymnasieskolor, där man har
anordnat paneldebatter. Man har förespeglats att man
skulle garanteras sysselsättning och att om socialde-
mokraterna bara kom till makten så skulle allting
ordna sig.
Det är mot bakgrund av detta som Martin Nilsson
och andra faktiskt får finna sig i att bli kritiserade,
även om det görs efter åtta månader. Jag och många
fler i kammaren inser att det inte är lätt att ordna ar-
betslöshetssituationen. Det skulle inte ha varit lätt för
någon annan regering heller. Men ni har ju förespeg-
lat väljarna att det faktiskt är lätt och att man kan
trycka på en knapp, som Mats Hellström uttryckte det.
Det finns anledning för socialdemokraterna att re-
flektera över hur det kan komma sig att arbetslöshe-
ten, mitt i en så kraftig högkonjunktur som ändå råder,
bara sjunker marginellt. Dessutom har vi en arbets-
marknadspolitik som, både när det gäller volym och
resurser, kanske är störst i världen. Trots detta har vi
en extremt hög arbetslöshet. Mitt uppe i all optimism
borde detta ändå lämna litet utrymme för eftertanke
hos majoriteten.
Den stora skillnaden mellan vad vi i de icke-
socialistiska partierna talar om mot vad socialdemo-
krater och andra talar om är att det faktiskt handlar
om att skapa förutsättningar. Martin Nilsson sade
tidigare att man redan har provat att sänka skatten för
företag och att det inte ställer några krav på företagen
och de anställda. Jag tycker att det på något sätt avslö-
jar spår av socialistiskt tänkande när man tror att man
kan kommendera fram de nya jobben. Man kan inte
kommendera fram nya jobb, och man kan inte trycka
på knappar. Vad det handlar om är att ge bra villkor
för företagen. Det är där de nya jobben skall komma.
Det handlar också om att få en flexiblare arbetsmark-
nad.
Arbetsmarknadsministern höll ändå ett anförande
som andades återhållsamhet och litet ödmjukhet. Det
innehöll inte alls den traditionella socialdemokratiska
terminologin. Så det är väl dags att göra upp med
socialismen. Det dåliga som regeringen har gjort har
byggt på traditionell socialistisk politik. Det som har
gått litet bättre har berott på avsteg från socialismen.
Jag tycker att ni skall föra en diskussion och ar-
gumentation med era partikamrater ute i landet på det
sätt som arbetsmarknadsministern gjorde här. Ni
måste förklara att lägre företagsbeskattning inte är
något som man inför för att göda kapitalister och öka
profiten, utan det är något man gör för att det finns
någonting gott i marknadsekonomin och företagsam-
heten. Det handlar om enskilda människor som strä-
var för att producera och skapa arbetstillfällen.
En flexiblare arbetsrätt handlar inte automatiskt
om att man ger fler arbetsgivare möjlighet att bete sig
illa mot sina anställda. Man kan inte ha ett sådant
negativt angreppssätt när det gäller den här typen av
flexibilitet.
Vårt budskap från Folkpartiet är: Gör upp med
socialismen. Lämna de gamla förlegade delar som den
innehåller. Satsa på en politik som är företagsvänlig
och som gynnar utbildning, sunda statsfinanser och en
arbetsmarknadspolitik som inte glömmer bort dem
som är mest utsatta. Arbetsmarknadspolitiken är vik-
tig, men den kan inte i sig skapa nya arbetstillfällen.
Jag har inga egna yrkanden utan ansluter mig till
Elver Jonssons yrkanden beträffande reservationerna
2 och 44.
</anforandetext>
<intressent_id>0315680549012</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>243662</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09114/#anf68</protokoll_url_www>
</anforande>
