<anforande>
<dok_hangar_id>2349258</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:114 Fredagen den 2 juni</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>1995-06-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Investeringsbidrag för bostäder, arbetsmark- nadspolitik m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>071DE6F8-A28E-4CCA-AEEA-C2C2A379B6BA</anforande_id>
<anforande_nummer>45</anforande_nummer>
<talare>Martin Nilsson (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag sade i mitt inledningsanförande att
jag tycker att det är en viktig del av arbetsmarknads-
politiken att inse att arbetslösheten är ett så stort pro-
blem att vi alla måste hjälpas åt, att vi alla måste ta
vårt ansvar. I det ligger faktiskt ett givande och ta-
gande, även av Vänsterpartiets förslag.
Väl värt att notera är att Hans Andersson huvud-
sakligen verkar missnöjd över att han inte har fått
igenom sina förslag. Det kan ju finnas sakliga skäl för
det. Det kan vara sådana skäl som att de kostar pengar
i en omfattning som ett land med det statsfinansiella
läge som vårt land har inte klarar av. Det kan vara ett
sådant läge att alla åtgärder faktiskt inte är bra, att
obligatoriska praktikplatser mycket väl kan tänkas
skapa just de undanträngningseffekter som vi inte vill
ha. Hans Andersson måste inse att vi bedömer alla
förslag som kommer. Är de bra är det självklart att de
skall in i arbetsmarknadspolitiken.
Jag tycker att det är viktigt att veta att det som
sker nu är en förstärkning av arbetsmarknadspolitiken.
När man lyssnar på Hans Andersson tror man lätt att
det skulle vara en erbarmligt dålig lösning.
Vi får bättre resurser och bättre möjligheter att få
ut fler människor i det ordinarie arbetslivet. Det är
första ledet i arbetsmarknadspolitiken och närings-
politiken, att se till att få ut människor inom byggsek-
torn, att se till att få fler arbetsförmedlare, som gör det
lättare att komma ut på arbetsmarknaden, att se till att
få det stöd som Hans Andersson så gärna sätter i
någon slags motsatsställning till handikappade. Så
skulle man kunna göra med alla arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder. Man skulle kunna säga att om vi inte
hade vidtagit denna åtgärd, om vi inte hade infört
Hans Anderssons obligatoriska praktikplatser, hade vi
kunnat göra jättemycket för de handikappade på ar-
betsmarknaden. Men det är inte en speciellt bra eller
relevant diskussion.
Det vi gör är att se till att stödja det här ledet, att i
första hand få ut folk på arbetsmarknaden. I andra
hand ser vi till att få en bra arbetsmarknadspolitik
som grundar sig just på kompetensutveckling, utbild-
ning i första ledet. Det är det man kommer att få möj-
lighet att göra lokalt. Det kommer att bli verklighet
med det förslag som har lagts fram.
</anforandetext>
<intressent_id>0529963707818</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>243639</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09114/#anf45</protokoll_url_www>
</anforande>
