2349258 GI09114 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:114 Fredagen den 2 juni 1994/95 114 1995-06-02 00:00:00 Investeringsbidrag för bostäder, arbetsmark- nadspolitik m.m. DBC5DD14-7E94-443B-971D-01E92A335F8D 4 PER LAGER (mp) mp Herr talman! Det var inte länge sedan jag stod här i talarstolen och pläderade för överenskommelsen mellan socialdemokraterna och miljöpartiet vad gäll- de de två miljarderna för inomhusmiljön, med speciell tonvikt på allergisaneringen. Nu är det dags att fatta beslut om finansieringen. Nu är det också hög tid för framför allt kommunerna att inventera behoven, om man inte redan gjort det, så att man snabbt kommer i gång med åtgärdsprogram- men. Jag är övertygad om att det blir ett genombrott i kampen mot den växande folksjukdomen allergi och annan överkänslighet. Redan på 70-talet myntades begreppen dagissjukan och kontorssjukan, som fram- för allt hänfördes till carsinogenet i flytspackel. Men det var givetvis inte hela sanningen. Vid den här tiden fylldes husen med emitterande plastmaterial och färger. Ofta var själva byggmetoden och pressade byggtider orsaker till mögelproblemen. Fukten hade byggts in från början, de platta taken läckte och det hade slarvats med diffusionsspärrarna m.m. Fukten har sedan dess dominerat problemet och gör det väl än i dag när det gäller de sjuka husen. Men det är fortfarande inte hela sanningen. Sjukligheten består ofta av flera samverkande orsaker, som tidigare har sagts, t.ex. utebliven eller felaktig luftväxling i kombination med emissioner från plastmaterialen, limmen och färgerna. För att bli kvitt det dåliga inomhusklimatet har det satsats hårt på mekaniska ventilationssystem. Ofta har detta inneburit en stor och dyr investeringsåtgärd med buller, låsta fönster och ökat luftflöde som följd. Men på grund av dålig kunskap om och fortsatt skötsel av systemen har de många gånger haft motverkande syfte. Luften har faktiskt blivit sämre, och i vissa fall har ventilationstrummorna t.o.m. blivit en spridnings- väg för hälsofarliga mögelsvampar. Ventilationskontrollprogrammet, som fortfarande pågår, är därför en nödvändighet för de redan installe- rade systemen. Systemen behöver rengöras, trimmas in, varvtalsregleras efter uteklimatet m.m. samt fort- satt kontinuerlig skötsel. Men ett dåligt fungerande system får inte automatiskt leda till att man ökar luft- flödena genom att installera flera och större fläktar. Snarare skall man försöka att så långt det är möjligt klara sig utan de stora mekaniska ventilationssyste- men. I grunden är det nämligen något som är fel, eftersom vi behöver använda sådan andningshjälp i våra hus. Ett hus skall kunna andas genom själv- dragsprincipen. Ett hus skall ha fönster som går att öppna. Människor som vistas i huset skall själva kun- na bestämma när de behöver särskilt luftombyte och avgöra när det blir för kvavt, för varm eller för kallt. Vad är det som säger att normen 1 000 ppm kol- dioxid är ett vettigt gränsvärde inomhus? En sådan koldioxidhalt är långt ifrån farlig för människan. Men gränsen lär ligga just där, därför att den då indikerar andra möjliga problem - hur nu detta kan stämma. Överventilerade skolor i Göteborg och Malmö har vid en undersökning visat sig ha de största problemen med inomhusklimatet. Trots att värdena där har legat under 1 200 ppm koldioxid. Samtidigt finns det ett 15-tal nybyggda skolor med självdrag, där erfarenhe- terna hittills är mycket positiva. Det kan vara en tan- keställare för oss. I dag hävdar väl ändå de flesta komplexiteten i problemet och varnar för den typ av enögdhet som innebär samma lösning - beroende på vems ärende man går förstås - på alla sjuka-hus-problem. Varför är det t.ex. fler allergiska barn i norra delen av Sverige, där luften är torrare? Om man överventi- lerar lokalerna på vintern blir luften alldeles för torr. Då laddas man statiskt och drar till sig partiklar, av- gaser, pollen, kvalster, radondöttrar, vilket gör att slemhinnorna och andningsorganen blir utsatta. En del hävdar också att bakterier och virus ökar när luften är verkligt torr. Hur som helst behövs det här ytterligare forskning. Det finns mycket att reda ut, och vi är överens om att vi står mitt uppe i problemen. Som tidigare har sagts är vart tredje barn, ända upp till 40 %, i dag allergiskt, och antalet bara fortsätter att växa. Vi måste göra något, och vi måste göra det nu. Vi måste enligt men mening vara öppna för att problemen kan kräva många olika och ibland okon- ventionella lösningar. Men ofta är ganska enkla åtgär- der tillräckliga för att helt förändra inomhusmiljön. Det viktigaste är att åtgärderna görs i samförstånd med de människor som vistas i lokalen eller som bor i bostaden. De har nämligen ofta en avgörande erfaren- het och kunskap om problemen. De svårupptäckta mögelangreppen kan avslöjas förhållandevis billigt med hjälp av utbildade s.k. mögelhundar som snabbt och säkert lokaliserar mö- gel. Det är tråkigt att man från fastighetsägarnas sida hittills inte tillräckligt velat utnyttja dessa tjänster. Som sagt, nu är det hög tid att inventera, planera och genomföra de ur hälsosynpunkt nödvändiga sa- neringarna av våra bostäder, skolor och dagis. Det 30- procentiga bidraget är en god hjälp, men samtidigt är det viktigt att beställarna kravspecifiserar upphand- lingen. Det kommer att krävas extra kunskaper bland entreprenörer och byggare. Vi skall inte göra om eller förvärra misstagen vad gäller material, konstruktion, luftväxling m.m. Saneringen skall skapa inomhusmil- jöer, där framför allt våra barn kan andas ofarlig luft och känna trivsel. I de 2 miljarder kronorna i överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet ingick också flera andra viktiga miljöbidrag: 56 miljoner kronor till solfångare, med ett bidrag på 25 %, upp till 60 miljoner kronor till ackumulatortankar för ve- deldning, med ett bidrag på 30 %, och 30 miljoner kronor till insatser i kulturmiljövården med vikten lagd på traditionella byggnadsmaterial och på tradi- tionella tekniker samt på kretsloppsanpassning och återanvändning av material. 20 miljoner kronor går till allmänna samlingslokaler med sin ofta dåliga ventilation, med ett bidrag på 30 %, och till sist går 34 miljoner till miljöriktiga demonstrations- och ut- vecklingsprojekt samt till en utvärdering av pro- grammets samlade effekter. Detta innebär satsningar på ekologiska lösningar viktiga för att reellt kunna komma i gång med arbetet på ett långsiktigt hållbart samhälle. Återstår gör sats- ningar på ytterligare energieffektiviseringar, på solcel- ler, vindkraft, havskraft och biobränslen - och på alla de förnyelsebara energikällor som senast om 15 år, när vi avvecklat den livsfientliga kärnkraften, blir helt nödvändiga. Herr talman! Med detta vill jag tillstyrka den del av betänkandet som handlar om miljöinvesteringar. När det gäller investeringsbidraget till nyproduktion av bostäder, också det ett förslag i det här betänkan- det, vill jag i stället yrka bifall till reservation 5, mom 3. Till skillnad från satsningarna på inomhusklimatet och de andra miljösatsningarna, som i sig genererar väldigt många arbetstillfällen inom byggsektorn, är detta investeringsbidrag mer ett stimulerande av byg- gande för byggandets egen skull. Det finns också en risk att det mest blir storstäderna som får del av bi- draget. Förslaget innebär dessutom en satsning på typiskt manliga jobb inom byggbranschen samtidigt som det främst är ungdomar och kvinnor som kommer att drabbas av regeringens planer på att inte ersätta kommuner och landsting för det aktuella skattebortfal- let. Det svenska samhället skulle må mycket bättre om dessa dryga 2 miljarder kronor fick vara kvar i vår- den, omsorgen och skolan. 075043103804 N 2010-01-01 00:00:00 243598 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09114/#anf4