2349258 GI09114 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:114 Fredagen den 2 juni 1994/95 114 1995-06-02 00:00:00 Investeringsbidrag för bostäder, arbetsmark- nadspolitik m.m. 2ED2B2B6-3146-4BA7-8892-6F43124F00A1 28 Martin Nilsson (s) s Fru talman! Alltför ofta talas det om arbetslöshe- ten ur ett problemperspektiv för individen. Det talas om de eländessituationer som uppstår med arbetslös- het. Alltför sällan talas det om de positiva effekter som uppstår om människor har rätten till arbete. Möj- ligheten att själv försörja sig, att vara ekonomiskt oberoende och att få det värde det innebär att ha ett arbete ger ett självvärde och en insikt om ens behov i samhället. Arbetslösheten var med rätta ett centralt tema i den svenska valrörelsen 1994. Svenska folket röstade bort den regering som misslyckats med den ekono- miska politiken så till den grad att arbetslösheten ökade med mer än 400 000 människor under tre år. Svenska folket röstade bort den regering som såg till att ungdomsarbetslösheten, eller antalet ungdomar utan fotfäste på arbetsmarknaden, uppgick till över 200 000. Dessa siffror är och var resultatet av flera olika or- saker. Internationell lågkonjunktur, blandat med en felaktig ekonomisk politik i Sverige, ledde fram till den situation av massarbetslöshet som Sverige i dag befinner sig i. Väljarnas dom på detta område var och är tydlig. Väljarna ville ha en förändring och en ny politik. De ville ha en politik som tar till vara den mänskliga kompetensen och som visar att alla, inte bara några, behövs i samhällsbygget, en politik som ser arbetslös- heten som det största och mest avgörande problemet och som orsaken till Sveriges ekonomiska problem. Väljarnas mandat är otvetydigt: Bryt utvecklingen mot massarbetslöshet, ge människor en chans att göra rätt för sig och bryt med den politik som ledde oss in i krisen! Per Unckel m.fl. har i dag i denna sal sagt att den socialdemokratiska politiken har misslyckats. Men jämfört med för ett år sedan är i dag mer än 100 000 personer fler anställda på den ordinarie arbetsmark- naden. Man skulle kunna använda detta som argument för att bevisa att det som Per Unckel sade är fel, och för att den socialdemokratiska politiken har lyckats. Ärligt talat tycker jag det är oanständigt att i en de- mokrati föra den typ av debatt som har förts här inne i dag. Denna debatt grundar sig på att efter åtta måna- ders regeringsinnehav döma den politik som har förts utifrån resultat och statistik; inte utifrån om åtgärder- na är bra eller dåliga. Jag tycker att vi skall överlåta åt väljarna att 1998 utvärdera resultatet av den politik som förts. Jag konstaterar att vi har kommit en bit på vägen. 100 000 fler människor är alltså i dag i arbete än för ett år sedan, men det avgörande är förstås hur utveck- lingen kommer att bli framöver. Vad jag tycker är än värre är att Per Unckel försöker göra arbetsmarknads- politiken till en vetenskap, ungefär i stil med det vid det här laget klassiska begreppet "den enda vägens politik". Per Unckel talade förut om att den socialde- mokratiska regeringen undviker att göra det som är ofrånkomligt. Jag tänker senare, efter att jag gått igenom det som utskottet och regeringen föreslår, att visa på att det krävs en del mer empiri innan Per Unckel med något slags trovärdighet kan visa att Moderaternas politik faktiskt leder till fler jobb. Arbetsmarknadspolitiken får som sagt aldrig redu- ceras till att bli ett slags sifferexercis och ett slagsmål om vems fel allt var. För det är frågan alltför viktig. Det vi i stället nu skall diskutera är den sakpolitik som förs och den som oppositionen vill föra. Jag tycker det var intressant och häpnadsväckande att höra bl.a. Dan Ericssons inlägg. Det var ju konstant fritt från vad kds själva vill göra. Vi hörde något slags bifallsyrkande till en reservation, men vad den inne- bar fick vi aldrig reda på. Det kan vi kanske få reda på i ett senare replikskifte. Det som nu har hänt är att regeringens politik har inneburit ett skifte i politiken mot arbetslösheten. Nu förs en ekonomisk politik som grund som skall mot- verka den tudelning av ekonomin som vi ser. Export- industrin går som en följd av den flytande kronan bra, medan den inhemska ekonomin fortfarande har pro- blem. Dels är detta en följd av en för staten nödvändig sanering av statsfinanserna, delvis är det en följd av den politik som tidigare fördes och som inte på något sätt förmådde möta konjunktursvängningen. Nu görs insater för att skapa en fungerande in- hemsk marknad och därmed också skapa jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. Men det kan inte vara generella stimulanser, ty därtill är statsfinanserna i ett alltför dåligt skick. Det krävs riktade och noga preci- serade stimulanser. Det är bl.a. sådana som har disku- terats tidigare i dag, dvs. stimulanserna för att få i gång byggsektorn. Det finns ingen egentlig anledning att diskutera det mer, och därtill har det redan diskute- rats i dag, i denna kammare. Det är också viktigt att stimulanserna skapar jobb inte bara i själva byggsektorn. De skapar också jobb hos ett antal underleverantörer, som är viktiga delar av byggsektorn. Delar av oppositionen säger nej, med hänvisning till att marknaden löser detta bäst. Det är ett bra ex- empel på den politik som misslyckats i sin passivitet och som faktiskt underkändes av väljarna i valet 1994. Stöd till investeringar och olika åtgärder för att sänka räntan och stärka tillgången på riskkapital är andra socialdemokratiska åtgärder för att skapa förut- sättningar för jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. Skillnaden är tydlig. En socialdemokratisk regering är inte låst i tron att marknaden ensam skall lösa de stora samhällsproblem vi står inför. Nu handlar det om en aktiv politik för fler jobb. Resultatet lär vi få se. Ge er till tåls, så skall vi ta en seriös debatt när vi faktiskt ser resultaten. Man behö- ver inte ställa sig och orera om misslyckanden efter 265 dagar som Dan Ericsson gör. Men även om vi lyckas med näringspolitiken och lyckas få i gång fler jobb på den ordinarie arbets- marknaden, gäller det förstås att i ett akut skede mot- verka passivitet. Det gäller att utnyttja tiden av arbets- löshet för att bättre stå rustad att möta arbetsmarkna- den. Här möter vi den mer traditionella arbetsmark- nadspolitiken. Den skapar inte många nya jobb, men den förbättrar just möjligheten för arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden. Den underlättar ar- betsmarknadens funktionssätt och rörlighet på ett sådant sätt att flaskhalsar kan motarbetas. Den ger den arbetslöse rutiner och förmåga att snabbare ta sig an nya jobb. Under den förra mandatperioden blev denna poli- tik i alltför stor utsträckning en fråga om att hitta sysselsättningsuppehållande åtgärder. Nu används åtgärder i större utsträckning för att leda människor in på den ordinarie arbetsmarknaden. Då var ungdomspraktik och ALU grundstommen i att hindra människors passivitet. Nu är grunden att människor skall höja sin kompetens och utbilda sig vidare. Därför har sedan den socialdemokratiska regeringens tillträde antalet utbildningsplatser ökat. Fler människor får bättre chans att matcha sin kompe- tens mot de ökande krav som ställs på arbetsmarkna- den. Ungdomspraktik och ALU var i sig åtgärder som motarbetade passivitet - det var deras förtjänst - men som samtidigt till sin konstruktion var ganska kravlö- sa gentemot arbetsgivarna och därmed ofta skapade olika former av undanträngningseffekter. Hans Andersson sade tidigare att man nu gör en storsatsning på ALU. Det skulle vara intressant att höra om Hans Andersson kunde referera till vad han själv sade i den förra arbetsmarknadspolitiska debat- ten här i kammaren om ALU. Kanske skall vi hämta ett protokoll och läsa högt ur det? Vi tvingas ta in vissa delar av ALU, därför att vi vill se till att inte råka ut för olika utförsäkringsrisker osv. Men det är fortfarande så att huvudprincipen är att höja kompe- tensen, och att vidta åtgärder som ställer krav på ar- betsgivare och som leder in till den riktiga och vanli- ga arbetsmarknaden. Sedan den socialdemokratiska regeringens tillträ- de har kraven riktats på det sättet: större krav på ar- betsgivarna och tydligare incitament för att det skall bli riktiga, vanliga jobb. Ungdomsintroduktionen är ett bra typexempel på det. Det är inte så som somliga talare här har försökt göra gällande att ungdomsprak- tiken nu återinförs. Anställningskravet finns kvar för de ungdomar som är inom den enskilda sektorn i ungdomsintroduktionssystemet. I det aktuella betänkandet går nu regering och ut- skottsmajoritet ett steg vidare. Efter att ha förstärkt och ökat insatserna tar vi nu nästa steg och förbättrar sättet de fungerar på. Fler skall mobiliseras i kampen mot arbetslöshet. Fler skall ta ansvar för att vända skutan bort från massarbetslöshetens elände. Det lokala initiativet skall få ett ökat spelutrymme. Tidigare rigiditet vad gäller olika insatser ersätts med en betydligt större flexibilitet. Lämpligheten i olika åtgärder varierar, och behoven bör i större utsträck- ning vara styrande än de av politiken ibland väl detal- jerade besluten förmått vara. AMS ges en beställning att uppfylla, att med de resurser som står till buds skaffa fram aktiva ågärder för 240 000 människor. Huvudlinjen nu, precis som tidigare, är att i första hand hjälpa arbetslösa in på den ordinarie arbets- marknaden. Därför föreslår utskottet en uppskärpning av regeringens förslag om personalförstärkningar inom Arbetsmarknadsverket. I stället för ett bemyndi- gande föreslår nu utskottet enhälligt att riksdagen skall fatta beslut om resurser till personalförstärk- ningarna. Därigenom ökas möjligheterna att snabbt komma ut på en växande arbetsmarknad. Genom förmedlingsresurser minskar tiden mellan anmälda nya jobb och anställning. Genom fler förmedlare ökar tiden för rådgivning. Genom mer resurser ökar möj- ligheterna till ett aktivt uppsökande av nya arbetsplat- ser. Att matcha var de arbetslösa finns med var de nya lediga jobben finns handlar delvis om att stärka kom- petensen, men också om att stimulera den geografiska rörligheten. Starthjälp och det nya pendlingsstödet är en del av den politiken. I den av Socialdemokraterna tidigare föreslagna begränsningen av ungdomars öppna arbetslöshet till maximalt 100 dagar tas nu nästa steg mot genomfö- rande. Enligt regeringens förslag får kommunerna möjlighet att teckna avtal om att erbjuda sysselsätt- ning för ungdomar under 20 år. Detta ansvar följer principen om ett ökat lokalt ansvar och ökade möjlig- heter för lokala parter att formulera de insatser som ungdomarna skall delta i. Utskottet betonar dock i sitt betänkande att detta inte får innebära att ungdomar under 20 år med genomförd gymnasieutbildning får stängas ute från de insatser som arbetsförmedlingen kan erbjuda. Detta ger utskottet regeringen till känna. Datortek kommer, som planerat, att införas för ungdomar över 20 år. Det här är åtgärder som - de 265 dagarna till trots - visar att regeringen och riksdagsmajoriteten är på god väg att genomföra de här 100-dagarsinläggen. Om man är sansad och nyanserad i den politiska de- batten, tror jag att man skall ge beslut tid att verka. Jag skulle inte efter förra valet ha velat ställa kds till svars för att man efter 265 dagar inte hade genomfört vårdnadsbidraget. Jag tycker att en anständig ton är viktig i debatten. Men det är värdefullt att se att vi är en bra bit på väg. Äldres arbetsmarknad stärks i förslaget genom att äldre kan erhålla ett lönebidrag för anställningar. Vi ser att utskottet tar initiativ för att kartlägga och analysera den oro som många känner över kvin- nors arbetsmarknad och vad som kommer att hända när kommuner och landsting får det allt svårare att klara sig ekonomiskt. En utredning om detta kommer att tillsättas. För att förstärka utbildningen i arbetslivet föreslås åtgärder som gör det möjligt för småföretag att an- vända utbildningsvikariat i större utsträckning än i dag. Den effektiva åtgärden att satsa på ett stöd på 400 miljoner kronor till små och medelstora företag som skall administreras via länsstyrelserna fortsätter. Den åtgärden har visat sig vara effektiv i de rapporter som NUTEK har kommit med. Totalt innebär detta större möjligheter för landets arbetslösa att få jobb på den ordinarie arbetsmarkna- den, fler i aktiva åtgärder, insatser för att snabbt ta ner ungdomsarbetslösheten. Situationen är emellertid, trots dessa insatser, långt ifrån tillfredsställande. Fler åtgärder för att ska- pa jobb på den ordinarie arbetsmarknaden och fler insatser för att stimulera fram aktivitet och kompe- tensutveckling kommer att behöva fortsätta under resten av mandatperioden. I den situation vi nu sitter i kan ingen sätta sig ner med armarna i kors och säga att tillräckligt har gjorts. Det är inte heller läge för de enkla lösningarna och säga, att bara vi gör detta kommer arbetslösheten att klaras. Situationen är mer komplex än så. Även om vi är på rätt väg kommer arbetslösheten att vara det övergripande samhällsproblemet, som vi har att fightas med i det politiska livet under resten av mandatperioden. Från socialdemokratins sida kommer vi självklart att vara redo att diskutera alla goda idéer för att mins- ka arbetslösheten. Däremot måste man konstatera - dagens debatt ser ut att vara ett bra exempel på det - att det finns partier som distanserar sig så långt från den aktiva arbetsmarknadspolitikens grunder att det blir svårt att hitta gemensamma åsikter. Hans Andersson berörde i sitt inlägg att det är svårt att hitta den moderata arbetsmarknadspolitiken, om det över huvud taget finns någon. Moderaterna reserverar sig på ett antal punkter till förmån för ett sjupunktsprogram. Jag skall kommente- ra detta något. Man hävdar med samma emfas nu som när man drev den enda vägens politik att detta är något slags ofrånkomlighet. Så är det inte. Det första kravet handlar om generella och allmä- na skattesänkningar, såsom det har prövats förr. Men det gav litet och dåligt resultat under den förra perio- den. Det är kravlösa metoder, som inte leder till nya jobb och som inte ställer krav på nya företag. Det är bara en generell stimulans till olika företag, framför allt ofta till kapitalplaceringar. Det andra kravet från Moderaterna är att ung- domslönerna skall sänkas. Det är en åtgärd som visar att Moderaterna inte bryr sig speciellt mycket om principen att man skall ha lön efter kompetens, kun- nande eller utbildning. Det är en åtgärd som visar att Moderaterna vill ha större skillnader i samhället mel- lan gammal och ung än i dag - detta trots att empiris- ka studier i ett flertal fall utomlands visar att effekten i antal nya jobb kan betraktas som marginell, på grän- sen till omätbar. Skälet till detta utvecklar man själv i sin motion. Man vill ha en lågavlönad tjänstehjonsklass av arbets- lösa ungdomar. Om detta är framtidens arbetsmarknad återstår att se och att bevisa. Kontrasten mot den socialdemokratiska politiken, med satsningar på kom- petensutveckling, framstår som synnerligen klar. Nästa punkt, som Per Unckel var inne på i sitt in- lägg, handlar om att försvaga arbetsrätten kraftigt. Att arbetsrätten kan behöva förändras på några punkter ifrågasätter få. På vissa områden behöver den säkert stärkas, och på vissa behöver den lättas upp i rigiditet. Denna översyn pågår just nu inom Arbetsrättskom- missionen. Moderaterna vill gå långt. Med de förslag som presenteras i den moderata motionen skulle mycket av den trygghet som svenska löntagare åtnjuter försvin- na. Det skulle också innebära en minskad initiativ- kraft och ett minskat mod hos de anställda. Genom sådana åtgärder vinner man i längden få nya jobb och ingen ekonomisk utveckling, vill jag hävda. Återigen har man förslag utan att via empiri kunna hävda att mindre grad av arbetsrätt leder till fler jobb. Slutligen förespråkar man i sin motion förslag som vi såg redan förra mandatperioden. Det är hårdare utförsäkringsregler i a-kassan och en prioritering av högre utbildning och därmed nerprioritering av breddutbildningen. Det är, i betydligt större nakenhet, den råa, kalla och inte speciellt lyckade politik som regeringen Bildts moderata statsråd försökte påbörja förra perioden. Den ledde inte till nya jobb då. Den leder inte till nya jobb nu. Den skapar otrygghet och klyftor i samhället som inte är önskvärda. Därmed har Moderaterna på egen hand isolerat sig. I dag står de ensamma i sina trossatser om hur arbetslösheten skall klaras och hur nya arbeten skall framkomma. De förslag som regeringen och utskottet lägger fram innehåller många jobbiga besparingar. Mer in- satser skall produceras för lägre kostnader. Det kom- mer att bli hårda krav på oss alla. Men vi kan ändå konstatera att politiken är på rätt väg. Arbetslösheten minskar. Ge den tid att fungera, och vi skall se till att göra det som inget annat land har lyckats med, nämli- gen bryta massarbetslösheten! Jag vill därmed yrka bifall till utskottets hemstäl- lan. 0529963707818 N 2010-01-01 00:00:00 243622 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09114/#anf28