2349258 GI09114 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:114 Fredagen den 2 juni 1994/95 114 1995-06-02 00:00:00 Investeringsbidrag för bostäder, arbetsmark- nadspolitik m.m. EEE68DDD-B44B-4199-AEC1-8F18F228443D 23 DAN ERICSSON (kds) kds Fru talman! I dag debatterar vi den helt avgörande frågan för svensk ekonomis möjligheter till återhämt- ning. Det är också en helt avgörande fråga för om de många enskilda arbetslösa skall kunna se framtiden an med tillförsikt, med ett möjligt jobb i sikte, eller om man skall förbereda sig på en situation där massar- betslösheten har permanentats. Den socialdemokratiska regeringen och dess ar- betsmarknadsminister Anders Sundström har under sin regeringstid misslyckats med den här huvudfrågan. I stället för att handfast arbeta med att skapa förut- sättningar för fler jobb i näringslivet har ministern bedrivit en diffus allmän arbetsmarknadspolitik med inslag av egna besynnerliga förslag. Regeringens politik riskerar nu att knäcka en po- sitiv konjunktur, vilket kommer att få förödande kon- sekvenser för såväl vårt lands ekonomi som för alla de enskilda arbetslösa och de som kommer att mista sina jobb på grund av den här politiken. I stället för att med kraft skapa förutsättningar för varaktiga och stabila arbetstillfällen har Anders Sundström i de arbetsmarknadspolitiska debatter som varit och i diverse tidningsartiklar valt att gå till an- grepp på den tidigare regeringen för att på så sätt försöka dölja sina egna tillkortakommanden. Fru talman! Nu kommer verkligheten på ett brutalt sätt i fatt ministern. Denna verklighet visar på miss- lyckandet med att bekämpa arbetslösheten. Den här veckans siffror från AMS visar t.ex. att arbetslösheten ökar trots att vi har en högkonjunktur. Kritiken från såväl de fackliga organisationerna som från företagarna och inte minst från AMS har ju också varit massiv. Den hårdaste kritiken bör dock komma från alla de arbetslösa som genom regeringens politik förvägrats möjligheten att få ett jobb. Det allvarligaste i den här situationen är regering- ens avsaknad av en politik för att få tillväxt och på så sätt få fler i sysselsättning. Det handlar om grundläg- gande fel i den ekonomiska politiken. Att regeringen sedan också misslyckats med sina arbetsmarknadsåtgärder för att hålla den öppna arbets- lösheten nere kommer utöver detta. Det har redan nämnts här i debatten i dag, men jag måste ändå yt- terligare få understryka det. Jag vill ta upp två exem- pel. Det första handlar om det riktade anställningsstö- det RAS. Hur många som kommer att nyanställas på grund av RAS vet vi inte exakt i dag. Men den 31 maj, som var sista ansökningsdag, var det enligt riks- dagens utredningstjänst 8 176 beslutade RAS- anställningar. Arbetsmarknadsministern hävdade från början att RAS skulle ge 110 000 nya jobb. Man når alltså ett resultat på omkring 10 % av detta. Tala om misslyckande! Att själva konstruktionen med RAS också är fel- aktig gör ju inte saken bättre. RAS är t.ex. konkur- renssnedvridande. Företag som använder sig av den här skatterabatten kan ge lägre anbud på jobb. Det riskerar sysselsättningen i andra företag som inte har fått den här rabatten. Det är inte att skapa förutsätt- ningar för långsiktiga stabila arbeten, tvärtom. Det andra exemplet, fru talman, har redan tagits upp här i debatten. Det handlar om ungdomsintroduk- tionen. Arbetsmarknadsministern inledde sitt fögderi med att avskaffa ett väl fungerande praktiksystem - ett praktiksystem som innebar att ungdomar hade arbete i stället för att vara arbetslösa. Tiotusentals ungdomar fick på detta sätt månad efter månad sysselsättning i stället för att vara öppet arbetslösa. Sundströms ungdomsintroduktion, som skulle ge 24 000 ungdomsjobb, visar sig nu genom siffror från den 29 maj ha gett 7 261 ungdomar jobb. Också den- na uppgift kommer från riksdagens utredningstjänst. Resultatet talar ju för sig självt. Socialdemokraternas utlovade ungdomsgaranti, som skulle ge alla arbetslösa ungdomar sysselsättning inom 100 dagar, är mer än ett misslyckande. Man kanske inte skall ta till de stora orden, men det hand- lar i detta avseende om en arbetsmarknadspolitisk skandal. Det har nu gått 256 dagar sedan valet. I april månad var 68 000 ungdomar i åldern upp till 25 år arbetslösa. Hur förklarar Socialdemokraterna detta flagranta svek mot såväl vallöftena som alla dessa arbetslösa ungdomar? Detta är min första fråga i den här debat- ten. Jag ställer frågan till såväl utskottets socialdemo- kratiska representant Martin Nilsson som arbetsmark- nadsministern. Fru talman! Anders Sundström talar och skriver då och då om sina omfattande sysselsättningsprogram. Men vad har dessa program för trovärdighet? Minis- terns program har ju fallit platt till marken. Vi har ju också sett dagens förskräckande höga arbetslöshets- siffror i relation till Socialdemokraternas vallöfte om 5 % arbetslöshet under innevarande år. Verkligheten är att vi har en fortsatt hög arbetslöshet på ca 13 %. Därav är ca 7,5 % öppet arbetslösa. I den senaste arbetsmarknadspolitiska propositio- nen, som vi i dag behandlar i ett betänkande, slår regeringen dock till reträtt. Jag tror att det sker i viss panikstämning mot bakgrund av den utveckling som har skett. Bl.a. avskaffar man nu ungdomsintroduk- tionen och återgår till praktiksystemet. Man tar i öv- rigt också fasta på förslag från det politiska mittfältet. Men, fru talman, det räcker inte med bättre ar- betsmarknadspolitiska åtgärder, så länge som rege- ringen inte förstår de grundläggande faktorerna för att få tillväxt och fler jobb. Det handlar om att få ett positivt företagsklimat, underlätta anställningar i småföretag och att minska skattekilarna i tjänstesek- torn, där den nya stora arbetsmarknaden finns. På dessa för sysselsättningen så avgörande punkter gör man ingenting från regeringens sida. Fru talman! I arbetsmarknadsutskottets betänkan- de har vi kristdemokrater en reservation om en annan inriktning av politiken för att få fram fler jobb. Jag vill yrka bifall till reservation nr 5. Jag vill också yrka bifall till reservation nr 12, som handlar om det nödvändiga med fortsatta arbets- marknadspolitiska insatser för dem som nu hotas av uppsägningar i kommuner och landsting på grund av regeringens politik i övrigt. Denna reservation är värd särskild uppmärksamhet. Den handlar faktiskt om en oerhört central fråga, nämligen att minska den öppna arbetslösheten. Regeringens politik gentemot kommuner och landsting kan innebära att 20 000 arbetstillfällen per år hotas under de kommande fem åren, dvs. att totalt 100 000 människor riskerar öppen arbetslöshet fram till sekelskiftet. I går kunde vi i tidningen Landstingsvärlden läsa att uppemot 10 000 anställda i landstingen, alltså inom sjukvårdssektorn, betraktades som övertaliga och att uppsägningar planerades. Detta är något helt annat än vad Socialdemokraterna lovade under valrö- relsen. Då hävdade man att man skulle värna barnom- sorgen, äldreomsorgen, sjukvården och utbildningen i kommuner och landsting. Nu gör man tvärtom och beskär brutalt människors välfärd ute i de kommunala verksamheterna. Till detta kommer att regeringen nu i praktiken avskaffar den möjlighet som den förra regeringen tillskapade, bl.a. på initiativ på kristdemokraterna, för att inte öka arbetslösheten bland personal från kom- muner och landsting. Hittils har länsarbetsnämnderna kunnat sluta avtal med just kommuner och landsting om att erbjuda kompetensutveckling och utbildning till uppsägningshotad personal i stället för öppen arbetslöshet. Detta har för exempelvis Östgötalands- tinget inneburit att ingen personal behövde sägas upp under den förra mandatperioden, då fyrpartikoalitio- nen hade ansvaret. Men nu, fru talman, sägs mängder av personal upp av den socialdemokratiska landstingsledningen och av socialdemokratiska kommunledningar i Östergötland. De får minsann inte något erbjudande om kompe- tensutbildning eller utbildning. Nej, de körs ut i öppen arbetslöshet. Det är den socialdemokratiska arbets- marknadspolitiken och politiken gentemot kommuner och landsting i sin prydno. Här kommer min andra två frågor: Hur förklarar Socialdemokraterna detta svek av vallöftena och sveket mot alla dem som nu friställs i kommuner och landsting? Hur förklarar man sveket mot alla dem som får sämre omsorg, sjukvård och utbildning? Fru talman! I övrigt har vi från kristdemokraternas sida några ytterligare reservationer i detta betänkande - reservationer som vi delar med andra partier. Jag skall dock inte här uppta tid med att yrka bifall till alla dessa, men vi står givetvis kvar vid de uppfatt- ningar som vi i reservationerna uttrycker. Fru talman! På en punkt vill jag ändå göra ytterli- gare en markering. Vad gäller reservation 44 har Elver Jonsson redan yrkat bifall. Också jag yrkar bifall till denna reservation som är gemensam för Folkpartiet och Kristdemokraterna. Det handlar om Samhall och om ytterligare föreslagna neddragningar av anslagen som vi motsätter oss. Det handlar om att få arbetshandikappade i arbete. Jag har ju ställt frågor till regeringspartiet. Men jag vill även ställa en fråga till Centern i detta sam- manhang, för det märkliga är ju att Centern nu stöder denna neddragning som man tidigare motsatte sig. Med anledning av detta vill jag fråga Elving Anders- son hur det kommer sig att man på den här punkten har ändrat uppfattning. Antalet arbetshandikappade i sysselsättning och arbete är ju inte en oväsentlig fråga. Det är många som nu riskerar att inte få en sådan möjlighet. 0184488075016 N 2010-01-01 00:00:00 243617 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09114/#anf23