2349258 GI09114 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:114 Fredagen den 2 juni 1994/95 114 1995-06-02 00:00:00 Investeringsbidrag för bostäder, arbetsmark- nadspolitik m.m. B1138659-109A-41C8-A7CA-4D3A3ADD0885 21 HANS ANDERSSON (v) v Fru talman! Jag skall börja med att göra en mycket tydlig markering eftersom också jag är mycket kritisk mot arbetsmarknadsministerns sätt att hantera sitt fögderi, till den låga ambitionsnivån i regeringens politik och till den försämring av arbetsmarknadspo- litiken som skett efter Centerns inträde i regeringsstal- let. Men jag vill väldigt tydligt markera en annan syn än den som Per Unckel gav uttryck för. Jag tycker att det är oerhört cyniskt och skamligt att en representant från den regeringen som förde Sverige upp på re- kordarbetslöshetsnivåer och som tog mycket lätt på sysselsättningsfrågan här står och hoverar sig över massarbetslösheten. Vad lämnade ni över efter era år? Ni har gjort er så breda över Europapolitiken och talat om det framgångsrika Europa, att Sverige kom- mer efter och att vi ligger utanför. Europa har i tio år levt i en miljö av massarbetslöshet! Lösningen skulle vara att göra arbetsmarknaden till en riktig marknad och låta människor av kött och blod behandlas som varor på en marknad. Vi vet hur det går. Den starke klarar sig. Den rike klarar sig. Men många andra klarar sig inte. Det är ganska symtomatiskt att Moderaterna inte har någon arbetsmarknadspolitik. Det inser jag när jag läser Moderaternas motion och reservationer. Det finns inte ens några synpunkter på anslagen. Man har inte ens funderat på att ta reda på hur mycket pengar som skall gå åt i arbetsmarknadspolitiken. Man har luftiga ideologiska formuleringar om hur allting skall bli bra, men ingenting att säga om vad som skall hän- da efter den 1 juli för de arbetslösa. Den dödskyss som Per Unckel ger Anders Sund- ström är kuslig: Det går framåt. Ni sänker ändå a- kassan. Ni försämrar kvaliteten i arbetsmarknadspoli- tiken. Ni för in ungdomspraktiken igen. Ni minskar volymerna. Folkpartiet ger samma goda betyg. Fru talman! Jag är mycket kritisk till sysselsätt- ningspolitiken, som är en viktig del av den ekonomis- ka politik som regeringen för. Det saknas mål för arbetslösheten här och i konvergensprogramsdiskus- sionerna som gäller Europa. Det är dåliga satsningar som sker. Det är en mind- re volym på arbetsmarknadspolitiken. Det kommer att bli sämre utbildningsinsatser. Det kommer att blir mer av ALU och praktikinsatser med låga ambitioner - just det som socialdemokratin tillsammans med Vänsterpartiet i åratal har kritiserat den borgerliga regeringen för. Det är inte rimligt att ha en total arbetslöshet på 9, 10 eller 11 % om tre, fyra eller fem år här i Sverige. Då har man givit upp. Vi kommer aldrig att acceptera detta, hur mycket man än pekar på att EU ger möjlig- heter och att Essenprogrammet från december 1994 ger goda erfarenheter. Det tycker inte jag att det gör. Det är snack och prat om att arbetslösheten är ett stort bekymmer. Men man undviker sorgfälligt att ta upp de punkter som handlar om sänkta arbetskrafts- kostnader vid sidan av de direkta lönerna bland de fem punkter som Essenmötet formulerade. Det är att sänka arbetsgivaravgifterna, och det var i stor ut- sträckning meningen med RAS-förslaget. RAS-förslaget kommer att prövas i Europa. Det är uppe till debatt både i Holland och Tyskland och på annat håll. Likadant är det med arbetsföretagen, som presen- teras som ett slags svensk lösning. Det är dåligt utrett i Sverige, men visst förekommer det idéer av den typen i praktisk verksamhet i Holland och i Tyskland. Det är ingen egen uttänkt strategi för att bekämpa arbetslöshet. Det är lösa, ytliga idéer som har vispats runt i den europeiska diskussionen. Den fjärde punkten från Essen gällde att man skall gå igenom arbetslöshetsersättningar osv. för att skapa goda incitament för jobb. Det är klart att sänkningen av arbetslöshetsersättningen kom som på beställning. Det är inte konstigt att arbetarrörelsens fackliga gren protesterar med så stor kraft som möjligt mot denna orättvisa politik. Det är inte på grund av brist på inci- tament som människor inte har jobb i Sverige. Det är i brist på erbjudna jobb. Det är en efterfrågechock som har drabbat Sverige i första hand. Långtidsutredningen går igenom arbetsmarkna- dens funktionssätt fram till på 90-talet. Det är inte den som har varit dålig. Vi har haft korta vakanstider. Vi har liten andel långtidsarbetslöshet av hela arbetslös- hetsstocken jämfört med Europa. Vi har god reallö- neflexibilitet, som det så vackert heter bland dem som forskar kring dessa frågor. Men det är enkelt att skjuta på de arbetslösa och skuldbelägga dem. Det finns ett sådant moment i regeringens formuleringar kring arbetslösheten som tilltar alltmer. Jag skall inte gå för mycket in på den trista histo- ria som Anders Sundströms politiska bidrag under den tid som han har suttit som arbetsmarknadsminis- ter utgör. RAS var, precis som jag sade tidigare, en luftpastej. Det bar inte, och det hade vi alla argument för. Arbetsföretagen kom aldrig ens fram till riksda- gens bord. Dåliga utredningar och luftiga idéer var det. Man pratade mycket om nya idéer. Men det var inga nya idéer, utan det var ytliga tankar utan verklig- hetsförankring. Det finns ett inslag i Arbetsmarknadsdepartemen- tets politik av att kasta ur sig pressmeddelanden så fort det kommer en arbetskraftsundersökning - jag tycker att det här är tragiskt med tanke på att massar- betslösheten nästan är permanentad - om att arbets- lösheten har minskat mellan april 1994 och april 1995 med 7 000 personer. Det går åt rätt håll. Nu är det fina fisken, tack vare den aktiva politik som regeringen har formulerat, säger Anders Sundström - som vore han reklammaka- re på tivoli. Men det här är alldeles för allvarligt för sådant. Häromdagen kom ett pressmeddelande om kvin- nornas situation. Det kan vara jobbigt. Skall vi ha en chans att påverka utvecklingen skall vi sätta klackarna i marken och samla kunskaperna. Det är särskilt ange- läget när det gäller den ansträngda offentliga ekono- min. Och sedan skär man ner radikalt i kommuner och landsting. Man skär ner för kvinnorna när det gäller barntilläggen. Det är redan många som har hoppat av från sina komvuxstudier. Man angriper de deltidsar- betslösa på olika sätt och sänker a-kassenivån. Det är inte trovärdigt då att skicka ut pressmeddelanden. Jag är mycket kritisk mot Anders Sundströms po- litik, även om det inte är han, såvitt jag förstår, som har förhandlat. Göran Persson tycks hålla i detta. Det gick ju så långt att man skulle plocka bort även ut- bildningsbidragsnivån som Vänsterpartiet och rege- ringen för några månader sedan gjort upp om. Börje Hörnlund ville ha bort nämnda nivå. Men som tur är fanns det något kurage i den socialdemokratiska riks- dagsgruppen, vilken sade nej. Jag menar att Anders Sundström mycket hårdare måste hävda arbetslinjen. Jag delar LO:s uppfattning. I sina rapporter och i sitt program för arbetslösheten sedan någon månad tillbaka, men också i en rapport om fram till sekelskiftet som LO-ekonomerna gett ut, varnas det med all kraft och uttalas farhågor för att regeringen är på fel väg. Man drar åt för hårt på hemmamarknadssidan, och man drar åt för hårt i kommuner och landsting. Vi kommer att få ha en permanentad massarbetslöshet. Däremot går det bra, ja, bättre än förväntat, på ett annat område: Större skatteinkomster kommer in och budgetsaldot kommer att stabiliseras tidigare än man förväntat sig. Jag menar att det är resultatet av de uppgörelser som träffades i höstas och i vintras, fram- för allt mellan Vänsterpartiet och regeringen. Jag skall inte dra statistik här. Men även proposi- tionen andas en väldigt glättig bild av läget. Utskottet har i sin beskrivning av läget talat om hur utomor- dentligt allvarligt läget är med tanke på att sysselsätt- ningen ökar så litet, att arbetslösheten är så stor och förväntas minska så litet och att deltidsarbetslösheten ökar mycket kraftigt. Detta är utgångspunkten för oss i Vänsterpartiet. För oss är den absolut överordnade målsättningen att bringa ner arbetslösheten. Det finns i proposition 218 och i kompletterings- propositionen ett drag av angrepp mot de arbetslösa, av passivitet och av en låg kvalitet på åtgärderna. Det finns också ett drag av att man låter bli att med flex- ibilitet och övergripande målstyrning peka ut de rikti- ga punkterna så riksdagen kan ta ansvar. I stället blir det en väldigt luddig formulering kring volymen. Sedan skall det hela genomföras, och AMS jagas för att det skall gå. Den som har någon kunskap om detta kan börja titta på det här. När pengarna skall börja delas ut och delas på olika åtgärder i de olika länen kommer peng- arna inte att räcka - särskilt inte till de åtgärder som är litet dyrare och som handlar om kompetens och utveckling. Utbildningsinsatserna kommer att minska. När det gäller ALU-platserna öppnar man med alla medel. Vi höjer ju till 30 000 platser, men man säger att det går att gå ännu längre och att det går att vända sig till andra områden än kultur och miljö, som vi tidigare talat om. Man avvisar våra förslag om att det skall vara ett branschgodkännande genom att arbetsgivare och den fackliga parten skall godkänna inrättandet av ALU- jobb. Vänsterpartiets huvudsakliga program är inte en arbetsmarknadspolitik där man skall komma till rätta med arbetslösheten. I stället handlar det om att öka efterfrågan. Vi menar att det skall ske en omfördel- ning i samhället beträffande dem som har mycket pengar och som spar och eventuellt skickar pengarna till ställen där de slipper skatta för kapitalförsäkring- ar. I stället skall vi behålla den a-kassenivå som vi tidigare haft. Det behövs mycket mer av investeringar. Närings- politiken ligger fullständigt för fäfot i dag. Det gäller energiområdet och miljöområdet. Det gäller ROT- program osv. Vi har diskuterat det tidigare i bostads- utskottets betänkande. När det gäller småföretagsstimulanser står vi kvar vid våra förslag om räntesubventioner till investering- ar avseende småföretag för att gynna investerings- verksamhet och därmed sysselsättning men också för att minska belastningen när det gäller egenföretagare och deras egenavgifter. Vi har vidare föreslagit minskad tjänstebeskatt- ning. Det rör sig om ett beting om 5 miljarder kronor. Dessutom har vi föreslagit att 5 miljarder kronor återförs, eftersom kommuner och landsting drabbas av införandet av egenavgifter; detta också som en reduk- tion av arbetsgivaravgiften. Vi föreslår en framtidsfond i kraft av vinstdelning där man framför allt i näringslivet får resurser för att kompetensutveckla personal. Vi föreslår en fond för sextimmarsförsök med sys- selsättningsökning. Om detta lyckas får man nedsatta socialavgifter. Vi föreslår, som tidigare, en kraftig begränsning av övertiden och att arbetstidsförkortningen påbörjas senast 1997. Vi föreslår kraftiga insatser när det gäller utbild- ning och forskningsverksamhet. Vidare gäller det inte minst kompetensutvecklingen i arbetslivet både inom arbetsmarknadspolitikens ram och inom utbildnings- ramen i stort. Då krävs det också bättre studiefinansi- eringssystem. Beträffande arbetsmarknadspolitiken kräver vi ett socialt ansvar inom näringslivet. Det är orimligt att man där resurserna finns inte bekostar någonting av det som betyder arbetslöshet och dålig kompetensut- veckling samt av det som skulle innebära rehabilite- ring och att människor tas om hand som har skadats i sitt arbete. Vi vill ha högre volymer för att kunna åstadkom- ma en arbetsmarknadsutbildning värd namnet. Vi vill ha volymer för att kunna göra riktade ut- vecklingsprogram och utbildningsprogram, inte minst för kvinnor som rationaliserats bort inom kontorsarbe- te och inom den offentliga sektorn. Än värre lär det bli med den politik som regeringen har lagt. Vi vill ha särskilda insatser när det gäller kvinnor och, inte minst, när det gäller handikappade invandra- re. Nu, liksom vi gjorde i januarimotionen, gör vi en rejäl satsning på lönebidragssidan och på Samhallssi- dan. Tidigare hade vi Centerpartiet med oss, men det har nu offrat de handikappade - på, förmodar jag, böndernas och småföretagarnas altare. De handikappade är de som står svagast på svensk arbetsmarknad. Där finns det goda instrument. Jag är inte förvånad över att både handikapporganisationer och de länsarbetsnämnder som man talar med vädjar till riksdagen att inte skära ner på de här områdena. Att däremot lyfta in regionalpolitiska system inom ramen för arbetsmarknadspolitiken med 400 miljoner kronor tycker jag är ofattbart. Jag minns den häftiga argumentationen i denna kammare från Socialdemo- kraternas sida för ett år sedan när den borgerliga re- geringen gjorde samma sak. Det är tydligen värt mycket att hålla Centern i handen. Det är naturligtvis därifrån ett sådant här förslag kommer. Man kan säga att småföretagen får pengar som tas från de handikap- pade! När det gäller de borgerliga partierna noterar jag att Moderaterna inte har någon arbetsmarknadspolitik. De har inga synpunkter på anslagen. Folkpartiet drar ner med 4 miljarder kronor, hur nu det är möjligt, och hänvisar till sina luftiga framtidssatsningar - sänkt skatt osv. Kds har heller inga anslagssynpunkter, men man har många synpunkter på detta med att det skall finnas pengar för dem som genom regeringens politik friställs från kommuner och landsting. Vi har anslagen - ni har luftprat! Från Miljöpartiet ser jag heller inga egentliga arbetsmarknadspolitiska förslag. Däremot ser jag utomordentliga synpunkter på behovet av skatteväxling och arbetstidsförkortning. Vi kan inte lämna arbetsmarknadspolitiken åsido. Där är jag överens med Anders Sundström. Detta löser inte arbetslöshetsproblemen, men det är oerhört viktigt. Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitik framgår av reservationerna. Vi har ytterligare två talare i denna debatt, nämligen Ingrid Burman och Tanja Linder- borg. De kommer att särskilt ta upp frågor om handi- kappade och kompetensutvecklingsinsatser. Jag nöjer mig med att av den serie reservationer som vi har i detta betänkande yrka bifall till reserva- tion 3 om den inriktning som vi föreslår, till reserva- tion 22 om de obligatoriska arbetsplatspraktikantplat- serna, till reservation 35 om kompetensutvecklings- program, till reservation 38 om den anslagsökning på ungefär 5 miljarder kronor som följer av våra förslag samt reservation 42 om lönebidrag. 0500463008008 N 2010-01-01 00:00:00 243615 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09114/#anf21