2349258 GI09114 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:114 Fredagen den 2 juni 1994/95 114 1995-06-02 00:00:00 Investeringsbidrag för bostäder, arbetsmark- nadspolitik m.m. 91556A8E-1C28-4561-9547-F7E960B2EE0A 19 PER UNCKEL (m) m Herr talman! Dagens debatt om jobben utgör på sitt sätt finalen på riksdagens första arbetsår efter valet, och i än högre grad finalen på regeringens första år vid makten i dess allra mest vitala fråga. Få löften var ju för Socialdemokraterna så heliga som när partiet i valrörelsen förra hösten lovade att klara sys- selsättningen. "Jag är på väg att föra landet ur massarbetslöshe- ten", förklarade följdriktigt också en karsk arbets- marknadsminister redan några månader efter sitt till- träde - dock, redan då, inför en alltmer undrande allmänhet. Herr talman! I dag vet vi hur det har gått. Sverige är bokstavligen på väg att fastna i massarbetslösheten. Trots högkonjunkturen sjunker arbetslösheten endast mycket långsamt, t.o.m. långsammare än vad rege- ringens eget arbetsmarknadsverk tidigare hade hop- pats och trott. Allt om allt står en miljon människor och litet till i dag utanför den ordinarie arbetsmarkna- den. Herr talman! Det är egentligen ännu värre än så. Av den proposition som riksdagen nu diskuterar framgår att regeringen inte ens själv tror på att den klarar att pressa ned arbetslösheten till acceptabla nivåer. I de egna långsiktiga bedömningarna kommer man inte längre ner än till knappt 10 % arbetslöshet. Dessa prognoser förutsätter dessutom att allt, bok- stavligen allt, regeringen företar sig skall lyckas till 100 %. De senaste årens erfarenheter på arbetsmark- nadsområdet låter antyda att sådana antaganden inte i alla delar är direkt realistiska. Att socialdemokraterna accepterar en arbetslöshet på 10 % på toppen av en högkonjunktur är anmärk- ningsvärt. För enskilda och för samhällsekonomin är det tragiskt. Att partiet tidigare har misslyckats med att uppnå sina sysselsättningsambitioner är förvisso uppenbart. Men att också själva ambitionerna nu förefaller avvecklade är såvitt jag kan förstå historiskt unikt. Herr talman! Jag skall inte spekulera i vad detta kan få för konsekvenser för det socialdemokratiska partiet som parti. Om sådant kan den intresserade själv varje vecka läsa i LO-tidningen eller i andra partiet närstående publikationer. Här och nu finns det skäl att notera att initiativen för att främja bättre vill- kor för nya jobb måste komma från andra. Socialde- mokraterna har kapitulerat i fråga om jobben. Att initiativen måste komma från andra under- stryks också av det gångna årets mera konkreta erfa- renheter av arbetsmarknadspolitiken. När den socialdemokratiska regeringen övertog ansvaret i höstas stod en s.k. förnyelse av arbetsmark- nadspolitiken högt på dagordningen. Tre bärande inslag i denna förnyelse var ett riktat anställningsstöd - RAS -, en ny s.k. ungdomsintro- duktion samt någonting som hade fått namnet arbets- företag. Samtliga dessa tre ingredienser i arbetsmark- nadspolitiken står redan i dag som snabbresta monu- ment över en feltänkt politik. För att börja med RAS så har denna nya form för stöd till företag blivit det misslyckande som praktiskt taget alla - Anders Sundström oräknad - tidigt varna- de för. 20 000 ansökningar om stöd har det, såvitt jag förstår, till slut blivit, jämfört med de över 100 000 som arbetsmarknadsministern tidigare utlovade. Hur många av dessa 20 000 som i sin tur avser anställ- ningar som inte skulle kommit till stånd annars är det dessutom ingen som i dag vet. De sysselsättningsmässiga effekterna av RAS blir därmed precis så minimala som man kunde befara. Långsiktigt har RAS gjort betydande skada dels ge- nom att det ytterligare har bidragit till bidragstänkan- de i företagen, dels därför att det ytterligare en bit underminerar tilltron till en arbetsmarknadspolitik värd namnet. I en tidningsintervju häromdagen uttalade sig ar- betsmarknadsministern om RAS-debaclet och be- stämde sig därvid för att skylla problemen på företa- gen. Många skulle nog ha ansett det klädsamt om arbetsmarknadsministern hade varit karl för sin hatt och medgivit att det var han som hade fel och kriti- kerna som hade rätt. En regering som vägrar att er- känna det uppenbara kommer nämligen att få svårt att bli tagen på allvar när arbetslöshetsbekämpningen nu måste gå vidare. Herr talman! Ungdomsintroduktionen var rege- ringens andra arbetsmarknadspolitiska förnyelse. Ett anställningskrav bands till insatserna för att bereda flera unga kontakt med företag och arbetsmarknad. Resultatet lät inte vänta på sig - återigen blev det som kritikerna från början hade varnat för. Antalet ungdomar som kunde bli delaktiga i de särskilda insatserna minskade lika snabbt som en sten sjunker. Det innebar att färre fick möjlighet att visa för en kommande fast arbetsgivare vad de egentligen gick för. Härigenom förvärrades ungdomsarbetslösheten i onödan. På detta område blev bevisen för misslyckande till slut så överväldigande att t.o.m. regeringen nu har kastat in handduken. Det är bra att det som för Soci- aldemokraterna för några månader sedan var högsta visdom nu har blivit tvärtom. Ännu bättre hade det emellertid varit om regeringen från början hade "öppnat dövörat". Det tredje elementet i regeringens förnyelsepoli- tik, arbetsföretagen, förefaller - gudskelov är man beredd att tillägga - inte ens ha överlevt utrednings- stadiet. För detta skall i ärlighetens namn möjligen arbetsmarknadsministern hyllas. Det är emellertid en källa till en än mer vidsträckt oro att förslagets upp- hovsman nu har vandrat vidare till europeiska uppgif- ter. Det finns skäl att med stor uppmärksamhet följa det europeiska arbetet för flera jobb från denna spe- ciella utgångspunkt. Herr talman! Arbetsmarknadspolitiken är en del - men bara en del - av förklaringen till att arbetslöshe- ten i dag är onaturligt stor. Att de regeringsförslag som riksdagen i dessa dagar diskuterar på några punkter innebär helt om är mot denna bakgrund väl- kommet. För det första skall den ungdomspraktik som av- skaffades för några månader sedan återinföras åtmins- tone delvis. För det andra skall akademikerpraktiken som ock- så avskaffades för några månader sedan återinföras, om än under nytt namn. För det tredje sänks ersättningsnivån i a-kassan, efter det att regeringen tidigare i vår utmålat sådant som utslag av den hemskaste högerpolitik. Herr talman! Tillåt mig att i det senare hänseendet uppriktigt gratulera regeringen för att den rakryggat bestämt sig för att på denna punkt byta ståndpunkt. Jag ber också att för framtiden få anbefalla moderata partimotioner till läsning. Vi är glada varje gång vi ser att modet sprider sig. Herr talman! Aldrig så många åsiktsbyten inom arbetsmarknadspolitiken kommer emellertid inte att klara jobben. Jobben kommer inte att kunna uppstå med mindre än att villkoren för Sverige som företags- och tillväxtnation förändras i grunden. I dessa avgörande hänseenden finns få, om ens några, tecken på att regeringen förstår vad det är som krävs för att kreativitet och utvecklingsförmåga skall kunna främjas. När regeringen i höstas chockhöjde skatten på företagande, minskade provanställnings- möjligheten och återreglerade arbetsrätten bevisade man - tyvärr - hur litet man har förstått om villkoren för växt. Det är min övertygelse att Sverige i dag står inför ett betydelsefullt val av färdriktning. Skall vårt land kunna klara en ny tids utmaningar, tillväxten och de nya jobben måste företagandet som företeelse, livsstil och kultur ges försteg framför annat. Skatter och lagar måste prövas bokstavligen mot frågan om de gynnar tillväxt av företagande eller motverkar sådant. Det som inte gynnar tillväxt av företagande måste avveck- las. I annat fall kommer Sverige att fortsätta att rut- scha utför - tillväxten förblir låg och arbetslösheten hög. Att sätta företagandet som motor för Sverige och som motor för de nya jobben är, herr talman, modera- ternas linje. En sådan linje och bara en sådan kan pressa arbetslösheten under regeringens 10- procentsnivå. Ett fortsatt harvande inom de ramar regeringen anger leder inte till ett acceptabelt resultat, vilket regeringens egna prognoser i dagens debattun- derlag bekräftar. Väljs inte företagsvägen är den ofrånkomliga kon- sekvensen inte bara att arbetslösheten kommer att fastna på en hög nivå, utan också att våra samlade tillgångar blir knappare. Det ger lägre löner, sämre sjukvård, sämre skola och en mindre trygg ålderdom. I fråga om företagandet skramlar regeringspoliti- ken som tomma tunnor. Näringsministern är försvun- nen. Det regeringen gör går åt fel håll. Moderaterna har, herr talman, presenterat sitt pro- gram för att förbättra villkoren för flera, riktiga arbe- ten. Det är ett program i sju punkter som finns utveck- lat i den motion som är vårt alternativ till dagens regeringsförslag. 1. Företagen måste kunna växa och fler företag etableras. En tillfredsställande riskkapitalförsörjning måste tryggas. 2. Skattesystemet måste ge goda förutsättningar för arbete och företagande, genom att skatterna sänks. Det gäller särskilt skatten på arbete. Dubbelbeskatt- ningen avskaffas. Löneskatterna sänks. Skatten på tjänster utformas så att skattekilarna reduceras. 3. Lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft, men också av karriär och arbetsbyten. Arbetsmarknadsparterna bär ett huvudansvar för att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad. 4. Arbetsmarknaden måste bli en verklig marknad. Dagens arbetsmarknadslagstiftning måste reformeras och generella möjligheter öppnas för enskilda an- ställningsavtal mellan företag och medarbetare. Beslut bör omedelbart fattas om en liberalisering av arbets- lagstiftningen. 5. Socialförsäkringarna måste ändras så att de be- främjar arbete, men också för att medge nödvändigt skydd när rörligheten på arbetsmarknaden tilltar. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän. Möjlig- heten till evig rundgång mellan a-kassa och arbets- marknadsåtgärder bryts. 6. Utbildningen måste vara av hög kvalitet. Den bör kunna fortgå under hela yrkeslivet för att främja kompetenstillväxt och rörlighet. Ett system med per- sonliga utbildningskonton introduceras liksom en ny yrkesteknisk utbildning. 7. Arbetsmarknadspolitikens effektivitet måste höjas, bl.a. genom sådana ersättningsregler att ett aktivt arbetssökande främjas. Arbetsmarknadsutbild- ningen reformeras. Arbetsmarknadsverkets domine- rande ställning inom arbetsmarknadspolitiken ses över. Detta, herr talman, är vårt program för att skaffa Sverige nya arbeten. Just nu är det särskilt viktigt att understryka bety- delsen av en resolut avreglering av arbetsmarknaden och av sådana skatteförändringar som kan bidra till en kombination av nyindustrialisering och expansion av tjänstejobb. Här, herr talman, behövs inga utredning- ar, utan ett ledarskap som kan ge Sverige en ny start. Få gånger är det så uppenbart som i fråga om tjäns- terna att ett riksdagsbeslut får snabba och konkreta effekter. Varför säger socialdemokraterna nej? Herr talman! Det finns ingen brist på arbetsuppgif- ter i det svenska samhället. När arbetslösheten biter sig fast på orimliga nivåer är detta ett tecken på poli- tiska, och för den delen fackliga, tillkortakommanden när det gäller att skapa förutsättningar för att dessa arbetsuppgifter också skall kunna utföras på en öppen marknad. Politiken kan inte ordna jobben, det är den dyr- köpta läxan av den s.k. svenska modellen. Däremot kan politiken skapa villkor som leder till att andra kan göra det. Det är denna uppgift politiken nu med all kraft och kompromisslöshet borde ta sig an. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva- tionerna 1 och 6 till arbetsmarknadsutskottets betän- kande och i övrigt understryka att moderaterna själv- klart står bakom också övriga reservationer med mo- derata namnunderskrifter. 0104804820009 N 2010-01-01 00:00:00 243613 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09114/#anf19