2349256 GI09112 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:112 Onsdagen den 31 maj 1994/95 112 1995-05-31 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning 3016BDA1-99C8-42DE-8614-F5472606962A 48 KURT OVE JOHANSSON (s) s Fru talman! Den 9 augusti 1994, direkt efter ett sammanträde med Utrikesnämnden, höll dåvarande statsminister Carl Bildt en mycket improviserad presskonferens på Stockholms slotts borggård. Som påpekats här gjorde Carl Bildt då uttalanden om bl.a. vissa händelser på 1950-talet och notväxlingen mellan Sverige och Sovjetunionen 1957, där svenska myn- digheter hade anklagats för att ha bedrivit omstörtan- de verksamhet mot Sovjetunionen. Som väl alla måste komma ihåg och hålla med om väckte statsministerns uttalande stor uppmärksamhet och ledde till att en häftig debatt utbröt i svenska medier. Det blev även en häftig debatt mellan stats- minister Carl Bildt och oppositionsledaren vid den tidpunkten, Ingvar Carlsson. Exakt hur Carl Bildt formulerade sig har inte kun- nat fastställas, men enligt samstämmiga uppgifter i medierna skulle Carl Bildt ha sagt att han i samtal med ryssarna erkänt att Sverige tidigare bedrivit nå- gon form av spionage mot ryssarna. Enligt Dagens Nyheter hade Carl Bildt uttalat att han för ryssarna förklarat att de hade haft rätt den gången under det kalla kriget när de protesterade. Inför utskottet, det kan inte bestridas, har Carl Bildt förklarat att tidningsuppgifterna om att han med företrädare för Ryssland skulle ha fört förtroliga samtal om saken är felaktiga. Vid utfrågningen har Carl Bildt inte helt kunnat utesluta att han använt ordet spionage när han talade till journalisterna. Det är också viktigt att lägga på minnet. Han har alltså inte kunnat utesluta att så kan ha skett. Klart är emellertid att Carl Bildt uttalar sig mycket svepande, precis som tidigare talare här har nämnt. Det skulle ju också senare visa sig att hans mindre genomtänkta formuleringar på borggården skulle skapa problem och få besvärande konsekvenser. Samtidigt som Carl Bildt uttalade sig svepande på borggården om 50-talshändelserna säger han ju klart och tydligt att han varit fullt medveten om att det pågick en domstolsprocess mellan staten och Evald Hallisk, en av de 14 estniska motståndsmän som hade arresterats av ryssarna. Detta medgivande måste betraktas som mycket uppseendeväckande. Att som statsminister uttala sig otydligt och svepande i ett ärende under en pågående domstolsprocess med alla de risker som föreligger för missförstånd är faktiskt ganska anmärkningsvärt. Det är ingen okynnesanmälan från socialdemokraternas sida som ligger bakom den här granskningsanmälan, Birger Hagård. Det är knappast välbetänkt av en statsminister att uttala sig svepande i en fråga i ett läge då domstolsprocess pågår. Jag tror uppriktigt sagt att t.o.m. Carl Bildt i dag innerst inne kan erkän- na det för sig själv. Ett statsministeruttalande är faktiskt inte vilket uttalande som helst. JK, som företrädde staten i målet mot Hallisk, kom genom statsminister Carl Bildts oförsiktiga uttalande i ett besvärligt läge. Det glömde både Birger Hagård och Håkan Holmberg att tala om! Hallisks advokat förklarade också den 17 augusti i en skrivelse till JK att saken nu hade kommit i ett annat läge. Carl Bildts svepande formuleringar på borggården och hans agerande därefter skapade med andra ord en osäkerhet i processen mellan staten och Evald Hallisk. Det blev t.o.m. nödvändigt för justitiekanslern att försöka få klarhet i, om statsministerns uttalande i sak var skiljande från det regeringsbeslut som fattats den 28 januari 1993 och på vilket JK hade byggt upp sitt svaromål i processen. Att i det läget hävda att denna anmälan skulle vara en okynnesanmälan är ju verkligen okynnigt sagt. Den här anmälan bär såvitt jag förstår väldigt långt, efter- som man inte kan utesluta att statsministerns kanske inte alltför väl valda ord på borggården bidragit till att förändra situationen i en rättslig process. Det är egentligen, får man väl erkänna, en ganska allvarlig situation. Man kan alltså, mot den bakgrund som jag har försökt beskriva, inte komma fram till någon annan ståndpunkt än att det mycket väl kan förhålla sig så att statsministerns uttalande på borggården den 9 augusti förändrat situationen i själva domstolsprocessen, och det kan man inte bara bortse från. Vi vet alla att varje ord i ett uttalande av en statsminister vägs på guldvåg. En statsministers uttalande i en fråga som rör för- hållandet till främmande makt bör därför övervägas noga och utformas så, att det inte ger upphov till någ- ra onödiga missförstånd. Inte minst gäller det om den svenska underrättelseverksamheten är berörd. Då måste man vara särskilt noga. Är avsikten att avvika från en tidigare intagen officiell ståndpunkt i en viss fråga är det naturligtvis rätt att, som utskottsmajorite- ten säger, uttalandet bör föregås av en beredning och övervägande i de former som normalt förekommer vid ställningstaganden i sådana fall. Håkan Holmberg säger att det här historiskt sett är en fullständigt passerad fråga. Ja, att uttalandet gäller en händelse som ligger långt tillbaka i tiden är natur- ligtvis obestridligt - 1957. Å andra sidan skall vi komma ihåg, Håkan Holmberg, att vi har 70-årig sekretess. Att en händelse ligger långt tillbaka i tiden förändrar egentligen ingenting i sak i det avseendet. Sekretessen är naturligtvis ändå ett viktigt faktum att ta hänsyn till. Även om en händelse ligger långt tillbaka i tiden upphäver man inte 70-årssekretessen hur som helst. Man måste vara väldigt noga med hur man hanterar den. Det borde vi ändå kunna vara överens om, Håkan Holmberg. Man kan diskutera om frågan om att lätta på en sådan sekretess är en fråga för en statsminister att ensam avgöra vid ett möte med pressen på borg- gården den 9 augusti, utan särskild genomgång och beredning. Jag tycker att det är fullt berättigat att ställa såda- na frågor. Att kalla det för okynne tycker jag att Bir- ger Hagård borde hålla sig för god för. Jag tycker att det här ärendet verkligen fyller de krav som man kan ställa för att KU på ett allvarligt sätt skall gå in och granska förhållandena. Utskottsmajoriteten har kommit fram till att Carl Bildt som statsminister i det nu aktuella fallet inte har levt upp till de krav som jag för en stund sedan redo- visade och som jag tycker att man borde ställa i det här sammanhanget. Däri ligger också den kritik som vi i det här fallet riktar mot f.d. statsminister Carl Bildt. 0540309351004 N 2010-01-01 00:00:00 243233 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09112/#anf48