<anforande>
<dok_hangar_id>2349256</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:112 Onsdagen den 31 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3016BDA1-99C8-42DE-8614-F5472606962A</anforande_id>
<anforande_nummer>48</anforande_nummer>
<talare>KURT OVE JOHANSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Den 9 augusti 1994, direkt efter ett
sammanträde med Utrikesnämnden, höll dåvarande
statsminister Carl Bildt en mycket improviserad
presskonferens på Stockholms slotts borggård. Som
påpekats här gjorde Carl Bildt då uttalanden om bl.a.
vissa händelser på 1950-talet och notväxlingen mellan
Sverige och Sovjetunionen 1957, där svenska myn-
digheter hade anklagats för att ha bedrivit omstörtan-
de verksamhet mot Sovjetunionen.
Som väl alla måste komma ihåg och hålla med om
väckte statsministerns uttalande stor uppmärksamhet
och ledde till att en häftig debatt utbröt i svenska
medier. Det blev även en häftig debatt mellan stats-
minister Carl Bildt och oppositionsledaren vid den
tidpunkten, Ingvar Carlsson.
Exakt hur Carl Bildt formulerade sig har inte kun-
nat fastställas, men enligt samstämmiga uppgifter i
medierna skulle Carl Bildt ha sagt att han i samtal
med ryssarna erkänt att Sverige tidigare bedrivit nå-
gon form av spionage mot ryssarna. Enligt Dagens
Nyheter hade Carl Bildt uttalat att han för ryssarna
förklarat att de hade haft rätt den gången under det
kalla kriget när de protesterade.
Inför utskottet, det kan inte bestridas, har Carl
Bildt förklarat att tidningsuppgifterna om att han med
företrädare för Ryssland skulle ha fört förtroliga
samtal om saken är felaktiga. Vid utfrågningen har
Carl Bildt inte helt kunnat utesluta att han använt
ordet spionage när han talade till journalisterna. Det
är också viktigt att lägga på minnet. Han har alltså
inte kunnat utesluta att så kan ha skett.
Klart är emellertid att Carl Bildt uttalar sig mycket
svepande, precis som tidigare talare här har nämnt.
Det skulle ju också senare visa sig att hans mindre
genomtänkta formuleringar på borggården skulle
skapa problem och få besvärande konsekvenser.
Samtidigt som Carl Bildt uttalade sig svepande på
borggården om 50-talshändelserna säger han ju klart
och tydligt att han varit fullt medveten om att det
pågick en domstolsprocess mellan staten och Evald
Hallisk, en av de 14 estniska motståndsmän som hade
arresterats av ryssarna.
Detta medgivande måste betraktas som mycket
uppseendeväckande. Att som statsminister uttala sig
otydligt och svepande i ett ärende under en pågående
domstolsprocess med alla de risker som föreligger för
missförstånd är faktiskt ganska anmärkningsvärt. Det
är ingen okynnesanmälan från socialdemokraternas
sida som ligger bakom den här granskningsanmälan,
Birger Hagård. Det är knappast välbetänkt av en
statsminister att uttala sig svepande i en fråga i ett
läge då domstolsprocess pågår. Jag tror uppriktigt
sagt att t.o.m. Carl Bildt i dag innerst inne kan erkän-
na det för sig själv.
Ett statsministeruttalande är faktiskt inte vilket
uttalande som helst. JK, som företrädde staten i målet
mot Hallisk, kom genom statsminister Carl Bildts
oförsiktiga uttalande i ett besvärligt läge. Det glömde
både Birger Hagård och Håkan Holmberg att tala om!
Hallisks advokat förklarade också den 17 augusti i en
skrivelse till JK att saken nu hade kommit i ett annat
läge.
Carl Bildts svepande formuleringar på borggården
och hans agerande därefter skapade med andra ord en
osäkerhet i processen mellan staten och Evald Hallisk.
Det blev t.o.m. nödvändigt för justitiekanslern att
försöka få klarhet i, om statsministerns uttalande i sak
var skiljande från det regeringsbeslut som fattats den
28 januari 1993 och på vilket JK hade byggt upp sitt
svaromål i processen.
Att i det läget hävda att denna anmälan skulle vara
en okynnesanmälan är ju verkligen okynnigt sagt. Den
här anmälan bär såvitt jag förstår väldigt långt, efter-
som man inte kan utesluta att statsministerns kanske
inte alltför väl valda ord på borggården bidragit till att
förändra situationen i en rättslig process. Det är
egentligen, får man väl erkänna, en ganska allvarlig
situation.
Man kan alltså, mot den bakgrund som jag har
försökt beskriva, inte komma fram till någon annan
ståndpunkt än att det mycket väl kan förhålla sig så att
statsministerns uttalande på borggården den 9 augusti
förändrat situationen i själva domstolsprocessen, och
det kan man inte bara bortse från. Vi vet alla att varje
ord i ett uttalande av en statsminister vägs på guldvåg.
En statsministers uttalande i en fråga som rör för-
hållandet till främmande makt bör därför övervägas
noga och utformas så, att det inte ger upphov till någ-
ra onödiga missförstånd. Inte minst gäller det om den
svenska underrättelseverksamheten är berörd. Då
måste man vara särskilt noga. Är avsikten att avvika
från en tidigare intagen officiell ståndpunkt i en viss
fråga är det naturligtvis rätt att, som utskottsmajorite-
ten säger, uttalandet bör föregås av en beredning och
övervägande i de former som normalt förekommer vid
ställningstaganden i sådana fall.
Håkan Holmberg säger att det här historiskt sett är
en fullständigt passerad fråga. Ja, att uttalandet gäller
en händelse som ligger långt tillbaka i tiden är natur-
ligtvis obestridligt - 1957. Å andra sidan skall vi
komma ihåg, Håkan Holmberg, att vi har 70-årig
sekretess. Att en händelse ligger långt tillbaka i tiden
förändrar egentligen ingenting i sak i det avseendet.
Sekretessen är naturligtvis ändå ett viktigt faktum att
ta hänsyn till.
Även om en händelse ligger långt tillbaka i tiden
upphäver man inte 70-årssekretessen hur som helst.
Man måste vara väldigt noga med hur man hanterar
den. Det borde vi ändå kunna vara överens om, Håkan
Holmberg. Man kan diskutera om frågan om att lätta
på en sådan sekretess är en fråga för en statsminister
att ensam avgöra vid ett möte med pressen på borg-
gården den 9 augusti, utan särskild genomgång och
beredning.
Jag tycker att det är fullt berättigat att ställa såda-
na frågor. Att kalla det för okynne tycker jag att Bir-
ger Hagård borde hålla sig för god för. Jag tycker att
det här ärendet verkligen fyller de krav som man kan
ställa för att KU på ett allvarligt sätt skall gå in och
granska förhållandena.
Utskottsmajoriteten har kommit fram till att Carl
Bildt som statsminister i det nu aktuella fallet inte har
levt upp till de krav som jag för en stund sedan redo-
visade och som jag tycker att man borde ställa i det
här sammanhanget. Däri ligger också den kritik som
vi i det här fallet riktar mot f.d. statsminister Carl
Bildt.
</anforandetext>
<intressent_id>0540309351004</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>243233</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09112/#anf48</protokoll_url_www>
</anforande>
