<anforande>
<dok_hangar_id>2349256</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:112 Onsdagen den 31 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Post- och telekommunikation </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9BD3EF19-CE4D-4A7B-9721-B38207661119</anforande_id>
<anforande_nummer>183</anforande_nummer>
<talare>SIVERT CARLSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Även ett avtal fordrar innehåll, och
utan medel tror jag inte att man klarar av det hela -
det är min övertygelse.
Bakgrunden till detta tänkande är att jag tycker att
man på område efter område skär på fel ställen när
man gör besparingar. Man skär längst ut i samhällets
artärer och vener. Det har gällt flygplatser i Norrland,
det har gällt enskilda vägar. Det här är ytterligare en
besparing som slår mot landsbygden. Menar vi nå-
gonting med talet om att skapa förutsättningar för
näringsliv och boende i hela landet får vi inte ideligen
skära ute i ytterkanterna, utan skapa förutsättningar
även där.
</anforandetext>
<intressent_id>0321680964806</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>243368</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09112/#anf183</protokoll_url_www>
</anforande>
