2349155 GI0911 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:11 Onsdagen den 19 oktober 1994/95 11 1994-10-19 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt F877E217-214C-474B-8D0A-F6FD7E84F581 8 CARL BILDT (m) m Herr talman! Marianne Samulesson sade att det är viktigt att man målar en tydlig bild av den europeiska unionen. Jag är gärna med på det. Men då bör också kravet ställas att måla en tydlig bild av det som är alternativet till medlemskapet, dvs. utanförskapet. Där tvingas jag konstatera att både Marianne Samuelsson och Johan Lönnroth är mycket försiktiga, gränsande till alldeles ovilliga, att diskutera vad de faktiskt vill själva. Det intrycket förstärks när jag tar del av de motioner som Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu har väckt med anledning av den förra regeringens proposition. I Vänsterpartiets motion står inte ett enda ord om vad man vill själv. I Miljöpartiets motion står några få ord om vad man vill själv. Där finns också EES-avtalet med. Man konstaterar mycket riktigt att detta EES-avtal, som man förordar för Sverige, är ett avtal som innebär att vi förlorar självbestämmanderätten på viktiga områden. EU- reglerna skall ju gälla också i EES-länderna. Skillnaden är bara det att vi inte är med och fattar besluten. Man räknar upp en lång rad olika saker där vi kommer att få underkasta oss utanförskapsalternativet. Så säger man att vi därför skall genomföra en seriös omförhandling av EES- avtalet. Min fråga till Johan Lönnroth och Marianne Samuelsson är: Om detta misslyckas, om ni inte får till stånd omförhandlingen av ert alternativ, vilka slutsatser drar ni då? Är ni då beredda att acceptera att det bara är medlemskapet som ger inflytande, eller kommer ni då att vilja riva upp EES-avtalet? Vi kräver en klar bild av utanförskapets konsekvenser. Det har ni en skyldighet att ge. Så till det andra huvudargumentet. Det första är, menar jag, inflytandet - detta att vi måste vara med och fatta de beslut som rör regler, lagar och förordningar som gäller i Sverige. De gäller ju alldeles oavsett om det är EU eller EES. Det är inflytandet som gör skillnaden. Det andra huvudargumentet alltså är enligt min mening freden. Johan Lönnroth ironiserade litet över att jag i något sammanhang åberopat Winston Churchill, dvs. den generation efter två förödande världskrig som i slutet av 40-talet och i början av 50- talet sade: Aldrig mera krig. Bara samverkan kan rädda oss från detta barbari. Och så räckte tyskar och fransmän varandra handen över gravfälten i Verdun. Winston Churchill fick så småningom finna sig i att även Storbritannien fick överge imperiet och gå in för den europeiska samverkan. Detta är historia, men det är också en levande realitet i dag. För mig är brutaliteten i Bosnien ett långt större europeiskt problem än byråkratin i Bryssel. Kan litet mer av byråkrati i Bryssel ge oss litet mindre av brutalitet i Bosnien, är jag väl beredd att köpa och försvara den byråkratin. Våldet, oförsonligheten och hatet har nämligen inte försvunnit från vårt Europa. Därför måste vi fortsätta att räcka varandra handen och bygga den samverkan utan vilken vi aldrig kan vara säkra på att vi kan hålla brutaliteten borta. Detta gör vi i Europa, och det är ett mönster för världen. Det står inte emot världen. Res runt i världen i dag och se hur man i Latinamerika, Sydostasien och Södra Afrika nu bygger en regional samverkan efter detta mönster! Lyssna på debatten i Mellersta Östern, där man säger: Nu har vi äntligen lyckats få freden. Nu räcker vi varandra handen. En dag kanske vi i Mellersta Östern kan bygga en union efter den eropeiska modellen, för då kan vi i Mellersta Östern få den fred som har blivit möjlig i Europa. Att förkasta samarbete och unionssträvanden är inte bara att förringa fredsmöjligheterna i Europa utan också att beröva världen en fredsmodell som världen faktiskt behöver. 0622185335615 N 2010-01-01 00:00:00 233942 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0911/#anf8