2349155 GI0911 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:11 Onsdagen den 19 oktober 1994/95 11 1994-10-19 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt FB44C076-493C-46DB-84BB-813EA748FF17 65 JAN ANDERSSON (s) s Herr talman! Jag tycker att frågan om demokrati och inflytande är en av de viktigaste i EU-debatten. Jag har hört motståndare säga att det inte blir mycket kvar för oss i Sveriges riksdag att besluta om, om vi skulle gå med i Europeiska unionen. En del säger att det endast är kyrkopolitiken som blir kvar. Det är inte sant. Jag brukar genmäla: Nämn en av de stora frågorna under det senaste riksmötet som skulle flytta till Bryssel! Är det skolpengsfrågan, frågan om ett nytt pensionssystem, husläkarfrågan eller utförsäljningen av statliga företag? Nej, inte någon av dessa frågor skulle beslutas nere i Bryssel, utan vi skulle fortsättningsvis ha den debatt och de olika meningar som vi faktiskt har mellan partierna och kunna besluta om dem i Sveriges riksdag. Men sedan finns det givetvis ett antal frågor där vi har den formella men inte den reella rätten att påverka. Av svavelutsläppen i Skåne kommer 90 % utifrån, huvudsakligen från det övriga Europa. Detsamma gäller för en stor del av tungmetallerna och en stor del av kväveutsläppen. Det kvittar vilka beslut som vi fattar här - de påverkar inte de utsläpp som kommer från de andra länderna. För det fordras bindande internationella beslut, och de kan bara fattas inom EU. För de utsläpp som kommer från de andra länderna finns inget annat miljösamarbete som leder till bindande beslut på miljöområdet. Vilken reell makt hade vi på de ekonomiska områdena när attackerna riktades mot den svenska kronan? Vi hade alla formella möjligheter i världen men inte de reella. Grannlandet Danmark klarade sig betydligt bättre, dels därför att det hade en starkare ekonomi, dels därför att det fick hjälp från Tyskland, vilket gjorde att den danska kronan räddades. Danskarna är i dag 25 % rikare än vi. Vi som bor nära Sundet märker när vi skall växla pengar för att resa över och handla att vi inte får så många danska kronor för de svenska. En annan sak som förundrat mig i debatten är att EU-motståndarna vet hur det skall bli i framtiden. Jag skulle önska att jag kunde veta hur Sverige eller Europa ser ut år 2000. Det bestäms av de politisk krafter som får majoriteten i Sverige respektive i Europa. Då gäller det för oss som politiker att delta på den arenan och att inte ställa oss utanför. Det sägs ibland att vi är för små för att delta. Tänk om vi ledamöter i Malmöhus läns norra valkrets, som har bara tio mandat, skulle säga att vi avstår och låter Malmöborna bestämma för oss - vi är trots allt för små! Så resonerar vi inte, utan vi deltar i Sveriges riksdags arbete trots att vi har bara tio mandat, eftersom vi tror att argument kan påverka. Nej, det verkliga demokratiska underskottet finns i EES-avtalet. Om vi säger nej återstår EES-avtalet, och då kommer ett antal beslut som fattas i Europa och som påverkar oss att fattas av finnarna, av danskarna och av tyskarna. Jag tycker att det är demokratiskt otillfredsställande. Jag vill inte vara med om det. Det finns inga garantier för att vi skall få som vi vill, om Sverige blir medlem, men det finns en garanti för att det inte blir som vi vill, om vi ställer oss utanför. Jag skall också säga några ord om välfärdspolitiken. Den svenska välfärdspolitiken bestäms inom Sverige, och vi får själva föra en sådan ideologisk kamp om den som vi har fört under den gångna valrörelsen. Men något annat som också styr välfärdspolitiken är möjligheten att finansiera den. Därvidlag är vi i dag i en allvarlig situation. Vi har ett stort budgetunderskott, och vi har en statsskuld som skenar. Klarar vi inte de ekonomiska problemen, kommer välfärdspolitiken att hotas. Vad vi behöver för att vi skall kunna finansiera en bra välfärdspolitik är tillväxt, investeringar och minskning av arbetslösheten. Löntagarna för Europa har undersökt hur investeringarna vid ett ja och vid ett nej skulle kunna påverkas i Malmöhus län liksom också i andra län. Det är inte några exakta siffror, utan de får tas med en nypa salt. Av industriföretagen i Malmöhus län säger 70 % att de skulle flytta sina framtida investeringar utomlands vid ett nej till EU. Det motsvarar 37 500 arbetstillfällen bara i detta län. Även om det skulle bli bara hälften av detta, tycker jag att det är allvarligt nog. Dessutom redovisas att 72 % av dessa företag skulle öka sina investeringar i Sverige, om det blir ett ja. Det skulle vara ett lyft i den situation som vi har i dag. Det skulle inte bara påverka sysselsättningsläget utan också i allra högsta grad påverka välfärden. Vilka kommer att drabbas om det blir ett nej? Ja, inte blir det kapitalägarna, som har sin frihet genom EES-avtalet. Nej, det är sjuksköterskorna som arbetar inom vården, de äldre som skall ha äldreomsorg osv. Till slut: Jag är politiker därför att jag vill påverka på alla de plan där det fattas politiska beslut som påverkar mig. Det gör de i Helsingborgs kommun, och därför deltar jag i politiken där. Det gör de i Sveriges riksdag, och därför deltar jag i politiken här. Det gör de faktiskt också på Europanivå. Den som säger att det inte fattas beslut på Europanivå vilka påverkar oss skall givetvis rösta nej. Annars är ett ja ganska självklart. 0310304705606 N 2010-01-01 00:00:00 233999 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0911/#anf65