2349155 GI0911 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:11 Onsdagen den 19 oktober 1994/95 11 1994-10-19 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt 433C5F12-07E8-42DD-B1C9-5A468CC528D7 50 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) m Herr talman! Vi står inför det viktigaste ställningstagandet på decennier, ett beslut med konsekvenser för flera generationer. Medlemskapet berör centrala värden: frihet, fred, demokrati, marknadsekonomi, rättsstat, men också ansvar, solidaritet och idealitet. Det är mål som stämmer väl med svenska värderingar. Den solidaritet som inte ens räcker till de egna grannarna är knappast trovärdig. Visst måste också detaljfrågor belysas. Men den som försöker skymma de centrala målen bakom snus och ripor har tappat proportionerna. Strävan efter visioner, mål och ideal för världen framåt. Det gäller även om alla mål inte omedelbart kan uppfyllas. Så är det också i Sverige. Det gäller att sträva mot en fredligare värld med spritt välstånd. Det åstadkoms bäst med samarbete. I Europa sker det samarbetet i EU. Samarbetet ger en möjlighet att hantera framtiden. Det är ett redskap med vilket gränsöverskridande problem kan hanteras, ett redskap som också passar kvinnor. Att förändra, inte genom våld, utan genom att övertyga och argumentera, inte genom att påtvinga någon en åsikt. Den demokratiska kompromissen är en tidsödande metod, men den genererar genomförbara beslut. Det är en metod som vi länge sökt tillämpa i vårt land. Kompromissen som arbetsmetod syns tydligt på de områden där nationella politiska strömningar brukar gå i clinch, t.ex. i vitboken, i tillväxtprogrammet och inte minst i det färska konkurrensprogrammet. EU:s beslutsstruktur utmärks av ett brett samarbete. Det är bl.a. det som gör Europasamarbetet så befruktande. Det finns stora möjligheter att influera frågorna på ett tidigt stadium genom en mängd arbetsgrupper och nätverk, som finns på de mest skilda områden. Inom EU har framtidstankar av hög kvalitet en chans att få tidigt gehör och växa sig starka upp till högsta beslutsnivån, bl.a. för att tankeklimatet där de presenteras blir bredare på Europanivå än på nationell nivå. Utanförskap skulle innebära brist på inflytande över gränsöverskridande problem, beroende utan påverkan. Problemen skulle successivt bli större, ju längre från folkomröstningen vi skulle komma. Till slut skulle vi stå sist i kön efter Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien och Rumänien. Det framgångsrika avtal som nu förhandlats fram skulle under sådana omständigheter aldrig komma Sverige till godo. Utan europeisk rösträtt skapas ett svenskt demokratiskt underskott. Nej-sidans vision är så bisarr att den skulle platsa i tidningen Mad. Först var EES-avtalet fel. Det behövdes inte. Nu utgör det basen i nej- argumentationen och skall därtill utvidgas. Som pricken över i skulle vi efter att ha avvisat Europatanken komma och vädja om mer Europasamarbete. Det kan inte finnas många som ser någon realism i den modellen. Det nordiska samarbetet blir realistiskt bara i EU, inte utanför. Det internationella samarbetet ökar liksom det europeiska. Vänstern har aldrig varit positiv. Man motarbetade t.ex. Europarådet, EFTA, frihandelsavtalet, EES och nu EU. Men vi har smärtsamma exempel på vart nationer isolerade från varandra kan leda. Världen blir säkrare och hållfastare om vi arbetar med varandra. Det är en svensk tradition att samarbeta, och den skall vi stå fast vid. En kort reflexion över varför det svenska miljöpartiet än så länge säger nej till EU: Är det brist på erfarenheter av Europasamarbete, eller vilket är skälet till att man - som Marianne Samuelsson gör - påstår att det inte finns kvotering i EU? Det är ju inte korrekt. Även om vi moderater är emot kvotering förekommer det ju faktiskt. De franska socialdemokraterna, t.ex., hade varvade listor vid valen till Europaparlamentet. Tyskland och Frankrike, som har två kommsissionärer, har bestämt sig för att utse en kvinna och en man, vilket de också har gjort. Nej-sidans svar brister när det gäller många frågor. Har vi råd att avstå från de möjligheter till nya arbetstillfällen som EU ger? Har vi råd att klippa vingarna av små och medelstora företag, morgondagens arbetsplatser? De som "misshandlar" de små och medelstora företagen måste också kunna peka på hur alternativa arbetsplatser skall komma till stånd och hur de skall finansieras. Vad skulle utanförskapet betyda för high-tech-företag, handel, distribution, transport, besöksnäring, livsmedel, verkstadsindustri? Vilket ansvar tar nej-sidan för de människor, ofta kvinnor, i privat och offentlig tjänstesektor om jobben långsiktighet inte skulle kunna finansieras? Herman Lindqvist, som inte kan beskyllas för att inte veta något om Europa, skrev i tidningen Vi en karikatyr över läget. Karikatyrens överdrift gör det ofta tydligare att se riktningen. Så här skriver Herman Lindqvist: "Svenskarna måste inse att ingen framtid ligger i skyddsrummet under ett rasande folkhem. Vi kommer aldrig ur krisen genom att vända världen ryggen. På sin höjd kan vi se fram emot en tillvaro som souvenirförsäljare i Europas största glesbygd, vacker men tom." Visst är det en överdrift, men riktningen på vägen stämmer nog. EU är ett av våra viktigaste redskap för att långsiktigt värna jobben. Ändå hoppas jag att vi kan höja blicken över plånboken och visa vårt engagemang för den europeiska freds- och samarbetstanken. Vi delar faktiskt europeiska humanistiska grundvärderingar. Gemensamma uttryck finns i kultur, tidsströmningar och tankebanor över hela Europa. Vi består av många länder, vart och ett med sitt speciella kulturarv men också med en gemensam bakgrund - en europeisk identitet som jag hoppas skall kännas viktig när vi den 13 november för Sveriges skull skall säga ja till europeiskt samarbete. 0153923606405 N 2010-01-01 00:00:00 233984 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0911/#anf50