2349155 GI0911 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:11 Onsdagen den 19 oktober 1994/95 11 1994-10-19 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt 261CC82F-E3B9-4D7C-9973-85DBC62DD64D 36 KARIN FALKMER (m) m Fru talman! Vilken roll skall Sverige spela i framtidens Europa? Finns det anledning för oss i vårt land att vara med och ta ansvar för Europas utveckling, och har vi något viktigt att bidra med i det samarbete som nu omfattar allt fler länder? Eller är det bättre att välja utanförskap, med all den osäkerhet som det innebär? Det är dessa frågor som svenska folket skall ta ställning till den 13 november. Tolv självständiga demokratiska länder har fullständigt frivilligt beslutat sig för att gå in i ett förpliktigande samarbete inom vissa områden för att forma framtidens Europa till det bättre. Vi är fyra länder som har genomfört förhandlingar inför medlemskap - förhandlingar där vi för vårt land har uppnått långt bättre resultat än vad vi vågat förvänta. Hur man än vänder och vrider på detaljerna är det ovedersägligen så att EU har gått Sverige till mötes på snart sagt varje förhandlingspunkt. Dessutom har Sverige, redan som ansökarland, påverkat EU i vår riktning i så viktiga frågor som frihandelsavtalen med Baltikum och miljökraven för vissa kemikalier. Dessa erfarenheter visar att Sveriges möjligheter till inflytande är stora. Ingen inbillar sig väl att det inflytande som Sverige så påtagligt haft som ansökarland skulle bli mindre när Sverige blir medlemsland. Kulturen i EU:s samarbete är just den vi bevittnat under medlemskapsförhandlingarna. Man stöter och blöter frågeställningarna med målsättningen att komma överens. Och i den processen är det sakskälen och argumentens tyngd som avgör. Många fler länder knackar nu på dörren till EU. De östeuropeiska länderna vill inget hellre än att få komma med. Polen och Ungern har redan lämnat in sina ansökningar. Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Rumänien sitter förhoppningsfulla i väntrummet. Estland, Lettland och Litauen söker sig så nära EU som möjligt, och de ser medlemskap som ett framtida mål. Som medlem kan Sverige i EU vara med och bana vägen för dessa länder. Nu har Österrikes och Finlands folk klart och tydligt talat om att de vill vara med och ta ansvar för framtiden i Europa. För vårt land, liksom för Norge, återstår folkets avgörande i folkomröstningen. Inför det ställningstagandet är det inte detaljer och navelskådande som är det väsentliga. I stället är det målsättningarna bakom ländernas samarbete och de möjligheter som ett EU-medlemskap öppnar för oss i vårt land när det gäller att få vara med och forma framtiden i vår del av världen som är viktigt. Det är en mycket enkel taktik att hacka sönder EU-frågan i en mångfald detaljer och likt nej-rörelsen framställa varje förändring som något misstänkt och skrämmande. Men då glömmer man den viktiga helheten och man bortser ifrån de goda avsikter som ligger bakom att så många demokratiska länder frivilligt går in för att samarbeta. Grundtankarna bakom EU är att man genom att väva länder och folk samman ekonomiskt och politiskt en gång för alla skall förhindra krig. Samarbetet fungerar som en garant för fred och demokrati i de länder som är med. Ett annat viktigt mål är att öka välståndet inom hela samarbetsområdet. Jag påstår inte att allting i EU-samarbetet är perfekt, men den strategi man valt har faktiskt visat sig vara lyckosam för freden, för demokratin och för välståndet. I EU har självständiga länder valt att på vissa områden fatta gemensamma beslut. Det gäller främst de frågor som hör samman med den inre marknaden, något som Sverige redan anammat genom EES- avtalet. Det gäller också handelspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken. Därutöver skapar EU-gemenskapen möjligheter att lösa stora övergripande frågor som bara kan lösas genom samarbete. Hit hör den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken, samarbetet för att begränsa kriminalitet och knark och samarbetet för att förbättra miljön. Detta samarbete begränsas inte bara till det området som omfattas av medlemsländerna. EU bidrar verksamt till att förbättra och stabilisera situationen i de forna östländerna. Inte minst är insatserna för att förbättra miljön i dessa områden ett exempel på EU:s utåtriktade verksamhet. Och som medlem i EU kan man nå långt längre än som enskilt land. Ett svenskt medlemskap i den europeiska unionen är den viktigaste framtidsfråga som vi någonsin stått inför. Det finska folket har sagt ja till det europeiska samarbetet. Jag är övertygad om att de allra flesta i vårt land vill att Sverige tillsammans med Finland, Danmark och övriga EU-länder skall ta aktiv del i utvecklingen av den del av världen som vi själva är en del av. Det ger oss samtidigt chansen att ta vara på alla de möjligheter som medlemskapet ger. 0199809132302 N 2010-01-01 00:00:00 233970 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0911/#anf36