<anforande>
<dok_hangar_id>2349155</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0911</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:11 Onsdagen den 19 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>11</dok_nummer>
<dok_datum>1994-10-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänpolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1E50AE31-F8FD-44B3-A381-60BCE122287F</anforande_id>
<anforande_nummer>10</anforande_nummer>
<talare>BENGT WESTERBERG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Några kommentarer till det som
Johan Lönnroth och Marianne Samuelsson sade.
Johan Lönnroth påstod att EU bygger upp högre
murar mot omvärlden. Det är naturligtvis inte
avsikten att EU skall bygga upp högre murar. I den
mån det händer något i förhållande till omvärlden är
det snarare att murarna minskas för att så småningom
försvinna.
Teko kan tas som ett intressant exempel. Det är
riktigt att det svenska medlemskapet gör att vi inte
kan ha kvar ett system med slopade importkvoter,
utan dem får vi återinföra - visserligen så att importen
kan fortsätta i samma utsträckning som nu, men ändå.
Det är naturligtvis ett steg tillbaka. Men i GATT-
överenskommelsen ligger att de här murarna kommer
att försvinna i slutet av det här årtiondet gentemot
Östeuropa och i början av nästa sekel gentemot resten
av världen. Det är ett steg framåt, och det innebär
minskade murar - inte ökade murar.
Det är intressant att Johan Lönnroth just nu
diskuterar EU på den punkten. EU:s politik påminner
ju mycket om det som var Vänsterpartiets politik -
åtminstone för några år sedan, då vi i Sverige fattade
beslut om att ta bort importrestriktionerna. Då gick
Vänsterpartiet, jag tror som enda parti här i riksdagen,
emot detta. Nu har man plötsligt anslutit sig och sagt
att det här är ett fel med EU. Jag tycker inte att det
argumentet bär särskilt långt.
Marianne Samuelsson fortsätter att upprepa att
den lagstiftande makten inte längre kommer att finnas
i Sverige om vi väljer att bli medlem i EU. Kan
Marianne Samuelsson verkligen på fullt allvar mena
att de olika EU-medlemsländernas parlament inte
längre spelar någon som helst roll, att det danska
Folketinget inte längre ägnar sig åt
lagstiftningsarbete? Det är ett fullständigt groteskt
påstående, tycker jag. Jag tror inte att några
parlamentariker ute i Europa skulle vara beredda att
instämma i att de inte längre spelar någon roll.
Marianne Samuelsson påstår i praktiken att det
tyska förbundsdagsvalet häromdagen inte var ett
riktigt val, att det skulle vara ett betydelselöst val som
inte spelar någon som helst roll. Det är naturligtvis en
helt orimlig ståndpunkt som hon förfäktar.
Marianne Samuelsson nämnde också
utrikespolitiken och påstod att Sverige inte skulle
kunna inta en viss ståndpunkt i Förenta nationerna.
Det är inte sant att det är så. På det utrikespolitiska
området gäller enhällighet. Länderna är skyldiga att
diskutera och att försöka nå fram till enhälliga
ståndpunkter. Det är naturligtvis en stor fördel om
man kan göra det, därför att sedan kan EU, för
närvarande Västeuropa, agera enhälligt. Man kan ha
större möjligheter att nå framgång i andra
internationella sammanhang.
Om enighet inte uppnås, om länderna inte enas om
en gemensam utrikespolitik, står det naturligtvis
Sverige fritt att framföra ståndpunkter i t.ex. Förenta
nationerna. Det gör dagens EU-medlemsländer vid
upprepade tillfällen både där och i andra
internationella sammanhang.
Sedan tycker jag ändå att det här med miljön är
intressant. Vi vet ju att ett stort problem när det gäller
internationell miljöpolitik är att det ofta, när man
samlas i stora sammanhang, stannar vid deklarationer,
allmänna målsättningar. Sedan händer det inte särskilt
mycket mera. EU skiljer sig där från andra
internationella organisationer, därför att man i EU kan
fatta majoritetsbeslut. Jag tycker att man skulle kunna
göra det i ännu större utsträckning än man hitintills
kunnat göra. Men man kan ändå fatta majoritetsbeslut.
Då vill jag fråga Marianne Samuelsson om hon
tycker att det är rimligt att behålla en ordning i
världen som innebär att man inte någonsin kan fatta
majoritetsbeslut i viktiga miljöpolitiska frågor. Är det
rimligt att det land som vill göra de minsta insatserna
i det här internationella samarbetet alltid skall
bestämma takten? Eller kan man inte se det som en
stor fördel för miljön att vi faktiskt har fått till stånd
en ordning i Europa som gör att man kan fatta
majoritetsbeslut på det här området? Och skulle det
inte vara en poäng om EU också kunde fatta beslut
om att införa eller höja koldioxidavgiften? Då skulle
vi kunna göra det i Sverige också. Jag tycker att det
skulle vara utomordentligt bra för miljön.
</anforandetext>
<intressent_id>0630022377501</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>233944</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0911/#anf10</protokoll_url_www>
</anforande>
