<anforande>
<dok_hangar_id>2349253</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:109 Fredagen den 19 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Statens järnvägar </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>CC4678DC-64F3-45E3-9CA2-111B370804D6</anforande_id>
<anforande_nummer>27</anforande_nummer>
<talare>BIRGITTA WISTRAND (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Problemet, Ulrica Messing, är att tå-
get faktiskt inte går trots att det får så mycket subven-
tioner. Jag vill diskutera var det är möjligt med järn-
väg. Var finns de ekonomiskt försvarbara järnvägs-
sträckorna? Ute i Europa går de stora järnvägsverken
mycket sämre än SJ. Subventionerna är mycket större,
men folk åker ändå inte tåg.
Skall vi inte ta konsekvenserna av det? Skall vi
tvinga folk att åka tåg? Det är oerhört viktigt att stu-
dera var det finns en bra trafik och tillräckligt med
resenärer. Ett exempel är satsningen med X 2000.
Den fungerar, men annan trafik går inte. Vi måste ta
konsekvenserna av det.
</anforandetext>
<intressent_id>0834800011503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>242770</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09109/#anf27</protokoll_url_www>
</anforande>
