2349253 GI09109 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:109 Fredagen den 19 maj 1994/95 109 1995-05-19 00:00:00 Statens järnvägar 09930621-432B-400C-A17F-D815D8B4895E 1 BIRGITTA WISTRAND (m) m Fru talman! I dag skall vi behandla frågan om Statens järnvägar. Vi som är intresserade av järnvägar kan nu se att järnvägen är inne i sin andra utveck- lingsfas. Den förra skedde ju faktiskt för nära 150 år sedan. Jag hoppas verkligen att moderniseringen och nytänkandet inom järnvägen inte kommer för sent, utan att järnvägarna och över huvud taget spårbunden trafik hinner att ta tillbaka sitt förlorade kundunderlag - ett kundunderlag som har minskat långsamt men säkert under de senaste 30 åren. Därför känns det viktigt och betydelsefullt att EU- kommissionen, precis som den svenska riksdagen under förra perioden, nu försöker att utveckla järnvä- gen så att den kan bli effektiv och ett förnyat trans- portmedel. EU-kommissionens arbete med att utveck- la de olika ramprogrammen för transporter och de transeuropeiska nätverken syftar just till att underlätta den gemensamma inre marknaden. Här är transport- näringen oerhört betydelsefull, både för att säkra den ekonomiska tillväxten och för att utveckla välståndet inom unionen. Det är betydelsefullt att människor kan röra sig fritt och att gods snabbt kan nå sina adressater. Sam- tidigt behöver vi möjlighet att lösa de kö- och träng- selproblem som finns runt om i Europa och lyfta fram de miljöproblem som också behöver tas itu med. Därför anser kommissionen att användarna måste stå för sina kostnader och avser därför att utarbeta prin- ciper för hur kostnadstäckningen skall ske. Konkur- rensneutralitet kommer att tillämpas och avgifter för miljövänliga och energisnåla fordon och motorer kommer att bli lägre, vilket är något som vi ställer upp på. I det ramprogram som EU har utarbetat har man också lyft fram en satsning på järnvägar som omfattar ända upp till 70 000 km. Av dessa är 23 000 km av- sedda för höghastighetståg. Det gäller både höghas- tighetståg som har en hastighet av 250 km/tim, vilka går på ombyggda sträckor och nya rälsar, samt den typ av snabbtåg som vi har i Sverige, vilka har en hastighet av ca 200 km/tim och som inte har nya räl- sar. Många av dessa projekt är också kombinerade projekt, dvs. att de kombineras mellan järnväg, lands- vägsförbindelse och ibland också med båtförbindelse. När kommissionen säger att om järnvägen skall kunna spela en större roll i det framtida transportsys- temet, så måste den bli konkurrenskraftigare när det gäller de nischer där järnvägarna har tekniska och ekonomiska fördelar, dvs. snabba persontransporter med hög kapacitet och stora godsvolymer med långa körsträckor. Som jag tidigare sade har de europeiska järnvä- garna tappat marknadsandelar under de senaste åren. Det gäller både gods- och persontrafik. Därför är det glädjande att SJ, som har redovisat underskott under många, när det gäller godstrafiken nu äntligen har kunnat börja redovisa ett positivt resultat och t.o.m. en ökning av godstransportarbetet på 4 %. Detta har skett genom ett ordentligt och omfattande effektivise- ringsarbete av SJ, vilket jag tycker är något som man skall uppskatta. Vi hoppas att SJ kommer att fortsätta detta effektiviseringsarbete. Förra året blev också SJ utnämnt till Sveriges bästa transportföretag. Det är strategiskt viktigt att denna utveckling fortsätter och att SJ ser till att verksamheten fortsätter att ge svarta resultatsiffror. Det är också betydelsefullt att de satsningar som nu görs på järnvägen får effekt för både gods- och persontrafik. De olika matarlinjerna, som efter ameri- kanskt mönster har etablerats som knutpunkter utmed stornätet - s.k. short lines - har också bidragit till småskaliga transportlösningar. Fru talman! Harmonisering och standardisering är honnörsord för EU:s transportpolitik. Det gäller också för järnvägarna. SJ arbetar också med dessa frågor. Det gäller många frågor, alltifrån terminaler och con- tainrar till växelflak. Här anser vi att departementet borde ha gjort en kostnadsöversyn när det gäller vad EU-anpassningen egentligen kommer att kosta. En sådan översyn efterlyser jag. Samtidigt vill jag också lyfta fram konstaterandet att standardiseringen ute i Europa sker i ganska lång- sam takt. Det är tyvärr få internationella projekt som har blivit verklighet. Jag vill då lyfta fram projektet Eurostar - det höghastighetståg som skall transportera passagerare mellan Paris, London och Bryssel via tunnel under engelska kanalen - som är ett samarbete mellan SNCF, Brittish rails och den belgiska järnvä- gen. Jag hoppas att flera sådana projekt kommer till stånd och att Sverige kan få ta del av dessa. En så här snabbt utvecklad verksamhet passar inte så väl för myndighetsutövning utan bör bedrivas i bolagsform. Därför vill vi fortsätta att diskutera hur järnvägen, enkannerligen SJ, bör komma in i ett kon- kurrensförhållande. Därför måste avregleringen fort- sätta. När det gäller godstrafiken kan man se vad som hände när LKAB fick rätten att trafikera banan. Då sjönk nämligen kostnaden för transport av malm med 200 miljoner. EU:s intentioner är också att avreglera och konkurrensutsätta. Här har Sverige i många fall legat före och ligger före. Därför tycker jag att det är helt förkastligt att hela den påbörjade avregleringen ligger stilla och att de förslag som fattades under den förra regeringsperioden ännu inte har fått genomföras. Här borde Sverige gå före, precis som inom Teliaom- rådet. I årets proposition om Statens järnvägar anges att de riktlinjer som förra riksdagen fattade beslut om när det gäller SJ:s affärsplan för 1995/97 skall ligga fast och att SJ:s vinstnivå för 1997 skall ligga på ungefär 1 miljard. Det betyder att resultatnivån kommer att ge en avkastning på eget kapital på ungefär 8 % och att soliditeten ökar till 43 % fram till 1997. I propositionen sägs också, vilket jag särskilt vill lyfta fram, att det är viktigt att SJ fortsätter att kon- centrera sin verksamhet och då satsar på järnvägen. Därför är det anmärkningsvärt att regeringen inte följer upp denna uppfattning och föreslår en privati- sering av den verksamhet som inte omfattar järnvägs- trafik, t.ex. försäljning och privatisering av Swebus. Vi säger i en särskild reservation att vi vill genomföra detta och att det vid en privatisering av Swebus är viktigt att man tittar på de oligopoltendenser som finns på bussmarknaden. Vi tycker att Konkur- rensverket bör få i uppdrag att granska konkurrenssi- tuationen. När vi nu kan konstatera att SJ äntligen börjar gå något så när bra och förändringsprocessen har hunnit så här långt måste vi börja tänka på hur SJ:s bolagi- sering skall se ut, så att SJ kommer ut på marknaden. Inför en sådan bolagisering menar vi att en översyn måste göras av SJ:s finansiering. Man bör också titta på det långsiktiga behovet av ett investeringskapital. Vi menar att hela SJ på sikt bör privatiseras. Även här bör man titta på hur man skall uppnå maximal kon- kurrens efter en privatisering. Fru talman! Jag anser därför att regeringen bör få bemyndigandet att sälja SJ. Jag vill i detta sammanhang också säga att vi anser att de blygsamma banavgifter som SJ betalar inte skall få minskas ytterligare genom att de 120 miljoner som regeringen föreslår till att täcka vissa kostnader skall tas från banavgifterna. De 120 miljonerna be- hövs för att förstärka budgeten. Vi tycker även att man skall följa det beslut som fattades 1988, att banavgifterna skall beräknas på samhällsekonomiska grunder. De skall alltså inte användas för att kompensera SJ. Slutligen anser vi att monopolet måste försvinna och att avregleringen måste återupptas. Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till motion nr 4. 0834800011503 N 2010-01-01 00:00:00 242744 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09109/#anf1