<anforande>
<dok_hangar_id>2349251</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:107 Onsdagen den 17 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Socialförsäkring - inriktning och anslag </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>26F9FA8E-A27E-4539-A412-27D42868085F</anforande_id>
<anforande_nummer>71</anforande_nummer>
<talare>ULLA HOFFMANN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Över denna debatt vilar skuggan av
kompletteringspropositonen som är ett resultat av en
överenskommelse mellan Centern och Socialdemokra-
terna.
Kompletteringspropositionen har också lagt sin
mörka skugga över socialförsäkringsutskottets betän-
kande nr 10, som handlar om inriktningen för och
anslagen till socialförsäkringen. Det innebär att vi i
dag kommer att besluta om saker som redan är gamla
och förändrade innan de är beslutade. Komplette-
ringspropositionens skugga har också hamnat över det
historiska skeendet i utskottsbetänkandet.
Den 23 mars 1995 justerade utskottet ett förslag
till betänkande som beträffande inriktningen på för-
ändringarna i bl.a. sjukförsäkringen innebar att Sjuk-
och arbetsskadeberedningen skulle få i uppdrag att
utreda och lägga fram förslag om en ohälsoförsäkring
där kompensationsnivåer och karenstider inte var
låsta. Utskottsmajoriteten hade presskonferens efteråt.
Någon vecka därefter upphävde utskottet sin jus-
tering när regeringen tillsammans med Centerpartiet
aviserade nya förslag i just kompletteringspropositio-
nen. Helt plötsligt hade utskottets majoritet ändrat
ståndpunkt i frågan, därför att utskottets majoritet
hade ändrat sammansättning, därför att en uppgörelse
hade gjorts på en annan nivå, i ett annat rum. I SfU:s
betänkande nr 10 finns inte någon förklaring till var-
för utskottet ändrat ståndpunkt. Ett led i det politiska
skeendet har utelämnats.
Trots min korta erfarenhet i kammaren har jag
förstått att ett vanligt sätt att osynliggöra sakfrågor är
att kalla dem för utslag av bitterhet. Jag vill därför
redan nu förklara att det inte handlar om bitterhet. De
olika partierna gör upp med vem eller vilka de vill,
men det politiska skeendet måste förklaras för att
medborgarna skall förstå och ha förtroende för de
politiska processerna.
Regeringen och Centerpartiet inför en enhetlig 75-
procentig ersättningsnivå över tiden och i socialför-
säkringens olika delar. Dock hyser man uppenbarligen
den uppfattningen att denna nivå kan vara för låg,
eftersom Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall ges i
uppdrag att överväga den totala ersättningsnivån i
form av kompletterande avtalsförsäkringar.
Att gröpa ur det solidariskt finansierade systemet
och lägga över ansvaret på parterna, som regeringen
nu indikerar, innebär att den allmänna stan-
dardskyddsmodellen, eller den generella välfärdsmo-
dellen, anpassas till ett system som liknar den tyska
korporativa modellen, som utmärks av att olika yr-
kesgrupper bygger upp sina egna system för försäk-
ringar. Den som saknar anställning eller kollektivavtal
ställs utan sociala rättigheter.
Vänsterpartiet är i huvudsak för en enhetlig social-
försäkring där det inte går att glida mellan de olika
försäkringssystemen, som t.ex. mellan sjuk- och för-
äldraförsäkringen genom karensdagens införande. Vi
anser att det är bra att rensa i systemen för att därige-
nom åter få en förankring i folkdjupet för den generel-
la välfärden. Men då måste också de solidariskt fi-
nansierade och generella socialförsäkringarna försva-
ras.
Det verkar som om regeringen tror att det går att
behålla den svenska modellen även inom det som är
snarlikt det tyska systemet. Men då har man glömt
bort de krav på anpassningen av de sociala systemen
och socialförsäkringarna som fler och fler forskare
inom EU menar måste ske, om en ekonomisk och en
monetär union skall fungera inom ett gränslöst EU.
Med andra ord påverkar harmoniseringen till EU vårt
välfärdssystem, vilket i alla högsta grad påverkar
kvinnorna.
Göran Persson hävdar att de nedskärningar han nu
gör i socialförsäkringarna görs för att möta nästa
lågkonjunktur. Vänsterpartiet hävdar att han gör detta
för att anpassa Sveriges ekonomiska politik till EMU.
Det av Centern och Socialdemokraterna föreslagna,
och helt odefinierade, utgiftstaket för kommuner, stat
och socialförsäkringar är ytterligare en sådan åtgärd
som innebär en anpassning till EMU.
Att skära i socialförsäkringssystemen som nu görs
för att finansiera underskott i andra sektorer under
förevändning att socialförsäkringssystemen går med
förlust är både omoraliskt och ekonomiskt felaktigt.
Om staten behöver låna ytterligare pengar av med-
borgarna för att finansiera underskottet i andra sekto-
rer måste det sägas rakt ut, inte gömmas i fraser om
att vi har levt över våra tillgångar eller att välfärden
går med förlust.
Om det är något som är djupt förankrat i folksjä-
len är det våra generella socialförsäkringar. Innan
några beslut fattas i frågan om den förändrade ideo-
logiska inriktning som överenskommelsen mellan
Socialdemokraterna och Centerpartiet innebär bör den
förankras hos folket. Förändringarna bör också analy-
seras ur ett klass- och ett könsperspektiv. Och
granskningen skall ske därför att de med förslitande
arbetsuppgifter och de med låg lön är mer beroende
av socialförsäkringarna än de med lätta och stimule-
rande arbetsuppgifter.
Kvinnor är också mer än män beroende av våra
socialförsäkringar. Kvinnor använder sig t.ex. mer än
män av sjukförsäkring, föräldraförsäkring, tillfällig
föräldrapeng och förtidspensionering. Nedskärningar i
socialförsäkringssystemen kommer därför att drabba
kvinnor hårdare än män. Av de pensionärer som
kommer att drabbas mest av nedskärningarna i pen-
sionerna är den största gruppen kvinnor.
Men döm om min förvåning när vår motion där vi
begär en analys ur ett klass- och ett könsperspektiv
avstyrktes av det parti som anser sig vara ett arbetar-
rörelse- och kvinnoparti.
Herr talman! Det står utom allt tvivel att kärnan
och ideologin bakom socialförsäkrings- och transfe-
reringssystemen måste försvaras och bevaras. System
som har varit i bruk en längre tid behöver dock ses
över. Sedan 1990 har socialförsäkringen och övriga
bidragssystem ändrats på mer än 200 ställen. Det är
därför av nödvändighet att utveckla ett enhetligt, lätt
och lättförståeligt system, ett system som inte går att
utnyttja, utan som används för det som det är till för -
att garantera människor inkomsttrygghet vid olika
tillfällen och i olika skeden av livet. Ett nytt socialför-
säkringssystem skall vara omfördelande mellan klas-
ser, mellan kön och mellan olika åldrar.
Förutsättningarna för Vänsterpartiets socialför-
säkringssystem är att det är en generell försäkring som
omfattar dels ett grundskydd, t.ex. folkpension och
garantibelopp vid sjukdom, dels ett inkomstbortfall-
skydd. Avgifterna skall betalas solidariskt via sociala
avgifter och skatter på hela lönesumman.
Föräldraförsäkringen har varit oöverträffad när det
gäller att underlätta för kvinnor att kombinera för-
värvsarbete och barn, vilket också har varit bra för
barnen. Vänsterpartiet anser att en utbyggd föräldra-
försäkring måste prioriteras inom familjepolitiken så
fort resurserna tillåter. Vänsterpartiet anser också att
mannen skall ha rätt till föräldraledighet och att denna
inte skall kunna överlåtas till mamman.
Vi föreslår därför att de kvoterade månaderna suc-
cessivt byggs ut. Vi begär ingen utökning i dag av
vare sig föräldraförsäkringen eller de kvoterade må-
naderna, utan vi säger: så fort resurserna tillåter. Det
kostar inget, men det är en viljeyttring som jag trodde
Socialdemokraterna delade med oss. Men vem vet -
samvaron med Centerpartiet kanske leder till att vi får
vårdnadsbidraget åter.
Herr talman! Läkemedelskostnaderna för den en-
skilde har rakat i höjden under den senaste 10-
årsperioden. Som de flesta av regeringens förslag slår
även detta hårdast mot dem som har minst pengar.
Resultatet kan bli att de som är i behov av läkemedel
av ekonomiska skäl drar sig för att köpa medicin eller
gå till läkare, vilket i sin tur kan försvåra sjukdoms-
tillstånd och medföra rehabiliteringsbehov.
De s.k. egenavgifterna har under perioden ökat
med 67 %. En grupp som drabbas särskilt hårt av
regeringens förslag är de kroniskt sjuka. Vänsterpar-
tiet anser att det, inte minst av rättviseskäl, måste
finnas fria läkemedel för dessa grupper. Listan över
kostnadsfria läkemedel bör också uppdateras, efter-
som där ingår diagnosgrupper som inte är represente-
rade. Det sitter visserligen en utredning, HSU 2000,
som skall se över frågorna, men utskottsmajoriteten
förordar prisnedsatta i stället för kostnadsfria läkeme-
del för dessa grupper, något som  Vänsterpartiet inte
kan gå med på.
Så över till frågan om pensionärerna. Jag vill åter
betona att pensionärerna inte är en enhetlig grupp.
Där finns låginkomstpensionärer och höginkomst-
pensionärer, där finns unga och äldre pensionärer,
rika och fattiga. Pensionärerna speglar samhällets
sammansättning.
Vänsterpartiet vill förbättra för låginkomstpensio-
närerna genom att förstärka bostadstillägget för dessa
pensionärer. Regeringen ville slopa den förhöjda
avkastningen på 10 % av förmögenhetsvärdet. Det
ville inte Vänsterpartiet. Regeringen ville trappa av
det särskilda grundavdraget för pensionärer mot kapi-
talinkomster. Det ville också Vänsterpartiet. Men det
visade sig att en kombination av dessa båda åtgärder
ledde till att pensionärer med låg pension hade fått
lägre bostadstillägg i dag, medan pensionärer med
stora förmögenheten hade fått bostadstillägg. Ärendet
lämnades därför över till skatteutskottet för behand-
ling som återkom med en lösning: det allmänna grun-
davdraget sänktes i stället med 1 % som ett resultat av
en uppgörelse med Centerpartiet. Genom att ärendet
överlämnades till skatteutskottet försvann det som
Vänsterpartiet ville, nämligen att förstärka bostads-
tillägget för de sämst ställda pensionärerna.
Regeringen föreslår också att folkpensionsdelen
av förtidspensionen skall sänkas med 6 % och pen-
sionstillskottet för samma grupp öka med samma
procent. Det innebär att de förtidspensionärer som
endast har folkpension och pensionstillskott inte
drabbas, medan de med låg ATP drabbas mycket hårt.
Vänsterpartiet vill därför höja bostadstillägget för
denna grupp. Vi har i vår budget avsatt 120 miljoner
för det ändamålet.
Antalet nybeviljade förtidspensioner minskar för
första gången på länge, och det är glädjande. Vad som
också är glädjande är att förtidspensionärerna lever
allt längre. Men utskottsmajoriteten är oroad över
detta faktum, eftersom det innebär att vi får allt fler
förtidspensionärer. Därför vill man avskaffa de s.k.
äldrereglerna i förtidspensionen och gå enbart på
medicinska grunder. Vänsterpartiet delar uppfattning-
en att förtidspension skall grundas på medicinska
orsaker. Men vi får problem när vi skall definiera vad
som är medicinska orsaker. Frågan om avskaffandet
av äldrereglerna bör därför, tycker vi, hänskjutas till
Sjuk- och arbetsskadeberedningen, som har att bereda
ett nytt regelsystem för förtidspensioneringen. Varför
kan vi inte vänta till dess Sjuk- och arbetsskadebe-
redningen är klar med sitt arbete? Varför skall vi i
riksdagen fortsätta att begränsa den gruppens arbete?
Herr talman! I sinom tid kommer vi att få ett nytt
pensionssystem. Jag satte i den s.k. pensionsarbets-
gruppen. Gång efter annan krävde jag att förslaget
skulle granskas ur ett könsperspektiv. Gång efter
annan krävde jag att förslaget skull skickas gå på en
lång remissomgång. Ingetdera skedde. Remissom-
gången bestod av en kort remissrunda på mindre än
två månader där informationsmaterialet tog slut ute på
försäkringskassorna. Förslaget granskades ur ett eko-
nomiskt jämställdhetsperspektiv, dvs. att det studera-
des om kvinnor får lika mycket som män med de olika
åtgärderna. Jag hävdar att det är en mycket begränsad
granskning. Om majoriteten hade beslutat att kvinnor
skulle få ATP-poäng upp till sju och ett halvt basbe-
lopp för att stanna hemma och vårda barn, skulle den
utförda granskningen ha visat att förslaget är jäm-
ställt. Men jämställdhet är ett vidare begrepp. Vad
innebär t.ex. delad pensionsrätt för kvinnors rätt att
själva tjäna ihop till sin pension? Vad innebär livsin-
komstprincipen för kvinnors förvärvsarbete? Vad
innebär de fyra barnåren för kvinnors möjlighet att
komma tillbaka till förvärvslivet? Vad innebär den
ringa pensionsrätten för studier för kvinnors studier?
Min och Vänsterpartiets uppfattning är att den
granskning som gjorts är otillräcklig och att en ny
måste göras, allra helst som genomförandegruppen nu
kommer med ett nytt förslag. Jag har begärt att försla-
get till nytt pensionssystem skall granskas ur ett klass-
och könsperspektiv. Men liksom min motion om att
socialförsäkringarna skall granskas ur ett klass- och
könsperspektiv avstyrkte Socialdemokraterna även
detta. Det kan bero på att Socialdemokraternas jäm-
ställdhetspolitik enbart sträcker sig till fler kvinnliga
landshövdingar och att underlätta för kvinnor att få
låna pengar i bank för att starta eget.
I budgetpropositionen finns ett diagram som visar
precis hur nedskärningarna slår. De som är beroende
av socialförsäkringarna och bidragssystemen får beta-
la i princip lika mycket som höginkomsttagarna. De
som klarar sig bäst är de som ligger mitt emellan. Det
är dem som Socialdemokraterna skyddar. Det är där-
för som Socialdemokraterna under skydd av det kris-
medvetande som massmedierna hjälpt till att skapa
hävdar att de gör det för de lågavlönade eller arbets-
lösa kvinnornas skull. Det är därför som regeringen
övergivit den generella välfärdens politik och ändrat
inriktningen på socialförsäkringarna.
Sist men inte minst: Jag sade tidigare att ett van-
ligt sätt att osynliggöra är att säga att all opposition är
bitterhet. Ett annat är att säga att förslagen är underfi-
nansierade. Vänsterpartiet har finansierat alla sina
förslag. Vi har gjort det genom att skära i försvaret
och vägbyggandet, och vi höjer skatterna för dem som
har mycket. För vi tycker att det är det som är en
vettig fördelningspolitik. För pengarna till t.ex. JAS
skulle vi kunna bedriva en politik som värnar den
generella välfrädsstaten, som värnar kvinnors rätt att
kombinera förvärvsarbete med skötsel av små barn,
som värnar dem som är i störst behov av våra social-
försäkringar. Det är det som kallas för solidaritet.
I budgetpropositionen skriver finansministern "av
var och en efter förmåga". Så långt är Vänsterpartiet
med. Men han och Socialdemokraterna tycks ha
glömt resten: "åt var och en efter behov". Av var och
en efter förmåga - åt var och en efter behov; det är så
fördelningspolitiken skall se ut.
Herr talman! Jag och Vänsterpartiet står självklart
bakom alla våra reservationer och särskilda yttranden.
Men som vanligt har vi tidsbrist, och jag yrkar därför
bifall till endast reservation 3.
</anforandetext>
<intressent_id>0166402877505</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>242375</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09107/#anf71</protokoll_url_www>
</anforande>
