2349251 GI09107 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:107 Onsdagen den 17 maj 1994/95 107 1995-05-17 00:00:00 Socialförsäkring - inriktning och anslag 26F9FA8E-A27E-4539-A412-27D42868085F 71 ULLA HOFFMANN (v) v Herr talman! Över denna debatt vilar skuggan av kompletteringspropositonen som är ett resultat av en överenskommelse mellan Centern och Socialdemokra- terna. Kompletteringspropositionen har också lagt sin mörka skugga över socialförsäkringsutskottets betän- kande nr 10, som handlar om inriktningen för och anslagen till socialförsäkringen. Det innebär att vi i dag kommer att besluta om saker som redan är gamla och förändrade innan de är beslutade. Komplette- ringspropositionens skugga har också hamnat över det historiska skeendet i utskottsbetänkandet. Den 23 mars 1995 justerade utskottet ett förslag till betänkande som beträffande inriktningen på för- ändringarna i bl.a. sjukförsäkringen innebar att Sjuk- och arbetsskadeberedningen skulle få i uppdrag att utreda och lägga fram förslag om en ohälsoförsäkring där kompensationsnivåer och karenstider inte var låsta. Utskottsmajoriteten hade presskonferens efteråt. Någon vecka därefter upphävde utskottet sin jus- tering när regeringen tillsammans med Centerpartiet aviserade nya förslag i just kompletteringspropositio- nen. Helt plötsligt hade utskottets majoritet ändrat ståndpunkt i frågan, därför att utskottets majoritet hade ändrat sammansättning, därför att en uppgörelse hade gjorts på en annan nivå, i ett annat rum. I SfU:s betänkande nr 10 finns inte någon förklaring till var- för utskottet ändrat ståndpunkt. Ett led i det politiska skeendet har utelämnats. Trots min korta erfarenhet i kammaren har jag förstått att ett vanligt sätt att osynliggöra sakfrågor är att kalla dem för utslag av bitterhet. Jag vill därför redan nu förklara att det inte handlar om bitterhet. De olika partierna gör upp med vem eller vilka de vill, men det politiska skeendet måste förklaras för att medborgarna skall förstå och ha förtroende för de politiska processerna. Regeringen och Centerpartiet inför en enhetlig 75- procentig ersättningsnivå över tiden och i socialför- säkringens olika delar. Dock hyser man uppenbarligen den uppfattningen att denna nivå kan vara för låg, eftersom Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall ges i uppdrag att överväga den totala ersättningsnivån i form av kompletterande avtalsförsäkringar. Att gröpa ur det solidariskt finansierade systemet och lägga över ansvaret på parterna, som regeringen nu indikerar, innebär att den allmänna stan- dardskyddsmodellen, eller den generella välfärdsmo- dellen, anpassas till ett system som liknar den tyska korporativa modellen, som utmärks av att olika yr- kesgrupper bygger upp sina egna system för försäk- ringar. Den som saknar anställning eller kollektivavtal ställs utan sociala rättigheter. Vänsterpartiet är i huvudsak för en enhetlig social- försäkring där det inte går att glida mellan de olika försäkringssystemen, som t.ex. mellan sjuk- och för- äldraförsäkringen genom karensdagens införande. Vi anser att det är bra att rensa i systemen för att därige- nom åter få en förankring i folkdjupet för den generel- la välfärden. Men då måste också de solidariskt fi- nansierade och generella socialförsäkringarna försva- ras. Det verkar som om regeringen tror att det går att behålla den svenska modellen även inom det som är snarlikt det tyska systemet. Men då har man glömt bort de krav på anpassningen av de sociala systemen och socialförsäkringarna som fler och fler forskare inom EU menar måste ske, om en ekonomisk och en monetär union skall fungera inom ett gränslöst EU. Med andra ord påverkar harmoniseringen till EU vårt välfärdssystem, vilket i alla högsta grad påverkar kvinnorna. Göran Persson hävdar att de nedskärningar han nu gör i socialförsäkringarna görs för att möta nästa lågkonjunktur. Vänsterpartiet hävdar att han gör detta för att anpassa Sveriges ekonomiska politik till EMU. Det av Centern och Socialdemokraterna föreslagna, och helt odefinierade, utgiftstaket för kommuner, stat och socialförsäkringar är ytterligare en sådan åtgärd som innebär en anpassning till EMU. Att skära i socialförsäkringssystemen som nu görs för att finansiera underskott i andra sektorer under förevändning att socialförsäkringssystemen går med förlust är både omoraliskt och ekonomiskt felaktigt. Om staten behöver låna ytterligare pengar av med- borgarna för att finansiera underskottet i andra sekto- rer måste det sägas rakt ut, inte gömmas i fraser om att vi har levt över våra tillgångar eller att välfärden går med förlust. Om det är något som är djupt förankrat i folksjä- len är det våra generella socialförsäkringar. Innan några beslut fattas i frågan om den förändrade ideo- logiska inriktning som överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet innebär bör den förankras hos folket. Förändringarna bör också analy- seras ur ett klass- och ett könsperspektiv. Och granskningen skall ske därför att de med förslitande arbetsuppgifter och de med låg lön är mer beroende av socialförsäkringarna än de med lätta och stimule- rande arbetsuppgifter. Kvinnor är också mer än män beroende av våra socialförsäkringar. Kvinnor använder sig t.ex. mer än män av sjukförsäkring, föräldraförsäkring, tillfällig föräldrapeng och förtidspensionering. Nedskärningar i socialförsäkringssystemen kommer därför att drabba kvinnor hårdare än män. Av de pensionärer som kommer att drabbas mest av nedskärningarna i pen- sionerna är den största gruppen kvinnor. Men döm om min förvåning när vår motion där vi begär en analys ur ett klass- och ett könsperspektiv avstyrktes av det parti som anser sig vara ett arbetar- rörelse- och kvinnoparti. Herr talman! Det står utom allt tvivel att kärnan och ideologin bakom socialförsäkrings- och transfe- reringssystemen måste försvaras och bevaras. System som har varit i bruk en längre tid behöver dock ses över. Sedan 1990 har socialförsäkringen och övriga bidragssystem ändrats på mer än 200 ställen. Det är därför av nödvändighet att utveckla ett enhetligt, lätt och lättförståeligt system, ett system som inte går att utnyttja, utan som används för det som det är till för - att garantera människor inkomsttrygghet vid olika tillfällen och i olika skeden av livet. Ett nytt socialför- säkringssystem skall vara omfördelande mellan klas- ser, mellan kön och mellan olika åldrar. Förutsättningarna för Vänsterpartiets socialför- säkringssystem är att det är en generell försäkring som omfattar dels ett grundskydd, t.ex. folkpension och garantibelopp vid sjukdom, dels ett inkomstbortfall- skydd. Avgifterna skall betalas solidariskt via sociala avgifter och skatter på hela lönesumman. Föräldraförsäkringen har varit oöverträffad när det gäller att underlätta för kvinnor att kombinera för- värvsarbete och barn, vilket också har varit bra för barnen. Vänsterpartiet anser att en utbyggd föräldra- försäkring måste prioriteras inom familjepolitiken så fort resurserna tillåter. Vänsterpartiet anser också att mannen skall ha rätt till föräldraledighet och att denna inte skall kunna överlåtas till mamman. Vi föreslår därför att de kvoterade månaderna suc- cessivt byggs ut. Vi begär ingen utökning i dag av vare sig föräldraförsäkringen eller de kvoterade må- naderna, utan vi säger: så fort resurserna tillåter. Det kostar inget, men det är en viljeyttring som jag trodde Socialdemokraterna delade med oss. Men vem vet - samvaron med Centerpartiet kanske leder till att vi får vårdnadsbidraget åter. Herr talman! Läkemedelskostnaderna för den en- skilde har rakat i höjden under den senaste 10- årsperioden. Som de flesta av regeringens förslag slår även detta hårdast mot dem som har minst pengar. Resultatet kan bli att de som är i behov av läkemedel av ekonomiska skäl drar sig för att köpa medicin eller gå till läkare, vilket i sin tur kan försvåra sjukdoms- tillstånd och medföra rehabiliteringsbehov. De s.k. egenavgifterna har under perioden ökat med 67 %. En grupp som drabbas särskilt hårt av regeringens förslag är de kroniskt sjuka. Vänsterpar- tiet anser att det, inte minst av rättviseskäl, måste finnas fria läkemedel för dessa grupper. Listan över kostnadsfria läkemedel bör också uppdateras, efter- som där ingår diagnosgrupper som inte är represente- rade. Det sitter visserligen en utredning, HSU 2000, som skall se över frågorna, men utskottsmajoriteten förordar prisnedsatta i stället för kostnadsfria läkeme- del för dessa grupper, något som Vänsterpartiet inte kan gå med på. Så över till frågan om pensionärerna. Jag vill åter betona att pensionärerna inte är en enhetlig grupp. Där finns låginkomstpensionärer och höginkomst- pensionärer, där finns unga och äldre pensionärer, rika och fattiga. Pensionärerna speglar samhällets sammansättning. Vänsterpartiet vill förbättra för låginkomstpensio- närerna genom att förstärka bostadstillägget för dessa pensionärer. Regeringen ville slopa den förhöjda avkastningen på 10 % av förmögenhetsvärdet. Det ville inte Vänsterpartiet. Regeringen ville trappa av det särskilda grundavdraget för pensionärer mot kapi- talinkomster. Det ville också Vänsterpartiet. Men det visade sig att en kombination av dessa båda åtgärder ledde till att pensionärer med låg pension hade fått lägre bostadstillägg i dag, medan pensionärer med stora förmögenheten hade fått bostadstillägg. Ärendet lämnades därför över till skatteutskottet för behand- ling som återkom med en lösning: det allmänna grun- davdraget sänktes i stället med 1 % som ett resultat av en uppgörelse med Centerpartiet. Genom att ärendet överlämnades till skatteutskottet försvann det som Vänsterpartiet ville, nämligen att förstärka bostads- tillägget för de sämst ställda pensionärerna. Regeringen föreslår också att folkpensionsdelen av förtidspensionen skall sänkas med 6 % och pen- sionstillskottet för samma grupp öka med samma procent. Det innebär att de förtidspensionärer som endast har folkpension och pensionstillskott inte drabbas, medan de med låg ATP drabbas mycket hårt. Vänsterpartiet vill därför höja bostadstillägget för denna grupp. Vi har i vår budget avsatt 120 miljoner för det ändamålet. Antalet nybeviljade förtidspensioner minskar för första gången på länge, och det är glädjande. Vad som också är glädjande är att förtidspensionärerna lever allt längre. Men utskottsmajoriteten är oroad över detta faktum, eftersom det innebär att vi får allt fler förtidspensionärer. Därför vill man avskaffa de s.k. äldrereglerna i förtidspensionen och gå enbart på medicinska grunder. Vänsterpartiet delar uppfattning- en att förtidspension skall grundas på medicinska orsaker. Men vi får problem när vi skall definiera vad som är medicinska orsaker. Frågan om avskaffandet av äldrereglerna bör därför, tycker vi, hänskjutas till Sjuk- och arbetsskadeberedningen, som har att bereda ett nytt regelsystem för förtidspensioneringen. Varför kan vi inte vänta till dess Sjuk- och arbetsskadebe- redningen är klar med sitt arbete? Varför skall vi i riksdagen fortsätta att begränsa den gruppens arbete? Herr talman! I sinom tid kommer vi att få ett nytt pensionssystem. Jag satte i den s.k. pensionsarbets- gruppen. Gång efter annan krävde jag att förslaget skulle granskas ur ett könsperspektiv. Gång efter annan krävde jag att förslaget skull skickas gå på en lång remissomgång. Ingetdera skedde. Remissom- gången bestod av en kort remissrunda på mindre än två månader där informationsmaterialet tog slut ute på försäkringskassorna. Förslaget granskades ur ett eko- nomiskt jämställdhetsperspektiv, dvs. att det studera- des om kvinnor får lika mycket som män med de olika åtgärderna. Jag hävdar att det är en mycket begränsad granskning. Om majoriteten hade beslutat att kvinnor skulle få ATP-poäng upp till sju och ett halvt basbe- lopp för att stanna hemma och vårda barn, skulle den utförda granskningen ha visat att förslaget är jäm- ställt. Men jämställdhet är ett vidare begrepp. Vad innebär t.ex. delad pensionsrätt för kvinnors rätt att själva tjäna ihop till sin pension? Vad innebär livsin- komstprincipen för kvinnors förvärvsarbete? Vad innebär de fyra barnåren för kvinnors möjlighet att komma tillbaka till förvärvslivet? Vad innebär den ringa pensionsrätten för studier för kvinnors studier? Min och Vänsterpartiets uppfattning är att den granskning som gjorts är otillräcklig och att en ny måste göras, allra helst som genomförandegruppen nu kommer med ett nytt förslag. Jag har begärt att försla- get till nytt pensionssystem skall granskas ur ett klass- och könsperspektiv. Men liksom min motion om att socialförsäkringarna skall granskas ur ett klass- och könsperspektiv avstyrkte Socialdemokraterna även detta. Det kan bero på att Socialdemokraternas jäm- ställdhetspolitik enbart sträcker sig till fler kvinnliga landshövdingar och att underlätta för kvinnor att få låna pengar i bank för att starta eget. I budgetpropositionen finns ett diagram som visar precis hur nedskärningarna slår. De som är beroende av socialförsäkringarna och bidragssystemen får beta- la i princip lika mycket som höginkomsttagarna. De som klarar sig bäst är de som ligger mitt emellan. Det är dem som Socialdemokraterna skyddar. Det är där- för som Socialdemokraterna under skydd av det kris- medvetande som massmedierna hjälpt till att skapa hävdar att de gör det för de lågavlönade eller arbets- lösa kvinnornas skull. Det är därför som regeringen övergivit den generella välfärdens politik och ändrat inriktningen på socialförsäkringarna. Sist men inte minst: Jag sade tidigare att ett van- ligt sätt att osynliggöra är att säga att all opposition är bitterhet. Ett annat är att säga att förslagen är underfi- nansierade. Vänsterpartiet har finansierat alla sina förslag. Vi har gjort det genom att skära i försvaret och vägbyggandet, och vi höjer skatterna för dem som har mycket. För vi tycker att det är det som är en vettig fördelningspolitik. För pengarna till t.ex. JAS skulle vi kunna bedriva en politik som värnar den generella välfrädsstaten, som värnar kvinnors rätt att kombinera förvärvsarbete med skötsel av små barn, som värnar dem som är i störst behov av våra social- försäkringar. Det är det som kallas för solidaritet. I budgetpropositionen skriver finansministern "av var och en efter förmåga". Så långt är Vänsterpartiet med. Men han och Socialdemokraterna tycks ha glömt resten: "åt var och en efter behov". Av var och en efter förmåga - åt var och en efter behov; det är så fördelningspolitiken skall se ut. Herr talman! Jag och Vänsterpartiet står självklart bakom alla våra reservationer och särskilda yttranden. Men som vanligt har vi tidsbrist, och jag yrkar därför bifall till endast reservation 3. 0166402877505 N 2010-01-01 00:00:00 242375 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09107/#anf71