2349251 GI09107 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:107 Onsdagen den 17 maj 1994/95 107 1995-05-17 00:00:00 Socialförsäkring - inriktning och anslag EC34B27A-E269-470B-AF11-14643CE31BF9 68 GULLAN LINDBLAD (m) m Herr talman! Jag ber först om ursäkt för min något skrovliga röst. Jag hoppas den skall hålla. Så har då utskottet äntligen kommit till skott vad gäller debatten över betänkandet om inriktningen och anslagen inom socialförsäkringen det närmaste bud- getåret. Men det har varit förenat med många turer och dubbelarbete, och även om vissa delar av det föreliggande förslaget, t.ex. de enhetliga ersättnings- nivåerna om 75 % och kvarhållandet av en karensdag inom sjukförsäkringen, är att välkomna lämnar ut- redningsbetänkandet mycket övrigt att önska. Därav följer de många reservationerna, bl.a. från oss mode- rater. Mitt inlägg i debatten rör främst den allmänna in- riktningen av försäkringarna, framför allt sjuk- och föräldraförsäkringarna. Margit Gennser kommer sena- re att närmare gå in på främst läkemedelsförsäkringen och pensionerna. Det hör väl inte precis till vanligheterna att bud- getpropositionen är helt överspelad när vi står inför att fatta beslut i en så viktig fråga som den om social- försäkringarna. Efter långa födslovåndor förelåg i början av april ett betänkande med en majoritet av socialdemokrater och vänsterpartister i utskottet. Något ställningstagande i de viktiga sakfrågorna gjor- des egentligen inte. Det mesta hänsköts till utredning- en om sjuk- och arbetsskadeförsäkringen, med viss ledning från utskottsmajoritetens sida. Man höll t.ex. öppet för att karensdagen skulle behållas om ersätt- ningsnivån kunde höjas i ett senare skede i försäk- ringen. Det ursprungliga betänkandet presenterades t.o.m. som utredningsdirektiv inför massmedierna. Detta säger en hel del om regeringens oförmåga att fatta beslut i så viktiga frågor som de om socialför- säkringen. Utredningen låg helt nere under ett halvår, uppenbarligen på grund av inre stridigheter inom socialdemokratin. Finansministern framhärdade länge, förvånande nog, i uppfattningen att karensdagen inom sjukförsäkringen skulle tas bort, vilket beräknades till drygt 400 miljoner kronor - närmare bestämt, tror jag, 426 miljoner kronor. Men samtidigt vet vi erfaren- hetsmässigt att detta med all säkerhet skulle ha kostat minst det dubbla, bl.a. på grund av ett förändrat sjuk- skrivningsbeteende med ty åtföljande produktions- bortfall. LO hade väl sagt sitt. Jag vill faktiskt ge utskottets socialdemokratiska ledamöter en eloge för att de vågade visa självständighet gentemot finans- ministern i den här frågan. Hela arbetet i utskottet i enlighet med budgetpro- positionen blev helt överspelat den 5 april efter det att Socialdemokraterna hade gjort upp med Centerpartiet om socialförsäkringarna. Den debatt som vi skulle ha haft den 7 april fick uppskjutas tills vi kunnat utarbeta ett nytt betänkande med en annan majoritet, nu bestå- ende av Socialdemokraterna och Centern - dvs. det betänkande som vi i dag debatterar. Jag välkomnar de enhetliga ersättningsnivåerna om 75 % inom alla socialförsäkringar, inklusive ar- betslöshetsförsäkringen, och att karensdagen bibe- hålls. Det är en seger för förnuftet. Däremot finns det mycket att säga om de utredningsdirektiv som såg dagens ljus efter överenskommelsen. Vi moderater är inte ensamma om den åsikten. Det framgår av de särskilda yttrandena från samtliga par- ter, utom de "fördragsslutande parterna" att vi är missnöjda med att utredningen getts alldeles för snäva direktiv. I det brev som vår moderate gruppledare Lars Tobisson skrev till statsrådet Anna Hedborg den 10 april sägs bl.a.: "Direktivutkastet tillåter endast en lösning i såda- na nyckelfrågor som huvudmannaskap, antalet ka- rensdagar, möjligheten att variera försäkringsskyddet efter den försäkrades livssituation, avvägningen mel- lan obligatoriskt skydd och kompletterande försäk- ringar m.m." Vi säger också i det gemensamma särskilda ytt- randet att det ursprungliga uppdraget, som byggde på den första krisuppgörelsen 1992, var omfattande och relativt förutsättningslöst. Vi säger också att vi anser att det är beklagligt att regeringen låser beredningens arbete så hårt. Med hänsyn till beredningens parla- mentariska sammansättning borde möjligheter för olika lösningar fortfarande ha stått öppna. Pensions- arbetsgruppens arbete kunde faktiskt ha tjänat som en förebild i det här sammanhanget. Jag ser att statsrådet Anna Hedborg finns i kam- maren nu. Jag vill ställa en fråga till henne: Kan inte statsrådet ge vidgade ramar för Sjuk- och arbetsska- deberedningen och inte låsa arbetet så hårt, t.o.m. till en fixerad nivå? Det gäller här ändå en försäkring för framtiden. Herr talman! Vad kännetecknar då en god social- försäkring? Ja, vi moderater anser att det är viktigt att alla medborgare skall ha en god grundtrygghet t.ex. vid sjukdom, handikapp, ålderdom och arbetslöshet. Ut- över denna grundtrygghet - som enligt vår uppfatt- ning relativt väl motsvaras av den nu föreslagna 75- procentsnivån - skall den enskilda människan ha möjlighet att teckna en egen försäkring som motsvarar de krav och önskemål som hon eller han ställer för sin egen sociala trygghet under olika skeden i livet. Det är viktigt att avgifter och förmåner i försäk- ringen motsvarar varandra så långt som möjligt, att det finns en viss självrisk i systemet och att var och en tar ett visst mått av eget ansvar för sin sociala trygg- het. Detta görs möjligt genom att skatterna hålls på en rimlig nivå, så att utrymme ges för enskilda försäk- ringar. Vi kan inte ha socialförsäkringssystem, och det tror jag att vi alla i dag är överens om, som tillsam- mans med avtalsförsäkringar ger mer i ersättning om man är borta från jobbet än om man är i arbete. Det var det faktiska förhållandet under en lång tid. Vi politiker har också ett ansvar för att system inte ska- pas som mer eller mindre uppmanar till spekulation och fusk. Jag hörde för en tid sedan i ett morgonprogram i radion en arbetare i Piteå förklara sig väldigt missnöjd med arbetsmarknadssituationen och de svikna vallöf- tena om höjd nivå inom arbetslöshetsförsäkringen. En av de intervjuade arbetarna sade: "Det hade varit bättre att rösta på Moderaterna, för då hade vi åtminstone haft en egen försäkring vid sidan om den allmänna." Den personen visste alltså vad vår försäk- ringsidé går ut på. Nu verkar de fackliga organisationerna börja dis- kutera kompletterande avtalsförsäkringar för sina medlemmar. Men här finns det faktiskt skäl att rikta ett varningens ord beträffande risken för den över- kompensation som vi upplevt tidigare. Jag noterar också att liknande varningar faktiskt uttalas i komplet- teringspropositionen. Med det långa perspektiv bakåt som jag nu har beträffande de allmänna försäkringssystemen - 16 års riksdagsutskottsarbete och dessförinnan 12 års arbete på en försäkringskassa - beklagar jag faktiskt de senaste årens snabba klipp inom försäkringarna utan något egentligt utredningsarbete och utan kännedom om de bieffekter som kan uppstå inom andra delar av försäkringssystemen genom de "alexanderhugg" som vi har tvingats till inom försäkringarna. Om riksdagen tidigare hade lyssnat till de modera- ta förslagen, så hade t.ex. arbetsskadeförsäkringen inte gapat med sitt underskott om ca 20 miljarder kronor i dag. Nivåerna hade allmänt legat på en lägre nivå, med följande goda effekter på samhällsekono- min. Utan att i detalj gå in på våra olika reservationer vill jag nämna några av de förslag som vi har framfört och som vi önskar att det hade varit möjligt att åt- minstone diskutera i Sjuk- och arbetsskadeberedning- en. Vi säger i vårt förslag att ytterligare en karensdag bör införas, liksom tidigare med ett tak om tio dagar under en ettårsperiod. Detta skulle innebära ytterliga- re minskade sjukskrivningar, och arbetslinjen skulle markeras ytterligare. Det skulle också medföra att vi kunde höja nivån för de långtidssjukskrivna. Vår socialpolitik innebär att vi vill ge stöd där det bäst behövs. Vi anser att den sjukpenninggrundande inkomsten bör baseras på ett medelvärde av inkomsterna under de senaste två åren. Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall visserligen diskutera ett sådant system, men vi säger - med tanke på samhällsekonomin - att föränd- ringen bör göras och få gälla redan fr.o.m 1996. När det gäller föräldraförsäkringen anser vi att er- sättningsnivån fr.o.m. den 1 juli 1995 bör vara den- samma under alla tolv månaderna, inledningsvis med 80 % ersättning. Det finns ju en tidigare överens- kommelse i frågan. I fråga om tandvårdsförsäkringen föreslår vi i princip fri prissättning med ett högkostnadsskydd som främst skyddar de patienter som har stora behov. Vidare vill vi premiera dem som sköter sin tandhygi- en med ett större högkostnadsskydd. Detta förslag vill vi ge regeringen till känna. De moderata förslagen inom sjuk- och föräldraför- säkringarna skulle innebära en besparing om drygt 3,8 miljarder kronor för budgetåret 1995/96, besparingar som borde genomföras med hänsyn till samhällseko- nomin. Samtliga våra besparingar i förhållande till utskottsmajoritetens förslag omfattar ca 8,8 miljarder kronor. Till sist, herr talman, några ord om rehabilitering - en av de viktigaste frågorna inom socialförsäkringar- na i dag och allt framgent, som vi moderater ser det. Om vi skall undvika att allt fler människor slås ut efter långtidssjukskrivning och förtidspensioneras, måste ansträngningarna att rehabilitera människor ökas. Därför måste det jag har sett i kompletterings- propositionen, att man t.ex. skall ta bort 70 miljoner från rehabiliteringen, vara en felaktig signal. Men det skall vi ju inte debattera i dag. Tillsammans med mina medmotionärer, Barbro Westerholm i folkpartiet, Ingbritt Irhammar i centern och Rose-Marie Frebran i kristdemokraterna, gläds jag över att vi fått ett enhälligt tillkännagivande om att kvinnors rehabiliteringssituation måste uppmärksam- mas mer än i dag. Det är numera vetenskapligt belagt, bl.a. av socio- logiska institutionen vid Umeå universitet, att kvinnor har det sämre än män i en rehabiliteringssituation. Männen erbjuds oftare omskolning, medan kvinnorna får nöja sig med arbetsträning. Fler män än kvinnor kan därför återgå i arbete, och det har visat sig att fler män har kunnat återgå i heltidsarbete, medan kvin- norna möjligtvis kan få ett deltidsarbete. Särskilt kvinnor med "tysta" sjukdomar löper risk att bli bortglömda. Jag tänker då särskilt på kvinnor med reumatiska sjukdomar; 75 % av reumatikerna är kvinnor. Vi motionärer har också pekat på att den moderna tekniken, inte minst informationstekniken, bör använ- das mer i rehabiliteringsarbetet. Utskottet säger nu att det är viktigt att kvinnors rehabilitering och eventuellt särskilda insatser ytterligare bör utredas, och det här ges alltså regeringen till känna. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1 även om jag också naturligtvis står bakom de ytterli- gare reservationer som är undertecknade av oss mode- rater. För övrigt yrkar jag bifall i de delar av betän- kandet där vi är eniga. 0816308745507 N 2010-01-01 00:00:00 242372 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09107/#anf68