<anforande>
<dok_hangar_id>2349251</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:107 Onsdagen den 17 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Nedrustning </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>631668E8-5C6C-43A9-965D-3242216A9CED</anforande_id>
<anforande_nummer>56</anforande_nummer>
<talare>VIOLA FURUBJELKE (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag skulle vilja utmönstra argumentet
att en tidsbegränsning av NPT skulle kunna sätta ökad
press på kärnvapenmakterna. Vad står det egentligen
för? Består inte den press som kan sättas på kärnva-
penmakterna i att fler länder skulle kunna skaffa sig
kärnvapen, om fördraget upphör? Accepterar vi inte
därmed också kärnvapenhotet och terrorargumentet
från u-länderna? Är det den väg som Miljöpartiet
önskar gå i det här sammanhanget?
Är det inte bättre att hävda de positiva nedrust-
ningsparagrafer som finns i NPT och ge  den tid som
deras efterlevnad kräver? Det skall självklart ske så
skyndsamt som möjligt, men jag tror inte att vi har en
kärnvapenfri värld inom tio år.
</anforandetext>
<intressent_id>0567603564903</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>242360</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09107/#anf56</protokoll_url_www>
</anforande>
